Fredag kväll i Hornstull

K somnade i famnen på L vid middagsbordet. Vi åt framför TV-apparaten istället. Hamburgare, läsk och dubbelavsnitt av På Spåret. Soffan vann bägge matcherna. K vaknade i sidbytet men sover igen. Sirius dängde Broberg. Stort. Drömfinal i herrarnas Australian Open på söndag. Jag tror Federer vinner och tangerar Sampras rekord på 14 grand slam-titlar. Serena kompleterar sin dubbeltitel i morgon. Jag har lånat Jens Lapidus Aldrig fucka up på bibblan. Enveckaslån. Borde ju går snabbare. På väg hem konstaterade jag att byggjobbarna på Hornsbruksgatan verkligen är på väg in i berget nu. L sätter deg, jag sitter i soffan. Jag kan inte släppa Guy Lombardos Enjoy Yourself (It's later than you think) från den där Radio Bob-plattan som följde med Uncut någon gång förra året. Jag trodde alltid att det var en Specials-låt. Vad orginalet från 1949 svänger. Vi körde dubbla tvättmaskiner idag igen. Från nattens byten. Sängkläder, sängkläder, sängkläder. Det blev helvabb tillslut. Om inte K tog det så bra skulle jag börja bli orolig nu. Men hon äter ju, tre portioner yoghurt till lunch, och även om hon magrat och är lite tagen är hon mestadels pigg. Hur långt är det egentligen till våren?

Our Phranc (Låttips #48)

Inte vet jag om det var efter att ha haft Phranc som förband som Morrissey bestämde sig för att döpa en låt till Our Frank men förband var hon. Det var nog sommaren 1991och jag tågluffade förstås med Herr Bergström. Vi hamnade som vanligt väl länge i Budapest (var det här det varma året med Cure-shorts?) men tog oss till slut till London. Vi såg Morrissey på Wembley (Arena inte Stadium), kollade in publiken som hade biljetter till Brixton Academy och tog tåget till Brighton i hopp om billiga restbiljetter (tji fick vi). Jag köpte en platta med den judiska, lesbiska, folksångerskan och spelade den mycket, mycket och härom dagen var det dags igen efter att jag läst något om tennis och kommit att tänka på Martina Navratilova. Phranc skrev en ju som bekant en hyllningslåt till henne. Tack vare YouTube har ni den förstås nedan.


Jag hade tänkt sätta ihop en Spotifylista också med folksångare från tiden men när varken Phranc eller Andy White fanns och utbudet av Billy Bragg var så klent tappade jag lusten trots att det finns en del spår med Luka Bloom och Susanne Vega.

Torsdag kväll i Hornstull

Vi ropade hej för tidigt utan att ropa hej. Jag jobbade idag, L vabbade. I morgon blir det 50/50. Det kunde vara värre, mycket, men det får gärna ta slut nu. Vi vill en frisk K. Helt. Men nu sömn. Det behövs. Jag missade att gå av tunnelbanan vid Fridhemsplan idag. Var så trött att jag inte reagerade förrän vid Rådhuset. Då var det försent. Det blev röd linje till Hornstull i stället. Jag är inget stort fan av T-centralen i rusningstid. Blötsnö föll i Sumpan, blötsnö föll i Hornstull.

Onsdag eftermiddag i Hornstull

Det går bra än så länge. Trots en pannkaka till lunch. Vi vågade oss ut i det grå. Frisk luft är bra. Så frisk den nu är ett stenkast från Hornsgatan. Vi köpte en ny duschslang. K somnade i vagnen. Jag tog en macchiato på Dellon. Läste lite i deckaren. Där står det att macchiato betyder fläckad, smutsig eller något liknande. Den var god ändå. Det blir fisksoppa till middag. Det ska visst vara ganska magsnällt. Till dess ser vi på Fem myror är fler än fyra elefanter och Bamse. Barnprogram som inte rusar framåt. Jag tror att det är lika bra som de är bra. På väg hem köpte jag Third/Sisters Lovers med Big Star och en NRBQ på Lilla Mickes. Två cd för 50 spänn. Vi kallar det prisvärt. Big Star-plattan sålde jag för mer en gång för 15 år sedan. Tror att jag är mer redo nu. Åtminstone för den.

Onsdag förmiddag i Hornstull

En vanlig dag. På ny energi. Snön liggare tunnare. Det är grått i Draken. Vi lyssnar på Olle Ljungströms första soloplatta. Det var länge sen. Den behövde torkas av för att inte börja ticka och hacka. Smutsen är nog deceniegammal. Nu låter den bra igen. Det var länge sen. K möblerar med pallarna för alla sina kompisar och kokar ägg på sin lilla spis. Hon är piggare. Hon ropar ut deras namn. Återstår att se om magen är lika redo. Jag läser Larm #5. Den kostade 6,50 då men 40 nu. I förrgår. På Mickes. En andpaus i hemma med sjukt barn. En kvällspromenad. Jag läser samtida, dåtida, recensioner av The Nerves och The Sneakers. Korta positiva. Ingen visste vad som skulle komma ur de där grupperna. Jag har också alltid gillat (Love is like) a Cuban crisis. Alltid sen jag först hörde den. Långt efter att recension skrevs och långt innan jag läste den. K vill stänga dörren. Det är laptop-locket. Vi måste kolla äggen och bordsplaceringen.

Tisdag morgon i Hornstull

Snön ligger tunn på taken. K sover igen. Jag har just gnuggat lakan med galltvål efter nattens dubbla prövningar. Vår lilla K som bara hade en sjukdag under höstterminen är inne på sin andra på vårterminen nu. Jag vabbar. Är det nu de andra småbarnsåren börjar? De vi varit förskonade från. På radion hör jag med ett halvt öra om någon som fött åttlingar och med större koncentration om en liten flicka i Gaza som berättar om hur hennes farfar brukade klappa henne på håreet. Hon saknar honom. Det ser väldigt lugnt ut uppe bland kolonilotterna på Tantoberget. Fridfullt.

Söndag förmiddag i Hornstull

Vi gick direkt från förskolan till Systembolaget i fredags. På väg tillbaka ville K bli buren. Det var tungt. Hämtade mat på Seyhmus och såg de första gästerna till burkbytarkvällen. EA kom över. Det blev en trevlig kväll. Vi har fortfarande På Spåret inspelat att se fram emot

Lördag och slasket var lika sorgligt som regnet och blåsten. Någonstans hade jag hört att det lovats snö. Vi gick en ändå ut en sväng efter pannkakorna. Blekingegatan, musikkväll. De udda ale-sorterna dominerar numer. Temana var tre: 1969, oväntade sammanträffanden och cow bell. Jag höll mig till det första. Det var trevligt men jag vek hemåt när de andra gick till Bröderna Olsson. Då kändes det lite, lite som att det hade varit kul att haka nu känns det bara skönt.

Jag har börjat på Mörkertal av Arne Dahl. Jag stör mig på språket. På de många personernas språk. Kansk är det meningen. Kanske lossnar det.

VM-final i Bandy i Västerås. Det blir inte av. Inte för mig

Söndag och regnet faller fortfarande över Draken, Liljeholmen och SÖS. Svagt, svagt bakom ekonyheterna hör jag klockorna i Högalidskyrkan slå. K sover. I sin nya säng utan spjälor. Hennes mage är inte i form. Jag läste Petter och hans fyra getter, Tove Jansson och Nils Karlsson Pyssling. Halva. Hon har vaknat en gång och vi har bytt örngott. Ibland glömmer jag hur liten hon är. Inte just nu.

I was born in '69 (draft)

Dave and Ansel Collins - Double Barrel

Bob Marley - Trenchtown Rock

Honey Cone - While you're out looking for sugar

Elvis Presley - Only the strong survive

Nina Simone - To be young, gifted and black

David Bowie - Janine

T.Rex - King of the Rumbling Spires

Gladys Knight & The Pips - The Nitty Gritty

Temptations - Psychedelic Shack

Velvet Underground - I Can't Stand It

Joe Bataan with Group - Under the street lamp

Upsetters - Return of Django

Toots and The Maytals - Sweet & Dandy

Monica Zetterlund - Gröna små äpplen

The Flying Burrito Brothers - Older guys

Dillard & Clark - No longer a sweetheart of mine
Tyrone Davis - Is it something you've got
Jim Ford - Working my way to LA

Mighty Baby - I'm from the country

Art Wood's Quiet Melon - Diamond Joe

Kinks - Some Mother's Son

Emotions - So I can love you

James Brown - I guess I'll have to cry, cry, cry

Judy Clay - The Greatest Love

Elvis Presley - True love travels on a gravel road

För er som har tillgång finns det en Spotify-lista nu som också heter I was born in '69 även om till exempel Mighty Baby föga förvånande saknas där.

Akta're för Hajen

Jag åkte en packad buss mellan Fridhemsplan och Hornstull igår. Trött och lite besviken. Längtandes bort. Inklämd bland människor jag inte ville veta något om. En tjej intill pratade i sin mobiltelefon. Spelningar skulle planeras, band bokas. Jag ville bara hem till tystnad och ljud jag kunde välja själv. Vet inte varför jag lade namnet Hajen på minnet men det gjorde jag. Hon skulle ju tydligen vara grejen. Nästa stora i det lilla. Idag letade jag reda på henne på MySpace. Det låter allt ganska bra.

Helt kort en fredag eftermiddag

Dokic vann igen. Lunchen är äten. Köpte en begagnad Arne Dahl på Stadsmissionen. Min första. Ska bara läsa klar Stjärnan under kavajslaget först. En och en halv timme till fika. Texter ska korrläsas. Jag lyssnar på ska och reggae. Det ska bli väldigt skönt med helg. Väldigt skönt.

Morgonmöte

Jag har skrivit om två tjejer hittills i Australian Open och i morgon bitti svensk tid möts de. Dokic mot Wozniacki. Med lite tur börjar matchen på TV lagom när jag slår på datorn på jobbet.

Uppdatering fredag klockan 09.40. Perfekt timing. Nu ska jag hämta en ny kopp te.

På rulle och uppstuds (Cykelomslag #13)

Jag har lagt till två bloggar under rubriken Sport ute till höger. Dels Amante Della Bicicletta som precis börjat peppa på årets säsong och dessutom haft den goda smaken att låna ett foto från den här posten till den här posten. Herr Alarik nickar gillande och känner igen sitt gamla hallgolv. Sen lånar han tillbaka genom att lägga upp deras snygga sidhuvud så det blir en cykelomslagspost av det här också.



Dagens andra sportblogg är förstås tennisbloggen Gul Instinkt som skriver rått men hjärtligt om vad som händer i Australian Open just nu. Gillar ni meingar som Nalbandian är tennisens Homer Simpson är det dit ni ska surfa.

Dokic vann för övrigt sin match igår och uppmärksammades välförtjänt av Stefan Holm, nej inte den före detta höjdhopparen och På Spåret-mästaren, på Sportbladet som har lyxläget att bevaka samtliga Grand Slam på plats i år.

En gammal favorit på Rod Laver Arena

Jag ska strax sluta med tennisbloggandet för en stund, databasen kallar, men jag blev så glad över att se Jelena Dokic på Playern och nu dök matchen upp i TV-rutan på Eurosport också. Vet inte om ni minns men hon var med i toppen för några år sedan innan familjeproblemen tog över och var som bäst rankad fyra i världen men sen föll hon som en sten. Nu möter hon sjuttonderankade Anna Chakvetadze och har 3-1 i första set. Jelena lär behöva en seger här eftersom hon hittills i år spelat in $1 725 och ligger 187:a på 12-månadersrankingen (å andra sidan har hon dragit in nästan 3,8 miljoner dollar i prispengar under karriären så hon svälter knappast). Go Dokic!

Det såg ju så bra ut

Ni kanske inte var uppe tillräckligt tidigt men Robin Söderling ledde matchen mot Baghdatis med 1-0 i set och 4-0 i andra men nu är det 1-1 i set och 5-2 till Marcos. Än är det ju inte för sent men det ser tungt ut. Kanske kan det hjälpa om jag koncentrerar mig mer på databasen än Playern och Australian Open. Vi hoppas på det men det ser inte bra ut. Tydligen har Söderling blåsor under fötterna...

Och där rök tredje set...

Ödlor, privatflyg, låtlistor och annat löst

När jag panikzappade bort från galan en gång i går kväll hamnade jag i ett naturprogram. Någon som jag tror var Sir David Attenborough stod på knä bredvid en ödla som jag trodde dog ut vid tiden för jura eller däromkring. Den såg helt enkelt ut att vara framtagen för Steven Spielbergs Jurassic Park-franchise. David, om det var han, smög närmare medan ödlan vred sig mot kameran och sportade en imponerande tunga. David, om det nu verkligen var han, det är som att jag automatiskt skulle säga att en svensk i motsvarande position var Arne Weise eftersom det är där gränsen för min koll på naturprogramledare går, berättade något om hur ödlor andas och det hade något med benen och samma muskler att göra och därför är de ganska kassa på att springa. Jodå ni har rätt, ödlan bredvid honom som kunde ha misstagits för en kalv i rustning var undantaget som bekräftade regeln. Sen klippte de till en bild på en lite kanin, sen sprang kaninen fort som kaniner kan, efter sprang ödlan fortare än ödlor kan och snap. Middag till ödlan som översättaren kallade Moloken, även om det eventuellt är en mycket mindre variant, men som inte alls såg ledsen ut.

Vill ni läsa något annat idag rekommenderar jag Benknäckarvalsen.

Har ni Spotify rekomenderar jag dessutom att ni lyssnar på Jonkens Sinatrablandning. Gillar ni gubbpop kollar ni in Private Jets nedan.

Gillar ni gubbpop och har Spotify kan ni även lyssna på min påbörjade samling Gubb- and gummrockers of the world unite, Motownblandningen More Motown Than Mojo med spår som inte fick plats på Mojos Motown Top 100 lista är dessutom utökad till 20-talet låtar och fler kommer.

Gillar ni tennis går det att zappa mellan fem banor från Australian Open på Eurosport Player. Tänk om den funktionen hade funnits när jag var besatt av Borg, Connors och McEnroe men fick hålla till godo med en liten bilbatteridriven svartvit TV i farmor och farfars jaktstuga på vägen mot Ramsta utanför Uppsala. Å andra sidan tänk om det gick att se tennis där idag på den lilla TV:n medan farmor dukade fram fika och farfar kom tillbaka från skogen med hunden Finn i släptåg.

Private Jets var det ja. Nedan.


Sist av allt. Dagens sötaste/konstigaste såhär långt var väl DN Sportens Guide (inte på nätet): "Så får du autografer" som kompletterade den här artikeln. Jag komprimerar den ytterligare. Ha tålamod, ligg på lagom, planera. Kan appliceras på mycket annat också.

Varför ändra ett vinnande koncept?

Byt bara ut Babben och The Real Group mot årets motsvarigheter så funkar förra årets text precis lika bra i år.

Söndag i Hornstull

Strömmen gick precis när FMVE skulle komma på besök. Jag tog åtta trappor ned med ficklampa och åtta upp med gästerna. Precis när kaffesuget tilltog kom strömmen tillbaka.

Jag har grunnat en del på hur vår lilla klädkammare ska kunna vara både kontor, syrum och förvaring med plats för två innerdörrar och mycket mer. Jag tror att jag kommit hur allt ska placeras nu och har börjat flytta om. Snart åker hyllorna som står därinne ut på blocket.

Jag tänker fortfarande en hel del på Jerker Virdborgs bok Försvinnarna. All den där stadsplaneringen, projekten som blir av, de som inte blir av, gångarna under staden och människorna ovan jord. Han är bra på stämningar och detaljer Virdborg. Måste, eller snarare vill, läsa Svart Krabba snart.

Jag har sett alldeles för lite på Masters i snooker. I natt börjar Australian Open i tennis och på onsdag blir det VM-bandy på Zinken. Sist jag var med om det var det final och ryssarna slog oss. Nu är det gruppspel så chansen till svensk seger borde vara större. Det är något visst med stora tävlingar.

Jag hade faktisk helt glömt hur mycket jag älskar Psychedelic Shack med The Temptations och The Nitty Gritty med Gladys Knight and the Pips men några timmar med Motownbox nummer nio påminnde mig. Jag och K dansade som tossiga till den sistnämnda. När jag rev runt i klädkammaren visade det sig att det låg vinylsinglar i spisarboxen. Jag lyssnade mycket på Winston Reedys lätta reggaecover på Costellos Everyday I write the book samt Winston Groovys Nightshift precis innan vi flyttade för ett år sedan och de lät bra i eftermiddags med.

Jag saknar Fredagskrysset i DN men annars är det helt ok att ha Svenskan igen. Mest gillar jag förstås att ha tillgång till Nian varje dag. Nyheterna? Det är väl inte i första hand därför man har tidning.

Noterade ni att fem stycken i rad inleddes med jag?

Armstrong blev 64 i prologen i Tour Down Under. SVT Text tycker att han gjorde en ganska slät figur, jag tror att vi ska vänta med att dra några större växlar på det där.

Julgranen på Tantoberget är nedplockad. Vår gran. Nu är julen definitivt slut.

Vi såg sist av alla Thumbsucker. Jag tycker den var bra men det var inte helt lätt att höra vad de sade och det hade inget med tummen i munnen att göra.

Veckans TV-dokumentärer var de om Lars Winnerbäck och Stefan Holm.

Redaktörn har en poäng i att citera en sjuksköterska som tycker att vi om vi ska ha dödshjälp kan militären ta hand om det i stället för att vården ska behöva göra det. Det är kanske inte en heltäckande poäng men den ger en intressant prepektivglidning.

Det får gärna bli vår nu om det ändå inte ska bli något av vintern.

Live at the ABB Arena 2009

Jag for till Västerås. Snön ligger tio minuter från Sumpan. Eller något annat vitt. Det var kallt och blåsigt och ABB Arena med omgivningar såg måttligt inbjudande ut.

Bandy-VM börjar på söndag. Alla inblandade tycker att det känns bra inför matchen mot Finland. Alla som var på plats på presskonferensen åtminstone. Mycket mer sades inte men biljettförsäljningen har gått bra. Bandy-VM i en stor plåtlada. Jag gissar att det är framtiden redan idag. Missade ett tåg tillbaka med fem minuter. En knapp timme till nästa. Strosade den tråkiga rakan från stationen upp mot Skrapan.

Lyckades leta mig fram till Skivbörsen som jag tror har flyttat sedan jag var där sist. De hade 40% på allt i dag och allt var inte urplockat. I morgon är det 50% på allt om ni är i Västra Aros. Då kan ni köpa fyra-LP boxen av Dylans Tell Tale Signs för 50% av vad jag minns som 895 spänn. Jag ångrar lite, lite att jag inte slog till på den till 40% rabatt men det blir ju så mycket enklare att ha den på CD eller att lyssna på Spotify. Vart är jag på väg egentligen? Jag köpte Bakersfiled Rebels och Gram Parsons with The Flying Burrito Bros Live at the Avalon Ballroom 1969. 250 spänn för bägge kändes klart överkomligt fast jag vill minnas att jag lovade mig själv att avstå Parsons när den släpptes motiverat med någon slags trötthet inför alla arkivrensningar. Men nu är jag där. Dylanlådan. Hmm...

Häftig, häftigare, häftapparat

Herr Alarik är kanske inte helt ute längre

Japp jag har Spotify nu. Det lönar sig att gnälla. Stort tack till Herr Bergström som ordnade liksom Billy som erbjöd sig att fixa det. Gissar att jag mest kommer att använda det för att slippa ta med skivor till jobbet och till att lyssna på en massa nytt som jag aldrig orkat kolla upp annars. En massa och en massa förresten... men lite nytt kanske åtminstone. Att meningen You have all the world's music at your fingertips är en sanning med modifikation förvånar ju knappast men det är ju också lite skönt att det fortfarande finns saker att hitta som inte är allmängods.

Insprirerad av Mojos senaste nummer där ett gäng musiker med flera röstat fram de 100 bästa motownlåtarna påbörjade jag en liten spellista med några personliga favoriter som inte kom med. Den skulle ganska lätt kunna svälla till 100 låtar den med, det är ju Motown, och då var det ändå verkligen inte något fel på urvalet i Mojo. När jag ändå var i gasen började jag även på en sedan länge utlovad samling med Paul Wellers lugnare, och på Greatest Hits-samlingarna mer sällan förekommande, alster också. Än så länge är det bara The Style Council på den men mer kommer.

Spotify är nog faktiskt efter ett dygns tillgång det mesta av vad jag hoppats. Nu får vi väl bara vänta och se när det kommer något nyare och häftigare.

Caroline Wozniacki!

Det var ett tag sedan upplösningen på en tennismatch kändes så spännande. Caroline Wozniacki pressade Serena Williams till tiebreak i tredje set bara dagar innan Australian Open börjar. Ska vi gissa att tennispeppen är på topp i Danmark just nu trots Serenas fina stoppboll i näst sista bollen och den avslutande lobben som blev lite för svår för Caroline?

Andra halvan av 1971 i en liten ask

Om någon av er mot förmodan missat det så är Motown-box nummer 11B på gång i dagarna. Andra hälften av alla singlar från 1971 alltså. Själv ligger jag efter igen. Så många låtar, så lite tid...

Popskyltarna #11

Klart att solen skiner lite på en registreringsskylt som fått namn efter Paul McCartneys fina platta från 1971. RAM har ju för övrigt precis som föregående popskylt en koppling till skivkonsten. 23 oktober 2007 hängde plattan i mitten. Vill ni lyssna på en Paul-låt från tiden flyttar ni tillbaka hit utan att passera gå.

50 years ago today (Soul Monday #19)

Ett skivbolag jag skrivit om några gånger fyller visst 50 år idag och vad passar väl bättre än en guidad tur. Grattis Motown!

Herr Alarik är helt ute

Herr Alarik har inte Spotify, har inte fått något inbjudan till Spotify, verkar för evigt vara dömd till att tillhöra det förgångna. Snuddade inte Herr Alarik en gång vid musikbranschens kontemporära frontlinje? Ingen som vet, ingen som bryr sig. Bitter? Inte så länge jag har fräscha stift till vevgrammofonen.

Helg i Hornstull

Jag stannade till på väg hem i fredags. Några skivor från källaren på St: Eriksgatan. Två flaskor halvmörk öl med vänner på Dovas. Sen På Spåret och sömn.

Vi är mellan tidningar. Jag tänkte lösa det på lördag morgon samtidigt som semestrande grannars blommor vattnades. De verkar också vara mellan tidningar.

Lägenheten städades. Badrummet storstädades. Badkarsrör diskades, vattenlås likaså. Kakelfogarna återfick sin gråa färg. K älskade att badkaret bytte plats och att pappa spolade golvet med duschslangen. Det tog två timmar. Knappt. Nöjdheten satt i längre. En mycket hushållsnära syssla. Vi firade med pasta på Dellon och att strunta i att sova middag. Semlorna väntar vi med ett tag till.

Jag läser Sara Lidman men det går trögt så jag sticker emellan med den snackige Leif GW Persson och Mellan sommarens längtan och vinterns köld. En bra sak med att redan ha läst boken som kommer efter den som kommer efter (som just lånats på biblioteket) är att det går att skumma rätt mycket tuggande utan att tappa så mycket.

Vänner kom förbi idag, pannkakor, bullbak, en kylig pomenad och jag gillar verkligen Martha Wainwrights insjungning av Dis, Quand Reviendras-Tu och den långa versionen av Van Morrisons Wild Night som är med på den remastrade utgåvan av Tupelo Honey.

Det ska byggas på Hornsplan. Om det nu är så den heter. De där träden såg verkligen inte mycket ut för världen men det ser tomt ut utan. Sju miljoner ska visst en femma kosta i avgaskorsningen Hornsgatan/Långholmsgatan. Är finanskrisen redan över?

Sirius torskade mot SAIK men vem kan vara besviken. Jag har inte sett en snookerstöt.

Vi såg en film också i går. Thank you for smoking. Vi är inte så snabba. Den var sevärd men inget måste. Det känns som att det gäller ganska mycket.

Hissen stod ett tag i dag. Åtta våningar. Det är säkert nyttigt på något sätt men ganska frustrerande.

Gamla konserter och nya länkar

Jag började ju för ett tag sedan på en blygsam serie postningar med konsertminnen som till dags dato fyllt två inlägg. Mr. Zaine är lite mer produktiv. Minst sagt. På sin sidoblogg Mr. Zaines Konsertarkiv inte bara listar han alla konserter han sett, han skriver mer eller mindre utförligt om dem också. Makalöst. Jag gissar att jag stått i publiken på en hel del av dem som lär komma från hans tid som bandbokare på Kalmar Nation i Uppsala.

Länken ligger förstås ute till höger där Lennart Persson också smugit sig in.

Veckans boktips, bland annat

Lagom till Masters i snooker inleds på söndag kom kollega B och överlämnade lite läsglädje i form av Clive Evertons Black Farce and Cue Ball Wizzards. Nu gäller det bara att hitta lite tid också. Både till att läsa och kolla TV.

Kollega B har förresten skrivit långt och läsvärt om året som gick, motståndsvilja inför 2009 samt nostalgi och varför vi inte ska bada i den hela tiden här.

Redan nionde januari, snart har väl det här året gått också...

Santa Cruz (it's not so far)

Det kändes ju så osannolikt och så långt borta när Lance Armstrong meddelade att han skulle göra comeback och nu är det inte långt kvar innan han ska trampa runt i Kalifornien. 14-22 februari är det dags.

Tour of California

Prolog: Sacramento - Sacramento (3,9 km tempo)
Etapp 1: Davis - Santa Rosa (173,2 km)
Etapp 2: Sausalito - Santa Cruz (186,6 km)
Etapp 3: San Jose - Modesto (167,7 km)
Etapp 4: Merced - Clovis (185,7 km)
Etapp 5: Visalia - Paso Robles (216,1 km)
Etapp 6: Solvang - Solvang (24 km tempo)
Etapp 7: Santa Clarita - Pasadena (143 km)
Etapp 8: Rancho Bernardo - Escondido (155,8 km)

Om etapp två går i mål i Santa Cruz blir det förstås lite The Thrills också.

Popskyltarna #10

Nu var det väl länge sen vi körde en popskyltpostning senast och så blir det då närmast en jazzskyltpostning. Ory är förstås Kid Ory och på hans tid var ju jazz pop som i populärkultur och inget man kliade sig mer än nödvändigt i skägget till så han passar bra här. Vill ni höra Ory tuta trombon så är Louis Armstrong-boxen The Complete Hot Five and Hot Seven Recordings en helt ok start. Vill ni se att han varit med i Skivkonsten också klickar ni här.

Ibland kommer repliken sent till hjärnan

- Förlåt jag visste inte att VM börjat än.
- VM?
- Ja, i självgod dryghet.

Spänn fast säkerhetsbältena

Jag har inte riktigt landat än efter gårdagen. Upp tidigt, tunnelbanan fylld med långfärdsskriskor, 09.11 till Uppsala. Väl framme följde jag järnvägen norrut på västra sidan. Den bärbara flippade fram Style Councils (When You) Call Me och det slog mig hur Paul Weller nog försökt uppdatera Bill Withers Lean On Me.

I villornas och träradhusens Svartbäcken. Vad många gånger jag gått här. Vad mycket som är sig likt i stort och förändrat i detalj. Vad mycket som är tvärtom.

Hos H och S stod en bandyfrukost uppdukad. Sju, åtta sorters smørrebrød, gissningsvis lika många sorters snapsar och ännu fler vänner. Jag nubbade HÅ:s hemkryddade på älggräs och drack en mörk öl till. Lite senare provade jag ukrainskt buffelgräs också. Pannbiffsvarianten och laxröran vann bland de mackor jag testade.

13.15 var det avslag på Studenternas och det var storpublik. Det gick inte ens att ta sig upp till klackplats. Vi såg två snabba mål av Sirius från nedre delen av norra östra och flyttade sen till västra. 4-1 och ribbskott, istället 4-2 och nu var Hammarby på gång. Halvtid och vi gick från kaffe med kask till glögg med konjak. Fyra minusgrader och bekanta ansikten både här och där. Publiksiffran 4 013 men Bajen knappade in. Vid 4-4 var jag säker på att det var kört. Istället ett förlösande 5-4 med bara någon minut kvar och Sirius har vunnit tio raka matcher.

Idag var det förstasida i DN-sporten och mittuppslag i Sportbladet. Om inte Bandyförbundet ser till att göra en andra (tredje med finalen) storhelg för sin sport av Trettondagen är de ute på hal is.

Kallare än Kylan

När jag var på släktträff utanför Uppsala igår visade termometern på minus 17,5 grader. Det får gärna vara lite varmare i morgon när Sirius tar emot Bajen på Studenternas och det är tänkt att jag ska se säsongens första match. Vi får hoppas att min närväro inte även innebär trendbrott när det gäller segrandet. Kylan? Det är förstås min gamla klasskamrat den före detta siriusmålvakten Lars Kylbergs smeknamn. Fast när jag gick i grundskolan sa vi nog mest Larsa.

Av någon anledning lyckades jag lägga upp den här posten på K:s blogg i stället men nu har den hittat rätt.

Åttiotalet är till salu

Jag har ingen aning om vem säljaren av den här vinylsamlingen är men jag vet precis hur pojk- och studentrummen såg ut och hur länge en kopp kaffe var tvungen att räcka på fiken där röken låg tung under taken. Jag har sett skivorna i nyinkommetbackarna på Musikörat och hoppats att de ska komma in begagnat på Skivboden i Uppsala. Ett snabbt överslag säger att jag äger eller har ägt drygt hälften av de där skivorna (med fler inspelade på kassettband) och sett ett 15-tal av artisterna live efter att ha köat för biljetter och till insläpp. Mest gäller det förstås de mindre depprockiga skivorna och artisterna. Priset? Det beror förstås på skicket men jag tycker nog att det känns ganska rimligt. En del av skivorna borde vara betydligt dyrare att köpa på en börs och andra kan ni nog hitta i tiokronorsbackarna på Mickes Skivor i Hornstull. Med lite tur kan nog de skivor man inte vill behålla rentav finansiera inköpet av de andra. Själv orkar jag inte men lycka till den som försöker.

SJ, SJ gamle vän

De kanske inte alltid håller tiderna men rackarns vad snabba SJ var med att kompensera för förseningen. Hela beloppet tillbaka (låt vara i form av ett värdebevis som bara gäller på SJ, men ändå) endast några arbetstimmar efter att jag fyllt i formuläret på deras hemsida. Det blir fler tågresor framöver.

Eyeless in Gaza

How can you stand the silence

That pervades when we all cry

How can you watch the violence

That erupts before your eyes

Nej jag har inte fått någon ny släng av Sånger från nedre botten, eller gått ned mig i rubrikgruppen, jag vaknade bara till en morgon där lämnande av sängvärmen innebar tio minusgrader utanför fönstren i Draken och en förstasida på DN som kändes som en trött repris eller idéurmjölkad uppföljare som ingen utöver de verkliga fanatikerna vill se. Då finns det inte mycket annat att göra än att försöka trösta sig med Van Morrison och låten Wonderful Remark från The Philosopher's Stone. Eller det finns säkert mycket mer att göra men jag förmår just inte mer än ett säkerhetsråd idag.

Gott och blandat

Sirius vann igen i kväll. 8-4 borta mot Gripen och det är nu 15 poäng ned till kvalplats och 17 till nedflyttning. Det känns ännu bättre än att ligga trea i tabellen.

Förra veckan fixade soffan fantastiska 28 poäng på städerna i På Spåret. I kväll var vi svagare men åttan på Sevilla kändes bra. Ibland lönar det sig att gilla bandy.

Vi såg De halvt dolda med manus av Jonas Gardell på TV i går kväll. Jag tyckte över lag att den var sevärd. Croneman har skrivit mer i ämnet om ni vill läsa.

På tal om läsning spår Lokko att det ska bli David Peaces år i år. Det är bara att hoppas att han har rätt. Jag måste verkligen göra ett nytt försök med att komma in i GB84. Jag vet ju att det är värt det.

Men jag blev besviken av alla negativa recensioner av The Spirit. Jag kände verkligen hur peppen började byggas upp inom mig när jag insåg att den filmatiserats.

Jag gick en shoppingrunda i dag. Inte på reorna förstås utan i de vanliga begagnatbutikerna. Tänk att det går att få allt det här för en hundring.

Underliga äro herrens vägar

Jag gick ned i källaren för att leta reda på ett par pjäxor och långfärdsgrickor och kom som bonus upp med en cd med Alan McGees gamla band Biff Bang Pow! som jag lyssnar på just nu.

Nyårsdag i Hornstull

Det blev sent. Vänner kom över. Vi åt och drack. Vi roade oss så. Barnen fick ballonger, vi såg fyrverkerier över Hornstull, vi dansade en sväng, vi pratade in på småtimmarna. Det var trevligt. Mycket. Idag har jag slängt den gamla balkongtrallen från i våras i en därför avsedd och uppställd container. Det var tungt men väldigt skönt att få gjort. L och K är på promenad. Jag sitter i soffan med Faller fritt som i en dröm. Jag läser förstås trilogin i fel ordning. Alldeles nyss åt jag en hembakt macka med bregott och ost och drack ett glas O'boy. Stereon har tystnat och det är dags att välja ny skiva. Ni kanske tycker att det här börjar gå väl långt från personligt mot banalt men det är bara en bra start på ett nytt år. God fortsättning.