Så otroligt skönt

1-2. Det är verkligen fantastiska siffror när man är ett bortalag i poängnöd. J Södra får dessutom stortorsk mot BP så den uppdaterade tabellen kommer att se ovanligt trevlig ut i morgondagens tidning.

Kom igen Sirius, kom igen!

1-1 just nu, knappa kvarten kvar, och väldigt nervöst. Som vanligt gjorde motståndarna mål tre minuter efter att jag börjat kolla matchrapporteringen...

ET phone home

Tänk att han inte kommit iväg än. Det är ju en smärre evighet sedan jag såg filmen på Fågel Blå i Uppsala. Men det är klart att ska man hänga kvar på moder jord finns det ju sämre ställen att bo in sig på än skyltfönstret på Mickes Skivor i Hornstull.

Storebror ser er

Nej det blir inget mer FRA. Inte idag. Det är ju jag som till slut börjat hålla koll på er via Google Analytics. Ja ni är anonyma förstås men jag ser trender och var ni kommer ifrån och sånt. Jag har inte fördjupat mig i det, kommer förmodligen inte att göra, men jag har noterat besökare från Kanada, Australien, Japan, Indien, Brasilien och Rumänien samt 14 andra länder. Jag har även noterat att fem personer de senaste dagarne besökt den gamla posten om William Truckaway och att hela åtta personer kollat på mina rutiga tofflor. Någon eller några har till och med gjort det flera gånger. Det oroar mig lite men roar mig mer. Vi får väl se om jag fortsätter hålla koll eller tar bort Analytics om det kommer några protester.

Söndag i Hornstull

Vi sov, åt frukost, Godmorgon Världen, gick en gungsväng. Köpte två begagnade pussel på gårdsloppis. Jag stekte pannkakor, bakade kardemummakaka, dammsög och skurade golv. Släktingar kom på besök. Vi fikade och pysslade med pusslen. K är väldigt bra på att få dit bitarna nu. Vi hade trevligt. Gårdagens glasnudlar och lammjärpar i repris till middag. Vår nya favorit Bonterra Zinfandel till. Det blir nästan alltid kvar i flaskan till en andra och oftast en tredje kväll numer. En cykeltur runt Reimersholme med gungpaus. Badkar, räkningsbetalning och Sportspegeln. Svenskarna gjorde bra ifrån sig i cykel-VM utan att det räckte till medalj. Rossi är världsmästare igen. Jag läser Sven Lindqvists Framtidslandet och Linda Fairsteins Killer Heat. I går gick jag helt själv ett par timmar i Vasatan. Köpte tre samlingsskivor från Bear Family Records på Runt Runt. Den med Rhythm & Blues är bäst. Åt en korv på St: Eriksplan. Träden, luften, kvällsmörkret. Hösten är definitivt här.

Snooker Evolution (idag är det modeblogg)

Jag har trots medlemskap i Kungsholmens Snookerklubb som håller till i Biljardpalatset på St:Eriksgatan bara spelat en gång. Det var väldigt kul och sjukt svårt och jag måste göra om det snart. Som TV-tittare är jag betydligt bättre på snooker. Närmast peppar jag, trots att Ken Doherty ligger utanför Top 16, på Masters i Shanghai som börjar på måndag och över att posten jobbat snabbt så att jag kommer att kunna kolla turneringen iförd en fantastiskt snygg t-shirt från Snookershirts. Jag tvivlar dock på att jag kommer att våga ha den på mig vid ett snookerbord. Där är jag ju trots allt knappt ens apan i början på snookerutvecklingen.

Två veckor senare

Pamela har ändrat sig. Armstrong är oskyldig. Tills motsatsen bevisats. Som alla vi andra alltså. Ja utom de skyldiga förstås. Fast nog är det ganska lätt att ana en hel del guilt by association i Pamelas text i dag. Vilket fick mig att tänka på Morrissey och låten Speedway som i studioversionen både innehåller den textfrasen och har ett så härligt motorsågsljud.

Snabba puckar i tennisen

Ibland går det rasande snabbt i sportvärlden och just nu går det därför helt plötsligt att se Robin Söderling spela kvartsfinal mot Novak Djokovic i Thailand Open här. Inte kostar det något heller. I skrivande stund står det 5-4 till Djokovic i första set. Jag rekommenderar Aaron Neville, fredagsfika och lite lättare översättningsarbete till.

Trampa upp och ner istället för runt

Snabb tepaus på jobbet och jag bläddrar i nya numret av Cykeltidningen Kadens så egentligen är det väl inte ens en paus. På sid 16. Några killar som heter Lars-Johan Hjertz och Erik Westerlund har uppfunnit en cykel där man trampar upp och ner i en pumprörelse istället för runt, runt som vi brukar. Eller ja, de som cyklar då. Jag har ingen aning om ifall det är bra (hur funkar det med växlar och annat?) men det är lite fascinerande att några tänkt så annorlunda mot vad som är brukligt. Undrar om man skulle få ställa upp på en sådan i cykel-VM? Det här är ju till och med, åtminstone i mina lekmannaögon, en större förändring än när de där cyklarna där man sitter i en liten stol och har styret under rumpan kom.

Paul Weller live at the BBC

Om ni skulle råka vara intresserade så finns låtlistan till vinyltrippeln nu på What Records och den till cd-boxen på Amazon.

En annan dag (Låttips #39)

Jag vet inte om det är mest fascinerande att Paul McCartney valde att bara släppa Another Day på singel, och ställa över den från orginalutgåvan av Ram, eller att jag i alla år missat den trots att det är en så fin liten låt. Eller kanske hur den får mig att tänka på Madness fast det väl borde vara tvärtom. Men musiklyssnandet och upptäckandet är ju inte alltid linjärt och kronologiskt.

2x2-2

Jaja med tanke på hur det såg ut i slutminuterna i textrapporteringen på svenskfotboll.se kanske jag ska vara nöjd med 2-2. Jag hade definitivt varit det före matchen. Det är ju bara så tråkigt med ett insläppt mål i slutminuterna. 2-2 i matchen LB-QFIF är jag väldigt nöjd med. Fast jag hade varit ännu nöjdare med det om vi hade vunnit.

...och domaren lyfter visselpipan

Jag gick in på svenskfotboll.se med kvarten kvar. Drömläge. 2-1 till Sirius och dessutom oavgjort mellan Limhamn Bunkeflo och Qviding (det kan inte bara vara jag som tycker det är konstigt att det är en match i Superettan). Nu är det nervösa minuter fram till slutsignal...

Var är det nu jag hittar Æ og Ø?

På något sätt snubblade jag mig vidare från Herr Bergström till den här sidan som kan komma väl till pass nästa gång jag sitter vid ett franskt tangentbord och funderar på kortkommandot för danskt æ. Jag lägger den under Annat bra att ha ute till höger om ni letar efter den.

I kväll gäller det

IK Sirius mot Brommapojkarna hemma på Studan. Ibland önskar jag verkligen att jag bodde i lärdomsstaden. Det skulle ju vara så lätt att sätta K i cykelstolen och rulla dit genom stadsparken. Vi kunde köpa vattning kokt korv och heja en stund tills hon blev för trött och sen kunde vi rulla hem igen. Istället får det bli unt.se och Svensk Fotboll som substitut för mig och kanske siriusnappen för K om hon behöver tröst. Oj vad en vinst skulle ge oss andrum.

Ständigt denne Armstrong

Det klarnar kring Lance Armstrongs comeback. Tour Down Under minsann. Gissar att TV-rättigheterna till den tävlingen helt plötsligt kostar lite mer än innan.

Ingen Koo på isen

Det tog sin tid men så stod äntligen Koos aprikosmarmelad att finna på Vi på Hornsgatan. Vår närmaste affär. Eller är det Ica Nära? Hur som helst, tack för det. Vi har inte öppnat den än men inom kort lär den landa på lite rostat bröd.

Det var bättre förr

Inte allt förstås men åtminstone ishockeyn. Det slog mig i går när jag stod i tunnelbanevagnen hem och bläddrade i S Sportmagasinet. Jag är ju nästan löjligt ointresserad av ishockey idag om det inte är OS-final och Tre Kronor spelar men så har det ju inte alltid varit. Jag har ju också stått på skolgården och snackat Skellefteå AIK, Mats Waltin och Bros (det har precis som det brukar med det namnet inget med musik att göra). Jag vet inte vad det är som gör att jag idag knappt kan räkna upp en handfull spelare i Elitserien men kände igen nästan alla i Lars Nylins genomgång av drömgängen i det där magasinet med ett leeende. Jag har dock en liten teori efter att även ha ögnat artikeln om Zäta. Ishockeyspelarna är numer inte bara för mycket big business, det luktar för gott i omklädningsrummen också. Även de spelare som försöker med slutspelsskägg och annat har helt enkelt för lite av linement, samlarbilder i Buster och utomhusrinksträning över sig. Det är lite för snyggt och dataspelsanpassat. Ishockeyspelarna och de flesta av er andra håller säkert inte med men för mig var det bättre förr. När börjar nu bandyn?

Owt is Fucking Owt (Låttips #38)

Om inte Everything is Everything med Paul Heaton är med på min topplista när låtåret 2008 ska sammanfattas så har avslutningen varit extemt stark. Den är så bra att det med råge väger upp det faktum att bonusmaterialet till oss som fortfarande köper plattorna istället för att fultanka var så skralt. Det är inte konstigt att skivbranschen är i kris när storbolag som Universal gör så klent ifrån sig. Det var inte ens värt besväret att ladda in skivan i datorn för att få den där bonussidan på Internet att öppnas. Men nu är det ju inte därför jag köper skivor och Everything is Everything är som sagt väldigt, väldigt bra och resten av The Cross Eyed Rambler väl värd att ha.. Videon till Everything is Everything ser ni nedan via YouTube. Försöker ni via universalsidan med bonusmaterial är den spärrad om ni sitter på en svensk IP-adress. Every kid's business is his own business.

Tanto glöder redan i september i år

Vi steg upp. K först, L sen, sist jag. Frukost på en någorlunda igenkännlig planet. L till yoga, jag och K till trapphuset. Vi diskuterade vikten av jacka kontra glädjen i att springa utan i en halvtimme. Till slut var beslutet mitt. Harmen hos K rann av så fort vi gick utanför porten. Min känsla tog lite längre tid. Vi gungade, spanade hundar, sparkade boll, testade rönnbär och hejade på grannar. Utforskade med olika grad av öppna sinnen. Löven skiftar i gult och rött oavsett vad ekonomerna säger och gör. Det kan vara värt att landa i det ibland. Vi har lämnat och hämtat varandra i en vecka på förskolan nu. K och jag. Jag och K. Det går ganska bra. En tår ibland, mycket glädje vid återseende. Samtidigt den där känslan i bröstet som skriker att det här inte är naturligt. Men hur mycket är det i de liv vi lever och fortlever. Utifrån förutsättningarna går det ganska bra. Det går ganska bra. Sista tjugo meterna innan vi gick hem till pannkakor och en färdigyogad L fick K ta av sig jackan. Hon sprang som ett framtidshopp.

I Flatland bor dom flata

Jag tog en stund framför skivspelarna mellan frukost och lekpark. Spridda låtar utan annan koppling än vad som låg nära till hands bredvid mixern eller i huvudet. Ni har spellistan nedan.

Signaturmelodin till Bamse
Paul Revere & The Raiders: Ups and downs
Simon and Garfunkel: The big bright green pleasure machine
Florence Valentin: Samma vindar, samma brackor
Ebba Grön: Heroinister och kontorister
The Honeys: Shoot the Curl
The Dillards: Old Joseph
Säkert!: Generalens visa
Horace Silver Quintet: The Cape Verdean Blues
James Taylor Quintet: Indian Summer
James Taylor Quintet: Theme from Starsky & Hutch
Graham Parker: No holding back

Cykel-VM från pakethållaren

Jag vet inte riktigt om det bästa med cykel-VM i italienska Varese 23-28 september är att vi faktiskt har svenska cyklister, Emma Johansson, Gustav Larsson, Susanne Ljungskog, Thomas Lövkvist i form som kan plocka medaljer eller att det går att ta med sig Eurosports sändningar på cykeln via playern. Förutsatt att man har en bärbar dator, trådlös uppkoppling och personligt konto. Samt pakethållare förstås. Annars får man ta laptopen under armen och kura in sig på lämpligt kafé. Eller helt enkelt hålla sig hemma i TV-soffan. Gissa vilket jag kommer att göra.

Norman Whitfield också

Det är väl bara att försöka vänja sig vid att de stora soulstjärnorna, låtskrivarna och producenterna fortsätter att försvinna antar jag. Norman Whitfields produktioner för Temptations öppnade dörren till 70-talssoulen för mig. Ball of confusion var låten som pressade ned handtaget. Tack.

Sånger från översta våningen

You were under the impression
That when you were walking forward
You'd end up further onward
But things ain't quite that simple.

Så står det klart att märkliga "sjukdomar" kan smitta via Internet. Nu ska jag luta mig tillbaka och vänta på nobelpriset i medicin. Medan vi väntar kan vi ju spisa The Whos I've had enough från Quadrophenia. I det här fallet själva symptomet på "sjukdomen" att vakna med en låt i huvudet. Skyll inte på mig men den enda versionen jag hittar på YouTube är iscensättningen med Gary Glitter sida vid sida med Roger Daltrey. Det är märkligt på gränsen till bisarrt.

Herr Alarik goes besserwisser

Det skulle vara ganska enkelt att slå sig för bröstet och säga vad var det jag sa idag om det inte vore för att det är en så tråkig sak som ställer till det så mycket för så många människor.

Ett UFO i Sumpan

Staten det är vi

Jag tänkte lite på det igår efter de nya rapporterna från USA och nästgårds. Ekonomin. Hur den styr oss. Hur oberäknelig den är även för de som kan beräkna. Jag är nog fortfarande för ett förstatligande av banker och försäkringsbolag. Kanske inte längre så mycket av ideologiska som av humanistiska skäl. Det ligger något djupt motbjudande i vad de branscherna gör med det förtroende de fått för våra besparingar och vår önskan om trygghet. I att de ska riskera, eller riska som de själva skulle benämnt det för att det ska låta häftigt och offensivt istället för vad det är, allt det för bara ytterligare lite vinstmaximering. Lite accelererad tillväxt. Fast jag har förstås oroat mig för det orimligt omöjliga i min önskan om förstatligande i onödan för nu visar det sig ju där borta i väster att det inte är idelogiska eller humanistiska skäl som är vägen till förstatligande utan rent marknadsekonomiska. Marknadsekonomin leder till förstatligande. Även om det nu kallas lån mot kontroll över 80% av företaget. Jag skulle verkligen vilja höra ett gäng marknadsliberala ekonomer gå loss över det ämnet. Marknaden har ju som bekant alltid rätt.

Nästan samtidigt åt Liljeholmen till

Gammalt bloggnytt

Jag har lagt till Siriusbloggen under sport. Det var inte alls så särskilt rappt jobbat.

Andra böcker och skivor

Jag läser Jerker Virdborgs Landhöjning två centimeter om natten och lyssnar på Willie Nelsons Red Headed Stranger. Det är lite examensuppvisning över Virdborg men inte så det stör. Jag är klart sugen på att läsa något av hans senare alster. Dessutom passar novellerna perfekt för tunnelbanependling. Willie Nelson är bara briljant och passar perfekt när som helst.

Men hur enahanda ska det få vara?

Jag kollade in på Svensk Fotboll efter 80 minuter. 0-0 borta mot jumbon ESK men det kändes ok. Vi brukar ha förtvivlat svårt med att säkra poäng på den enahanda vallen. Tre mintuter senare och Enköping har förstås gjort 1-0. Elände...

FRAmtiden

Jag är ju kass på att demonstrera. Är mycket bättre på solidaritetshandlingar som inte innehåller massuppslutning men låt inte det hindra er från att sluta upp. Eller ansluta. Verkligen inte. Men inga pinsamheter är ni snälla. Värdighet tack. Själv går jag nog mest klädd i svart ute i Sumpan och muttrar lite. En smula avskärmad från händelsernas centrum.

Veckans ortsnamn

Szczecin. De är noga med sina szcz-ljud i Polen. Fridrott på Eurosport på onsdag om ni undrar vad som ledde hit.

Nationalist njavisst

Nej jag kommer ju aldrig att plocka några medaljer i nationalstatsfirande och jag är inte helt såld på The National heller men de är ok och vill ni ha en konsert med dem på mp3 är det läge att bege sig över till Bradley's Almanac.

Valentino, Valentino!

Han fixade det direkt. 69 segrar i tyngsta klassen. En mer än Giacomo Agostini. Nu är han ännu större, Valentino Rossi. Vi firar med att kolla Lenny Valentino med The Auteurs. Live hos Jools. Det var länge sen.

Jag lever i en kuvös ni vet

Nej riktigt så är det ju inte men vi funderar på att glasa in balkongen. Det är mängdrabatt nu i slutet av fasadrenoveringen. Jag har alltid, eller nästan alltid, varit emot. Förmodligen grundar det sig någonstans i det där med pensionärskuvös men nu känns det rätt attraktivt. Höstvindarna sveper in och vi skulle kunna njuta lite längre av balkongen. K skulle kunna sova middag där lite längre.

Vi åt gott igår. Och lyxigt. Idag försöker vi smälta. Vi var på Grill. Firade en födelsedag och en pensionering i ett. Det var väldigt trevligt. Och mättande. De kan dock med fördel sänka volymen på bakgrundsmusiken.

Svenska äpplen. De doftar i köket. De åldras på några dagar. Det får mig att fundera på vad vi äter resten av året.

George Jones. Han låter bra just nu.

Five Days är verkligen en ganska obehaglig TV-serie. På ett bra sätt.

I morgon börjar jag lämna och hämta på förskolan. Det är nervöst.

Ibland undrar jag verkligen om de här posterna kan intressera någon annan.

Concrete Jungle vs. Concrete and Clay

Jag hade faktiskt aldrig sett hela videon, bara en lite snutt, till Kevin Rowlands cover på Concrete and Clay förrän helt nyligen. Det är ganska lätt att inse att det kanske inte var något fenomenalt karriärdrag att låta den promota förstasingeln från plattan My Beauty. Den gör dock inte plattan sämre och minskar definitivt inte längtan efter nytt material. En gång i tiden var ju Kevin och Dexys Midnight Runners ganska nära att signa för TwoTone så ni får Specials Concrete Jungle också. Det är ju fredag.

Nej just det ja

Finansministern i min morgontidning angående att han tror att reporäntan kommer att ligga på 3% i slutet av nästa år.

- Det här är inte en rekommendation till Riksbanken och det är inte ett inlägg i debatten om penningpolitiken.*

Kanske inte, även om det är lätt att se det så, men det är nästan garanterat ett sätt att trampa på gaspedalen och se till att ännu fler svenska hushåll skuldsätter sig över en nivå de egentligen klarar av bara för att ha någonstans att bo. Gissa om det gnuggas händer ute på fastighetsmäklarkontoren just nu.

*Jag hittar förstås inte den artikel jag läste i DN:s papperstidning där citatet ovan är med på nätet , i så fall hade jag länkat, men så brukar det ju vara.

Jättescoop att vänta

Vi som är lite teoretiskt cyklingintresserade har bråda dagar. Först ska Armstrong komma tillbaka och nu kan allt komma att slås omkull. Det är bara att invänta att SportExpressens erkända cykelspecialist Pamela Andersson (nej inte den) tar bladet från munnen och lägger korten på borden i ett stort avslöjande reportage. För inte kan hon väl ha skrivit meningar som den här utan att ha torrt på fötterna? Han slutade när han var på topp, när han var historisk och innan dopingryktena kring honom blev mer än bara rykten. Jamen ni fårstår ju själva. Pamela har bevis. Eller så ska man läsa meningen som står innan den ovan kursiverade noggrannare. Ni hittar den på sid sju i dagens tidning. Själv fattar jag ingenting. Jag tror dock att hon är väl självkritisk här. Jag vet inte mycket om cykel, hade räckt bra.

Balkongväxter (balkongerna #10)

Det kanske inte växer mossa på rullande stenar men på betongbalkonger får den bra fäste.

Om ni inte orkar

Om ni vill bättre. Men inte orkar gå till bokhyllan eller biblioteket. Kan ni alltid läsa annat här. Nästan alltid bättre. Som till exempel idag.

Bloggchock 2.0

När vi nu redan pratat om Herr Alarik 2.0 kanske jag också bör varna känsliga läsare för att en ny gadget, widget, vemvet (fråga inte) lagts till bloggen. Någonstans i högermarginalen kan ni se vilka låtar jag nyligen lyssnat på via last.fm. Jag var självklart rejält och hälsosamt skeptisk men faktum är att den än så länge med något undantag slumpat fram fantastiskt bra låtar utifrån ett ytterst litet underlag vad gäller vad jag gillar. Jag skulle skylla allt på kollega B om det inte vore för att jag bör tacka honom. Tack!

Vad hände med Blondinbella?

Om ni någon gång hängt med i vilka bloggar läsare av Herr Alarik brukar rekommenderas på Bloggtoppen höjer ni nog också lite på ögonbrynen idag. Newsdesk? Adaktussons Agenda? Undrar om det är dags att byta namn på bloggen till Herr Alarik 2.0? Besöksbergochdalbanan känns tack och lov igen. Det får vara måtta på förändringarna.

Ronnie, Ronnie!

Jag vet inte om ni läste Socker-Conny men skriket ovan är som jag minns det vad han utstötte efter att ha kraschat en rullstol när han jobbade på sjukhus. Det var kollega B som uppmärksammade mig på att det idag är 30 år sedan Ronnie Petersson kraschade på Monza.

Jag minns det inte som igår men jag minns det tydligt. Den L-formade gillestugan hemma hos JK på Kronparksvägen i Uppsala. Den böjda soffan. Heltäckningsmattan där vi en dag hittade JK:s förrymda ödla död bredvid TV:n. Alldeles uttorkad.

Den här dagen stod TV:n på. Formel 1. Monza. Ronnies svarta bil med John Player Special-reklam. Starten. Första kurvan. Kraschen. Repriserna. Jag hade nog aldrig innan sett mer än dubbla repriser. Här var det som att bilderna vevades om och om igen i oändlighet. För en nioåring som brukade genomföra hela Formel 1-serien på labyrintspel var det som hände enormt. Kraschen, eldhavet, James Hunt som sprang fram och drog ut Ronnie ur den brinnande Lotusen. Förvirringen, osäkerheten, ovissheten. Vem hade kört på vem först och varför? Vem var skyldig? Vad gjorde läkarna? Gjorde tävlingsledaren fel som släppte bilarna? Hur kunde det hända?

Jag samlade tidningsklipp ur Expressen, Aftonbladet och UNT efteråt. Klippboken blev stor som en kvällstidning. Det var väl ett sätt att bearbeta. Jag gjorde om det två år senare när John Lennon mördats. Jag förstår ju att det är annorlunda för andra men för mig tog mycket slut med Ronnie. Idag är jag ganska ointresserad av Formel 1 men hjärtat slog klart mycket fortare när jag gick in på YouTube och tittade på klippet nedan.

Never Say Never

Tvivla icke. Nu har Lance meddelat att han gör comeback. Den killen har uppenbarligen stora behov av utmaningar och bekräftelse. Men oj vilken extra krydda det kommer att sätta på sommaren om han kommer till start i Tour de France och kan vara med och slåss om segern.

Uppsamligsheat XX

4-0. Det var något helt annat det. Nu ser vi till att vinna derbyt också Sirius.

Jag tycker att Glasvegas låter bra men har också känslan av att de är 2008 års Bluebells.

Vi följer helt plötsligt två tv-serier i och med Tell me you love me och Five Days. Bägge har börjat ganska bra med viss fördel för den andra och bägge är delar av HBO-undret.

Cykel-VM på gång om några veckor. Vi ska väl inte räkna med en upprepning av OS-framgångarna men hoppas ska vi. Lance Armstrongs comeback till Tour de France? Jag tvivlar.

Nord och Syd. Inte TV-serien utan Korea. I morgon möts de i VM-kval. Sport och politik. På neutral plan i Shanghai.

Sverige-Albanien. Jag kollade bara sporadiskt. Det såg väl sådär ut. Mest har jag bara svårt att uppbåda entusiasm för landslagsfotbollen. För många tyckare, för många kanaler, för tråkigt spel.

L hade köpt Situation Stockholm. Gradvall om Noice. Mellanstadiet. Från klassrumsfönstret kunde man se vad som skrivits i snö på fotbollsplanen. Noice. Många i min generation lärde sig aldrig att stava rätt till oväsen på engelska efter det. De var aldrig mitt band. Det var Gyllene Tiden men de låg strax där bakom. Letade i källaren efter debutsingeln Television men hittade bara Tonårsdrömmar.

Vi bjöds på egenhändigt fångade och kokta kräftor i fredags. Linie Akvavit till. Minns inte om det var Löitens eller Lysholms. Det gav mersmak.

Jag köpte ljung på Hornsgatan på väg hem idag. Det känns bra att ha den på balkongen.



Länka kan vi göra en annan gång.

Michael Caine (Låttips #37)

Den är säkert redan återupptäckt av alla men om ni av någon anledning skulle ha missat att Madness gjorde en fantastisk låt i och med Michael Caine från plattan Keep Moving kan ni ta igen det här och nu. Själv ska jag hem och spela The Rise & Fall.

Mitt i prick

Jag har hälsat på Jonas Jacobsson ett par gånger. Han utstrålar koncentrerad mental styrka som få så det känns inte överraskande att han både försvarar och tar guld i Paralympics. Anders Olsson har jag aldrig träffat men hans guld imponerar lika stort. Nu börjar direktsändningen från Beijing på Eurosport med David Lega som expertkommentator så detaljerna kring hur jag tacklades omkull av en nioåring när jag testade kälkhockey får ni vänta på.

Fån telefon

Det hjälper inte att vara en briljant stilist. Inför telebolagen är vi alla bara intressanta som potentiella nya kunder.

Rost (Låttips #36)

Jag vet inte om ni noterade att hösten drog in i helgen. Jag tog tunnelbanan till Fruängen och duggregn. Alkisarna var igång på torget redan vid klockan elva en lördag förmiddag. Jag passerade Karlavagnen och gick genom tunnelröret. Kanske för allra sista gången. Vi packade en skåpbil och rullade mot radhus och Segeltorp. Kokt korv och champis bland packlådor. Kroppen ömmade lite på väg hem och den stora tröttheten tog vid. Den är delvis kvar. Det är knappast i år men jag spelade Rust med det återförende Echo & The Bunnymen igår eftermiddag medan jag såg flyggplanskropparna sänka sig mot Bromma och det gick en rysning längs med ryggen och det var som att luften lättade lite. Som att det var sant när Mac sjöng att allting kommer att bli okej. Allting kommer att bli okej.

Gängpaj

Tre bra saker

Jag har inte kanalen som sände matchen så jag slapp se eländet hemma i soffan.

Jag gick inte tvärs över Hornsgatan för att kolla matchen på lokal.

Jag tog inte tåget till Göteborg för att se matchen på plats.

Men målskillnaden då?

Jag gick in på Svensk Fotboll med en halvtimme kvar. 3-0 till Häcken. Värdelöst men sånt händer. Så gick jag in igen nu när det är slut. 8-0 till Häcken. Värdelöst och sånt händer inte. Sirius - sånt händer inte.

Säsongspremiär!

Vi har lämnat månaderna utan r bakom oss så om några minuter är det dags för ärtsoppa och pannkakor till lunch.

Glenns över sjö och strand

Jag undrar om det är Nisse med automaträttstavningen eller Nisse med tryckfelen som varit i farten på Svenskans skivsidor eller om det helt enkelt är så att Glen Campbell flyttat till Göteborg och för säkerhets skull anpassat sitt namn till Glenn Campbell?

Dagens mening

Jag läser just nu Maja Lundgrens omdebatterade Myggor och Tigrar. Jag är bara halvvägs så det är lite tidigt för att säga annat än att den är läsvärd så här långt, även om jag kan tänka mig att det när det var som mest upphetsat var många som hade åsikter utan att ha läst så mycket, och konstatera att dagens mening finns på sid 271.

Pasolini är bullen runt vilken kulturvänstern...

Västra Sidan ute till höger

Jag har börjat på en sektion med sportlänkar ute till höger. Som med alla länkarna här är de mest till för mig men ni är förstås också välkomna att klicka. De stora som Sportbladet, Svenska Fans, Eurosport och så vidare hittar vi ju till ändå så här blir det mest bara bloggar och Sirius. Av oförklarlig anledning visas sidorna från högermarginalen fortfarande inte i nya fönster, ni får klicka er tillbaka hit vid behov.

Kejsarens nya kläder

Ibland är det bra att ha vaccinerat sig genom att läsa Sånger från nedre botten innan man slår sig ned med dagens SvD i lunchrummet.

Kom sätt er här omkring

Jag spelade skivor på Kalmar Nation i Uppsala under några år i mitten av 90-talet. Det gick från att vara ganska indieinsnöat, första gången jag spelade fick jag skäll för att The Clash med Spanish Bombs inte var indie och lite senare dödade jag dansgolvet totalt med Jams Going Undergrond, men med tiden gick det att spela det mesta. Det hände att jag avslutade kvällarna med Gunnar Wiklunds Nu tändas åter ljusen i min lilla stad eller med att låta dansgolvrökarna gå till klockan slog slut men nästan jämt var det signaturmelodin till John Blund från singeln jag haft sen jag var liten som markerade hemgång (eller väntan på efterfest). Samma melodi som jag hade på en liten speldosa. Jag tänkte nog aldrig på det så förrän jag läste idag att Lennart Swahn dött men han och John Blund var nog kanske mina första idoler utanför familj och vänner. Före Bamse, Snobben, Astrid Lindgrens figurer, Magnus, Brasse och Eva eller Drutten och Jena.

Spela spelet eller fixa det?

För den som är lite mer intresserad av vad som händer i sportens värld än vad vi vanligtvis kan läsa om i svenska tidningar är danska Play the Game ett måste. Idag tipsade deras nyhetsbrev om Declan Hills bok The Fix - Soccer and Organized Crime. Jag hoppas att det går fort för den att komma i pocket.

Summer of 68

Det har väl inte precis gett något enormt eko i svensk sportrapportering men Valentino Rossi tangerade faktiskt Giacomo Agostinis rekord på 68 segrar i den tyngsta klassen under MotoGP-tävlingarna som vi kunde se på Eurosport i helgen. Redan om två veckor kan Rossi ta sin 69:e seger och det ska mycket till om han ska missa att bli världsmästare i år. I så fall för sjätte gången i tyngsta klassen. Rossi har dock några rekord kvar att jaga. Giacomo Agostini har sammanlagt vunnit 122 VM-lopp och 15 VM-titlar, varav åtta i tyngsta klassen. Rossi är tvåa i den ena maratontabellen med 94 vunna VM-lopp men har en bra bit kvar när det gäller totalsegrar. Vinner han i år står han på 8 titlar, varav sex i tyngsta klassen. 15 VM-titlar är förstås inte troligt men nio i tyngsta klassen är inte omöjligt om han behåller motivationen och slutar tänka på fyra hjul och i så fall kan han nog slå de där 122 segrarna också. Shit vilken kille.