Söndag i Hornstull

Vintertid. Sirius torskade första kvalmatchen. Helgen har varit bra annars. Jag och K åkte tunnelbana till Kungsträdgården igår. Hon har läst om den i Simsalabims Stockholms ABC. Nästan hela Kungsan var avspärrad för en cykeltävling men hon åt en korv och vi tittade på cyklisterna och såg slottet samt enades om att komma tillbaka när det är sommar.



Sen åkte vi tillbaka till Hornstull, köpte ett Kinderägg på Vi och en begagnad Musse Pigg-tidning på stora Mickes till K och en Moondog-promo till mig på lilla innan vi gick vidare till Högalidsparken för att gunga. De är fina de där stunderna när inget jäktar på utan allt får gå i hennes tempo.

Om ni inte redan har dem så kan ni just nu köpa Occultations samtliga vinylutgåvor till dags dato för £25. Ja ni kan göra det om redan har dem men vill stödja ett av vår tids bästa skivbolag lite extra också. Det är galet prisvärt. I en rättvisare värld kommer bara The Wild Swans tiotumare English Electric Lightning att betinga det priset på e-bay inom kort. Undrar om jag inte skriver eBay på olika sätt nästan varje gång? Att ett så starkt varumärke kan vara så otydligt att det inte fastnar grafiskt. Om ni inte vill köpa kan ni lyssna på låtar från Occultation på Spotify också men då går ni miste om att hålla i de små konstverken till omslag.

Herr Alarik går händelserna lite i förväg

Vi skriver ännu bara slutet av oktober 2010 och ändå är jag redan där, tidigare förutsägelser till trots. Det blir säkert kul eller vad jag gör det till fast ändå ekar den där textraden från en sen Docenterna-platta i mitt huvud. Jag har tusentals kanaler men ingen kanal till dig. Twitter. Ni kan nog dödförklara nu eller söka stackaren på en parkbänk i Tanto. Anledning till att jag slog till just nu på lite twitteri var den här. Artighet och hyfs krävde ett tack. Besöksstatistiken slog för övrigt i taket, låt vara att det på alla sätt och vis var ett blygsamt tak.

Hyllning till Hornstull

Eller ja mer specifikt till Mickes Skivor men eftersom butiken känns så mycket som mitt Hornstull får rubriken stå. En torsdag. Barn lämnas på förskola, ett annat gungas, det jäktas mellan matbutik, mat och sömn. Barn ska hämtas. Att då få slinka in en kvart på Mickes, bläddra igenom de senast inkomna tiokronorsplattorna, byta några ord om avslutningen i fotbollen respektive premiären i bandyn, plocka ihop åtta plattor, lägga dem på disken, skiljas från 70 kronor och rusa vidare, det är ett andningshål, en välbehövlig paus. Ni har några smakprov från de av plattorna nedan som ni även hittar på Spotify på Herr Alariks tiokronorsfynd 28 okt 2010. Jag tog låt ett och två från den ena, låt tre och fyra från den andra och så vidare innan jag förstås avslutade med tolvtumsmixen på Kirsty MacColls He's On The Beach. Amazonas, Legendary Lovers och Vilhelm Moberg lyser med sin frånvaro på Spotify men ni hittar dem förhoppningsvis i fyndbackarna.

The Power of Snooker

Ja inte vet jag. Det verkar en aning komplicerat (och inte så lite gubbigt på fel sätt inramningsmässigt). Fast komplicerat är ju å andra sidan vanlig snooker med tills man, hjälpligt, lärt sig reglerna. Den som lever får se. Power Snooker. Nu på lördag. Risken finns att jag sitter som klistrad framför TV-rutan.

Onsdag i Hornstull

Andra har redan skrivit och länkat så bra så jag nöjer mig med att konstatera att himlakören i den mån den finns har förstärkt rejält nu. General Johnson, Reg King, Gregory Isaacs. Jag vill inte veta vem som står närmast på tur. Tack och lov lever deras musik vidare så länge vi vill.

P har börjat sova ett långt pass mitt på dagen. Oftast närmare tre timmar. Kanske innebär det att jag kommer att kunna se en hel film igen någon dag. P har för övrigt en frilla som Paul Weller skulle döda för. En perfekt Steve Marriott på utväxt med något kortad lugg.

Jag spelar senaste Lloyd Cole, Greg Perrys One for the road och Reg Kings soloplatta, nej jag har inte originalet men väl cd-återutgåvan, från 1971 om och om igen. Tänk att jag hade så svårt att hitta in i den sistnämnda när jag just köpt den och att jag ratat den föregående nämnda så många gånger i olika lågprisbackar och tänk vilken tur att jag slantade upp extra för dubbelutgåvan av den förstnämnda. Dexys Midnight Runners – Searching for the Young Soul Rebels har för övrigt hittat till Spotify i De Luxe-utförande.

Bandypremiär idag på Studan, Sirius mot SAIK, och filmklubben Topper på Bio Rio här i Hornstull men jag styr stegen till förskolan och föräldramötet. De kallar det en fas i livet, jag kallar det livet.

Höstlöven ligger överallt. Blöta och ledsna, torra och sparkvänliga. Gå ut och sparka eller klafsa lite i dem. Chansen finns att det känns bättre sen.

OMD (Popskyltarna #34)

Orchestral Manoeuvres in the Dark. Jag har egentligen inte mer att säga om dem än om Mats Strömberg men det kändes som att det var dags för en popskylt igen.

Men säg åt mig då!

Söndag i Hornstull

Febern kommer och febern går. K var frisk till fredagen och sin fest. Vi hämtade 10 barn på förskolan vid tre och hade ett kanonbra kalas. Innan dess hade en Pippi-peruk panikinhandlats eftersom det inte alltid är så lätt att förstå vilka av en fyraårings önskningar som är viktigast. Nu ligger P och sover i sin säng. Ett år idag och feber i kroppen. Ett annat fyraårskalas hos en förskolekompis skulle pågått men är inställt på grund av feber...

Om en kvart spelar Sirius hemma mot Umeå. En poäng räcker om inte ett annat lag vinner med drygt femton mål. En kvalplats står på spel och kvalfyllt är vad det är. Än värre, fast bättre, blir det om vi når dit.

Lyxutgåvan av Lloyd Coles Broken Record kom i brevlådan i fredags. Den låter bra. Riktigt. Det är synd att hans konsert på Katalin i Uppsala krockar med Teenage Fanclub på Debaser. Mycket.

Snön föll en morgon när jag var uppe 04.15 och fortsatte att falla och ligga ett tag men nu regnar den bort. Som den regnar bort.

Jag köpte någor oväntat en vinylplatta för över hundra kronor på Mickes men oj vad Monica från 1971 med Monica Zetterlund var värd det.

Jag läste i DN någon morgon om musik. Det var DN-stavning. Signad blev sajnad. Hade det inte varit bättre med kontrakterad i så fall?

Syrianska i Allsvenskan. Jag minns en match i vad som kanske var gamla divison 3 för drygt tio år sedan. Skön stämning, extremt uppklädd söndagspublik och lyxiga grillspett i paus istället för den vanligt lankiga kokkorven med bröd. Grattis!

Jag gillar Roberta Flacks version av Leonard Cohens Hey, That's No Way To Say Goodbye. Ni hittar den på plattan First Take från 1969.

Gradvall recenserade Sonic Surf Citys nya platta i DI Weekend. Som jag älskade det bandet. Ni har en Spotify-samling här: Every little now and then.



Vad är det med Herr Alarik och Stockholms servitörer just nu? Jag har ytterst ovanligt nog ätit middag ute fem gånger på ett par veckor och omväxlande mötts av otrevlighet, lojhet, ointresse, stress, ofokusering och slarv på så skilda ställen som Dovas, Matkultur, Hälsingborg och Döden i grytan. Enda stället som klarade sig utan serveringsanmärkning var lokala pizzerian Rimini. Tur att maten eller annat varit bra på de andra.

St: Eriks IPA var för övrigt en trevlig ny bekantskap liksom plattan Portland med Gary Ogan och Bill Lamb. Den gavs ut på Elektra 1972 och dyker upp i en skivkonstenpostning vad det lider.

Fler bilder kommer kanske också tids nog. Liksom länkar.

Väldigt Worldwide webhandel

Ibland undrar jag så smått över en del av dem som säljer på e-Bay.

----------------

Shipping to: Worldwide

Excludes: Africa, Central America and Caribbean, Middle East, South America, Brunei Darussalam, Cambodia, Indonesia, Laos, Macau, Philippines, Taiwan, Thailand, Vietnam, American Samoa, Cook Islands, Fiji, French Polynesia, Guam, Kiribati, Marshall Islands, Micronesia, Nauru, New Caledonia, New Zealand, Niue, Palau, Papua New Guinea, Solomon Islands, Tonga, Tuvalu, Vanuatu, Wallis and Futuna, Western Samoa, Bermuda, Greenland, Mexico, Saint Pierre and Miquelon, Russian Federation, Albania, Andorra, Belarus, Bosnia and Herzegovina, Bulgaria, Croatia, Republic of, Cyprus, Czech Republic, Denmark, Estonia, Finland, Gibraltar, Greece, Guernsey, Hungary, Iceland, Jersey, Latvia, Liechtenstein, Lithuania, Luxembourg, Macedonia, Malta, Moldova, Monaco, Montenegro, Norway, Portugal, Romania, San Marino, Serbia, Slovakia, Slovenia, Svalbard and Jan Mayen, Sweden, Ukraine, Vatican City State, Afghanistan, Armenia, Azerbaijan Republic, Bangladesh, Bhutan, Georgia, Japan, Kazakhstan, Korea, South, Kyrgyzstan, Maldives, Mongolia, Nepal, Pakistan, Sri Lanka, Tajikistan, Turkmenistan, Uzbekistan

Onsdag i Hornstull

Vi vaknade väl ungefär som vanligt. Vi stökade runt här hemma ungefär som vanligt. Vi gick en sväng och lämnade ungefär som vanligt på förskolan. Vi som blev kvar gick till gungorna i Högalidsparken och Dellon ungefär som vanligt. Vidare till biblioteket. P somnade ungefär som vanligt. Jag rullade ut henne på balkongen. Läste lite, drack en kopp te. Förskolan ringde. K har feber. Hon sover på soffan nu. Första sjukdagen på hela hösten. Byggjobbarna i källaren tar ingen hänsyn till det och i Tanto faller löven som om ingenting hänt. En spotifylista, Herr Alarik blandar och ger igen, och en dassutsikt att drömma sig tillbaka till på det.

Between Vic & Jean-Luc (Skivkonsten #41)

Jag läste över hos Gradvall att Vic Godard släppt en ny platta - We Come As Aliens - och att den kan beställas via hans hotmail. Jag kände genast habegäret väckas. Vic och ett knepigt distributionssätt, mer än så behövs ju inte. Sen tittade jag i hyllan och funderade snabbt på hur ofta, eller snarare sällan, jag spelar Vic Godard och eller Subway Sect. Jag noterade sammanlagt nio fullängdare och tre singlar på cd och vinyl. Det är naturligtvis långt ifrån allt men också möjligen mer än vad normalhushållet, även det som eventuellt är hornstullish, har införskaffat i enlighet med Socialstyrelsens rekommendationer. Jag beslöt mig för att vinyler måste upp på väggen och lyssnas igenom innan ett inköp kunde komma ifråga.



De är uppe nu, de är genomlyssnade nu, de är fortfarande bra, ett inköp kan komma ifråga. Sannerligen kan det komma ifråga. Den är redan restlistad på Amazon så jag får väl verkligen försöka via den där mailadressen. Om inte någon vet ett något traditionellare sätt? Rubriken på postningen? Det är Momus från låter 'Nicky'. Jag har den på en japansk samlings-cd som ebventuellt heter My Favourite Flavour/Amen - Last Sunshine Deserts Of Él Records där han blandar suveräna textrader som Supose they Barry Manilow me och Between Vic and Jean-Luc Godard med lån från David Bowie. Bland andra artister på den där samlingen hittar vi till exempel Louis Philippe, Monochrome Set, Bad Dream Fancy Dress, The King Of Luxembourg och förstås Vic Godard själv med låten Nice On The Ice. Spotify är sorgligt nog snudd på renons på Vic Godard men jag kan bjuda den som vill komma hit och lyssna på en ok kopp te till.

Bandy, bandy, arma annandagsbandy

Jag vet inte hur det är med er men jag tycker att det känns lite märkligt att bandyn drar igång redan nästa vecka. Särskilt som Sirius då förhoppningsvis fortfarande har ett kval kvar i fotbollen att se fram emot. Fast det är ju långt ifrån lika märkligt som årets spelschema. Jag vet ju inte om något viktigt principbeslut tagits, eller om jag missat någon väsentlig information, och inte tänker jag anmäla mig idag på sista anmälningsdagen så jag kan gå på förbundets pressträff om en vecka men om ni ska dit får ni gärna fråga. Hur tänkte ni nu (ni får också gärna svara om ni händelsevis redan nu vet svaret)?



Annandagsbandyn är ju klassisk och att den i möjligaste mån ska bestå av ett annandagsderby är ju lika klassiskt. Ändå får Sirius på annandagen fara till Karlstad för att möta BolticGöta medan Hammarby, här nästgårds Studenternas, far åt andra hållet för att möta Haparanda Tornio. Man häpnar och tänker på säsongen 2008/2009 års fantastiska dubbelderbyn men jag får väl trösta mig med att jag förmodligen ändå inte kan gå på annandagen. Fast frågan kvarstår. Hur tänkte de nu? Varför kunde inte BolticGöta fått Haparanda Tornio istället och vi Bajen? Då hade vi istället för fyra tråkiga långväga matcher fått två och därtill blixtrande annandags- och trettondagsderbyn på Zinken och Studan. Men det är väl som det är med bandyn. Helst alla andra tider än söndag 13.15, halltvång, rosa bollar, funderingar på 3x30 minuter, finalspel på en regnig hed i Göteborg. Ursäkta om jag låter cynisk, uppgiven och misströstande. Konstigheter är ju faktiskt också en klassiker inom bandyn (åtminstone den moderna) så jag kanske kan lära mig att gilla det här också tids nog. Men oj vad trist det är och vad fel vägen känns att gå.

Närtida i Hornstull

Only General I'd Follow (Skivkonsten #40)

Vi hade just slagit oss ned på Dovas igår efter ett alltmer sällan förekommande skivvarv (The Faith Brothers – A Human Sound för tio kronor!) i begagnataffärerna i Vasastan. Billig öl stod på bordet när PerB droppade bomben han läst om på Lokkos blogg. Generalen är död. General Johnson. Rösten från The Showmen och framför allt Chairmen of the Board. En av pennorna bakom hits som Honey Cones Stick Up och Want Ads. Mannen bakom en av de i mitt tycke mest underskattade skivorna någonsin med den självbetitlade plattan på Arista 1976. Han som försökte hålla en ursprunglig souls låga fladdrande med sin Beach Music, av varierande kvalitet, på skivor och shag parties borta i Carolina. Gud ska veta att jag hade velat vallfärda. Hur mycket jag verkligen har velat vallfärda.



Om jag kunde mäta hur många gånger olika skivor i min samling spelats skulle en HDH/Demon-singel från 1984 med två återutgivna låtar hamna väldigt högt i statistiken. På den ena sidan hittar ni Give me just a little more time och på den andra Working on a building of love. De är en perfekt start om ni inte redan bekantat er med mannens musik och ni hittar dem på The only General I'd follow. Vi dansade som tossiga till den senare av de där låtarna här hemma så sent som i veckan och innan dess förra helgen. Vi kommer att fortsätta att göra det. Jag har inte varit så tagen av att en soulröst tystnat sen Levi lämnade oss, och då vet ni ju hur många av de stora som försvunnit sedan dess, senast Solomon Burke helt nyligen. Men det var verkligen något speciellt med General Johnson. Jag hoppas innerligt att han är på väg till ett bättre ställe.

Trångt och överoptimistiskt i Hornstull

Centrumhets ina da city

Jag gav mig ned på stan igår. Två gånger. Vi gav oss ned på stan igår. Jag och P efter lämningen på förskolan. Efter vinkandet med K. Vi tog fyran och bytte till ettan. Vi skulle göra ärenden och möta. Vi var tidiga. På Drottninggatan dryga halvtimmen innan butikerna öppnar. Kafé, kafé, kafé vart vi än såg. Alfa-antikvariatet, det älskade, hade fått lämna för ett. Senare fick jag höra att det finns kvar på annan adress. Vi gick in på Bengans när de öppnade. Nya Håkan Hellström i högtalarna och det lät bra. Om ni är lagda åt det hållet signerar han den i butiken idag eller kanske på lördag. Mitt minne är svagt men jag kanske köper den om jag hittar begagnat. Mycket bra till bra priser men vi hade andra uppdrag. Fyraårspresenterna tog tio minuter att inhandla. Det var rea och jag tittade inte på var det var tillverkat.

En ny kaffesort skulle lanseras och jag tog en mugg blaskigt som värmde. Åhléns och Pelle Carlbergs The Lilac Time för 25 spänn. Håkan i högtalarna här med. Funderade på att köpa Göran Häggs 1001 böcker du måste läsa innan du dör för en knapp hundring men han föll på att varken Richard Yates eller Sven Lindqvist är med och att utrymmet i hyllorna krymper och krymper. Jag nöjer mig med att bläddra i biblioteksexet som ligger här på skrivbordet. Sedan till centralen och därifrån med fyra kilo älgfärs och ett kilo lingon.

På kvällen ned igen. Jag tänkte på när det låg något slags begagnatbutik i en lägenhet några trappor upp vid Sergels Torg. Cut out-plattor i långa rader och en unken lukt av rivningskontrakt. Hälsingborg och middag med vänner jag kännt i minst 25 år. Det var trevligt. Vi är äldre. Inte tu tal om saken. St. Eriks har tagit fram ett gott pale ale. Tre rätters, in snabbt på Mickes och hemma före elva. Vi kallar det utekväll. Stan två gånger på en dag, det lär dröja innan det upprepas.

Om ni inte gjort det innan tycker jag att ni kan ge The Fluffers – Relentless Persuit en chans. Glenn Tilbrook är ju ändå Glenn Tilbrook och nästa gång jag ser Frank för en tia lovar jag att köpa den.

Just. Precis. Så.

Radion har flyttat in i datorn. Nyttja det.

Everything has a price to pay

För er som undrar över dagskursen för gamla Weller-relaterade t-shirts av okänd storlek meddelas direkt från e-Bay att den ligger en bit över sju pund styck om man går all in på ett sjupack. Glädjande nog är Herr Alarik både frisk och vuxen nog att låta bli sådana tokerier för att istället lägga föräldrapengarna på den limiterade specialutgåvan av senaste Lloyd Cole. Men rackarns vad han hade velat ha den där Dig The New Breed tishan... Paul Weller – Everything Has A Price To Pay.

Good things come to he who waits

Ryck mig i en liten fjäder son Kråkan i Mamma Mu brukar säga. Videoklippen nedan som nyligen hittat ut på YouTube kan ju få högst sansade människor att börja göra frivolter.

Build (Låttips #104)

En stor liten personlig favorit från den senare delen av Housemartins korta karriär. Jag gissar att den melankoliska tonen har något med saken att göra. Om ni vill gå längre går ni förslagsvis till The Beautiful South och Pretenders To The Throne.

Var är tjejerna pappa?

Jag har läst Babar och jultomten minst en gång varenda vardagsmorgon i två veckor. I morse bytte K till Kenta och barbisarna och Året runt med Rasmus Nalle. Den förstnämnda är väldigt bra även om jag misstänker att den på sikt kommer att leda till ett något irriterande och tjatiga barbieönskningar men det kanske jag får ta. I den andra undrade K helt plötsligt och ytterst klarsynt var tjejerna var. Jag försökte med att Gojan och Sköldpaddan kanske var tjejer varpå K genast undrade var tjejerna var i kärngänget Rasmus Nalle, Pelle, Pingo och Sälle. Jag är glad för den frågan och ganska säker på att jag själv aldrig ställde den när jag var snart fyra. Jag gör det ju knappt nu. Det pågår runt oss, och i oss, hela tiden.

Andromeda (Låttips #103)

Jag vet inte riktigt men det här kändes som en rätt bra start på årets första oktobermåndag.

Herr Alarik is all over the place

Pyhäjoki, Järnforsen, Autonomus Region of Madrid. Vilken läsekrets.Tack för att ni tittar förbi.

Herr Alarik grannsamverkar

Fastighetsjouren hos Svenska Bostäder är kontaktad. Förhoppningsvis kommer de innan regnet. Och innan den där luckan får för sig att falla åtta våningar.

Dovas strikes back

Det var väl en vecka eller två sedan. Jag drog barnvagnen Hornsgatan fram. Noterade någon som såg väldigt Dovas-brorsig ut skaka hand utanför kinakrogen intill Bysis torg. Jag tänkte tanken redan då och idag. Dovas öppnar här inom kort. Min restaurang av deras kommer ju alltid att ligga i korsningen Alströmmergatan/St: Eriksgatan men jag säger välkommen åter till Södermalm, till ett stenkast från Hornstull.