You were under the impression
That when you were walking forward
You'd end up further onward
But things ain't quite that simple.
Så står det klart att märkliga "sjukdomar" kan smitta via Internet. Nu ska jag luta mig tillbaka och vänta på nobelpriset i medicin. Medan vi väntar kan vi ju spisa The Whos I've had enough från Quadrophenia. I det här fallet själva symptomet på "sjukdomen" att vakna med en låt i huvudet. Skyll inte på mig men den enda versionen jag hittar på YouTube är iscensättningen med Gary Glitter sida vid sida med Roger Daltrey. Det är märkligt på gränsen till bisarrt.
5 kommentarer:
Hur känns det, frågade han medlidande. Inte.
snarare leende.
Det ska väl du veta. Jaja det kunde ha börjat värre men det är ju en bra låt även om jag är lite oroad över texttemat.
Bara bra. Tackar som frågar. Oroa dig inte, du vet att de bästa låtarna i världen handlar om krossad kärlek. Det betyder inte att du måste ta dem personligt varenda gång, eller hur.
Det kanske bara var en släng. I morse var det tyst igen.
Skicka en kommentar