Flood of Fortune (Låttips #99)

Jag har ju sett deras namn i de där mailen jag får från Occultation och tänkt att jag ska lyssna men det har inte riktigt blivit av. Så läser jag Lokko, lyssnar, beställer och om några dagar eller veckor kommer ett litet paket från bolaget som gav oss The Wild Swans comeback (det sägs att en fullängdare är på gång) att landa i brevlådan eller kanske snarare på postutlämningsstället. Det är julafton i sommarvärmen. The Granite Shore. Ni som inte är vinylskadade men har Spotify kan i dessa moderna tider lyssna här: The Wild Swans/The Granite Shore.

The return of 2009

2009 var inget stort musikår i min värld och singeln är väl så nära död den kan bli men om jag ändå nödvändigtvis ska välja ut tio låtar som artisterna valt att profilera lite extra så kan det mycket väl se ut som nedan.

01. The Wild Swans - English Electric Lightning
02. Paul Weller - No tears left to cry (Leo Zero remix)
03. Wilco - You and I
04. Madness - NW5
05. Thåström - Kort biografi med litet testamente
06. Lily Allen - Fuck you
07. Ingenting - Hallelujah
08. Perssons Pack - Stenad i Stockholm
09. Parker Lewis Aldrig så blå
10. Florence Valentin Spring Ricco

Ska jag lägga till tre futtiga bubblare ligger de här bra till.

The Wild Swans - Liquid Mercury
Jamie T - Sticks 'n' stones
Trummor och Orgel - Somebody stole my thunder

The Coldest Winter... (Låttips #60)

Dagens låttips kom från Herr Bergström och resulterade i ett beställande av en tiotummare som ännu inte släppts. The Wild Swans är gruppen (ni ska inte som jag blanda ihop dem med Swans) och det är en gammal avknoppning från Teardrop Explodes. Låten heter The Coldest Winter In A Hundred Years och jag tycker verkligen att ni ska lyssna på den på deras MySpace. Blir ni sugna på att köpa vinylen kan det vara värt att betänka att den är limiterad till 900 exemplar så det kan vara bra att vara lite rask.

Lördag i Hornstull

Kvällen i går slutade på Snottys. Vi hade firat att kollega P ska gifta sig. Det började med att jag för första gången tog ett dopp på Liljeholmsbadet. Efter närmare tio års boende i Hornstull. Vi fortsatte med middag på Moldau. Den där stora schnizeln och snaps kryddad med alpörter. Det blev en bra kväll. Trots att regnet och humöret föll strax innan.

Dagen i dag. Jag stod i rabatten. En grep i handen och brännässlor att bekämpa. Solen tittade fram. Det var en helt annan stund men bra den med. Människor som arbetade sida vid sida för något gemensamt om än något så banalt som en bostadsrättsförenings gemensamma gård.

Blogger tog pausen några dagar och därför gjorde bloggen samma sak. Ni missade poster om att Wild Swans fullängdare äntligen är på gång, om hur jag vaknade tidigt en morgon, väcktes tidigt en morgon, läste för P i biblioteket och sen när hon somnat om tack vare en geting som flera dagar tidigare motats ut genom vädringsfyndet hittade några bra texter i det gammla nummer av Perfect Pitch som då användes som påtryckningsmedel.

Sirius har just nu tappat ledningen borta mot Dalkurd. 1-1 med halvtimmen kvar.

Vi spelar Vegas version av She just nu. Den låter väldigt bra. Spotify försvann när jag blåste om datorn. Jag saknar det knappt men det kommer nog att få till följd att jag köper min första låt på iTunes. Det blir förstås Över Kilsbergen med Parker Lewis. Vi har spelat Babylon Blues platta I labyrintens hjärta en hel del också och jag har till slut insett att Van Morrisons Redwood Tree som jag trodde var en bortglömd albumpärla i själva verket var en mindre singelhit (med Jackie Wilson Said (I'm in Heaven when you smile) på andra sidan).



General Johnson dog ju i vintras och nu finns Arista-plattan han själv ogillade äntligen på CD. Bland bonusspåren hittar ni discomixen på Let's fool around som jag för ungefär tio år sedan köpte på tolva på numer nedlagda Dance Tracks i New York. Då var dollarn dyrare än pundet är nu och den kostade mer än dubbelt så mycket som den cd jag i går beställde begagnat från Amazon. Då har jag inte räknat med flygbiljetten.

Medan jag stod i rabatten med grepen och brännässlorna fyndade familjen hos den fina lilla loppiskvinnan. Tant Brun, Tant Grön, Tant Gredelin och Farbror Blå till K, ett kakfat till oss vuxna och en så fin räkneleksak till P. Lilla P. Hon svansar omäxlande vid mormors och mina fötter just nu.



Tiden går fortare än jag skriver tecknen. Vi spelar Let's fool around nu. Gör det.

En liten uppsamling efter lunchen

Vi vaknade och vakade i natt med. En timme ungefär. Ägandebearbetning. Skrik på ett golv till utmattning. Ingen yoghurt dock. I morse var allt bra igen. Det är redan varmt på bussarna. Mitt nya SL-kort sträcker sig till 26 juni. The Wild Swans på Spotify (Socialdemokraterna kör reklamspotar där så det kommer nog snart något nyare). Jag läste ut Katarina Wennstams Dödergök, lånad från biblioteket i Hornstull (där jag snart ska rösta i EU-valet eftersom det är sådant som sådana som jag gör) på ett par dagar. Inget märkvärdigt men effektiv blädderläsning och precis som i Smuts finns det bra partier där hon skriver om vad personerna tänker och känner. Jag tror att hon skulle vinna mycket på att koncentrera sig lite mer på sina personer och lite mindre på att få fram det viktiga och vällovliga budskapet. Det går fram ändå. Gotland tappade vita tröjan också under en stekhet Giro-etapp men jag hoppas fortfarande. Vi som håller på Sirius måste jobba med att hålla alla hopp uppe just nu. Jag är, om ni inte redan märkt det, väldigt trött.

Are you with me

Lampan i hörnet darrar. Jag sitter i soffan. Familjen har somnat. Jag spelar musiken så högt som jag vågar. Så högt som öronen tål. Jag har nya Wild Swans i hörlurarna. Jag beställde den för en knapp halvtimme sedan. Det dröjer ett par veckor till innan den fysiska skivan landar på hallmattan men jag har använt nedladdningslänken och har mp3-versionen av The Coldest Winter A Hundred Years i datorn. Det låter förstås fantastiskt. Jag har gåshud på låren när jag skriver det här och lyssnar på tredje låten Chloroform. Rubriken där ovan är från första låten Falling to bits. Det hade gått att plocka andra fraser. Många. Du beställer förstås ditt exemplar direkt från Occultation. Se till att få med en bonus-EP också.

Söndag i Hornstull

Det har varit en av de där dagarna. Gårdagen var allt annat. En toppdag. I fredags var vi på Teenage Fanclub. Det var bra. De var bra. De är det. Läs mer hos Conie.

Jag upptäckte bara så där att Maggie Holland gjort en cover på Billy Braggs Levi Stubbs' Tears och att den är bra med lite John Cale-känsla och allt.

Annars har jag spelat Jonathan Becketts 1989 väldigt mycket den här helgen. Jag har alltid varit svag för artister som nämner andra artister i sina låttexter och uppräkningen i den här av allt från Wild Swans och Go-Betweens via Kate Bush och Talk Talk till Seeds och Television är precis i min smak.

Vi väntar på onsdagens sista avsnitt av Brottet II så att vi äntligen ska kunna ge oss i kast med Brottet som väntar på DVD.

Jag läser för första gången en Peter Robinson-deckare, Bad Boy, det är habilt men knappast nödvändigt. Säkert borde jag ta tag i senaste Sara Stridsberg eller någon av alla de andra böckerna som väntar i hyllan vid sängen istället men det är som det är.

På tal om artister som sjunger om andra artister köpte jag något oväntat två cd med Peter LeMarc i veckan. 20 spänns styck och jag har alltid varit svag för hans Little Willie John. Jonken som var här och förmiddagsfikade kaffe och knäckemacka med gravad lax i lördags förstod precis.

Det där minigolfspelet som finns i lånemobilen...

Hösten har slagit sig till oro i Tanto.

Spring i luckan!

Läs en intervju med Wild Swans så länge.

Vem troru ru e? (Låttips #120)

Vi gick en sväng. Jag och P. Ned förbi Strand där Saint Etienne spelar i kväll. Jag vet att jag såg dem någon gång. Tror mig veta. Lollipop? Vattenfestivalen? Hultsfred? Allihop? Jag stannar hemma i kväll. Kanske bläddrar lite i plattvändaren Andres Lokkos 1989-2009 istället. När vi kom upp vid Bio Rio tog det emot. Vi hade punkterat vänster bak på barnvagnen. Andra gången på 4,5 år så jag kanske inte ska klaga fär mycket men det var tungt och varmt att köra vagn och bära P samtidigt. Sluta slå sönder era flaskor när ni druckit ur dem så är ni snälla. Dessutom vet man aldrig vad som kan hända. En hund kan få glaskross i tassen. en barnvagn kan få punktering. En tillsynes balanserad medelålders man kan gå Falling Down on your ass och vira barnvagnen runt halsen på dig och då blir det svårt att dricka mer i sommarvärmen.



Jag var inne på Papercut och köpte filmen Big Wednesday i går. Jag ser fram emot att se den. De hade även nya Modernista-upplagan av Lars Gustafssons Tennisspelarna. Ni kan se det som ett bra lästips nu när Franska mästerskapen i tennis står för dörren. I år ska jag banne mig lyckas se en 3D-sändning.

Jag spelar Wild Swans på stereon nu istället för i datorn. Ni har något att se fram emot.

Söndag i Hornstull

Vintertid. Sirius torskade första kvalmatchen. Helgen har varit bra annars. Jag och K åkte tunnelbana till Kungsträdgården igår. Hon har läst om den i Simsalabims Stockholms ABC. Nästan hela Kungsan var avspärrad för en cykeltävling men hon åt en korv och vi tittade på cyklisterna och såg slottet samt enades om att komma tillbaka när det är sommar.



Sen åkte vi tillbaka till Hornstull, köpte ett Kinderägg på Vi och en begagnad Musse Pigg-tidning på stora Mickes till K och en Moondog-promo till mig på lilla innan vi gick vidare till Högalidsparken för att gunga. De är fina de där stunderna när inget jäktar på utan allt får gå i hennes tempo.

Om ni inte redan har dem så kan ni just nu köpa Occultations samtliga vinylutgåvor till dags dato för £25. Ja ni kan göra det om redan har dem men vill stödja ett av vår tids bästa skivbolag lite extra också. Det är galet prisvärt. I en rättvisare värld kommer bara The Wild Swans tiotumare English Electric Lightning att betinga det priset på e-bay inom kort. Undrar om jag inte skriver eBay på olika sätt nästan varje gång? Att ett så starkt varumärke kan vara så otydligt att det inte fastnar grafiskt. Om ni inte vill köpa kan ni lyssna på låtar från Occultation på Spotify också men då går ni miste om att hålla i de små konstverken till omslag.

Onsdag förmiddag i Hornstull

Vi gick en sväng till Hemköp efter lämning. Jag och P. Eftersom blöjorna är billigast där. På väg tillbaka väntade vi på att Myrorna på Hornsgatan skulle öppna. Anläggningsarbetarna utanför ondgjorde sig över moderna cykelställ och och något en av dem kallade lasercyklar. Vi köpte en röd liten Ferrari till P och två James Ellroy till mig för 45 spänn.

Förra veckan köpte jag fyra musiktidningar. Mojo, Uncut, Word och Novell. Alla hade män på omslaget, Mauro Scocco var väl den senast födda. Word var framme vid nummer 100. De hade bilder på alla sina nummer och färre än en tiondel hade kvinnliga cover stars. Däremot hade många av de cd som följt med tidningen tecknade tjejer på omslagen. Gärna lättklädda. Word brukar ibland anses vara lite intelligentare än sina gubbrockiga kumpaner men vissa saker är som det är. Jag gick för övrigt mest igång på att det ska komma en stor Small Faces box och att det släppts en BBC variant till med Beautiful South. Och så blev jag förstås lite upprörd över att Reg King inte var med i uppräkningen av stora brittiska r'n'b-röster också. Vissa saker är verkligen alldeles precis som de är.

Öppningen på Håkan Hellströms live från Way Out West i deluxe versionen av 2 steg från Paradise är för övrigt helt fantastisk men det visste ni förstås redan. Jag tror för övrigt att jag upptäckt Arab Strap. Ett drygt decenium senare eller så. Fast ska ni investera era surt förvärvade skivhandlingsslantar maximalt den här veckan är det hit ni ska.

Wild Swans har för övrigt kommit i brevlådan och den låter förstås bra men jag spelar faktiskt minst lika mycket låt sex och sju från cd:n med Susan Pillsbury och förstås Rickie Lee Jones Firewalker. Fast det är åt Håkan som händerna klappas av P.

Lite bilder på det där så har vi nog faktiskt nästan en vintage Herr Alarik-postning.

Vinyl eller MP3?

Det är väl kanske min ålder. Svaret på frågan i rubriken är ju förstås båda och gärna alla andra format som finns också. Det är fortfarande innehållet som är viktigast. Jag blev alltså ganska glad idag när jag såg att Bradleys Almanac hade lagt ut en hel konsert med Loney, Dear för nedladdning men samtidigt är det det där med åldern. Med vad jag varit präglad längst på. Alltså blev jag ännu lite gladare när L sa att det var paket till mig med posten. Senaste The Wild Swans singeln dessutom. Jag har ju redan låtarna som MP3:or men det är något visst med att plocka ut en vinylsingel ur fodralet. Samtidigt är det förstås betydligt enklare att frakta med sig låtarna i digital form. Så svaret är båda. Men kanske med en lite känslomässig slagsida till vinylen.

Vad vände han egentligen för plattor?

Förra veckan. Jag och en trevlig ny bekantskap med fin smak vände vax. Efter lite initialt teknikstrul flöt det på bra. En kort stund hade vi rent av ett litet dansgolv fast det inte var en sådan kväll. Banden spelade förstås också. Jag gillade verkligen Standard Unit. Skivorna då säger ni. Nedan svarar jag. Samtliga vinylsinglar utom The Finders Talk to me som jag bara har på LP. Tror att ordningen (eventuellt på något undantag när) ska stämma bra.

Bureauchrats - Feel the pain
Bluebells - Young at heart
Vic Godard & The Subway Sect - Stop that girl
Squeeze - Up the junction
David Quinton - Make up your mind
The Finders - Talk to me
Kirsty MacColl - Caroline
Kinks - Better Days
Kurt Baker - Want you around
Chris Stamey - Summer Sun
Wild Swans - Liquid Mercury
Thee Stash - We're selling jeans for the USA
Connections - Crawling from the wreckage of a Saturday night
Clarence Carter - Take it off him and put it in me
Specials - Rat Race
Chicanes - Cry a little
Marvin Gaye - This love starved heart of mine (it's killing me)
Jean Knight - Mr. Big Stuff
Chairmen of the Board - Working on a building of love
The Jam - Saturday's kids
Infidels - Evil change of season
Beatles - Bad Boy
Paul Weller - From the floorboards up
Nighttrains - No more heroes
Sharon Jones & The Dap Kings - 100 days, 100 nights
Ernie Graham - Romeo and the lonely girl
Little Ann - What should I do
Eddie & Ernie - Bullets don't have eyes

In the madness of my 3 ams (00-talet #9)

Det har verkligen inte varit lätt att välja låt med vissa artister. Som jag grunnade på om Tailspin eller What led me to this town skulle vara Jayhawks bidrag. Eller som här. Jonathan Richman. Kan ni er Jonathan och ert 00-tal förstår jag om ni häpnar. Det var ju årtiondet då han släppte den makalösa Springtime in New York. Som jag spelat den, som jag älskat den. Jag gör det fortfarande. Ändå är det He gave us the wine to taste it som är med på listan. Jag antar att det är för svänget. The coldest winther for a hundred years kan för övrigt mycket väl vara årtiondets bästa b-sida och om premisserna varit annorlunda hade a-sidan English Electric Lightning också varit med på listan så jag antar att det gör den till årtiondets singel fast den inte är med på topp 100. Så är det ibland. Att jag en gång funderade på att hyra Daddy Boastin och låta honom servera stor stark och hot shots på min mycket lilla balkong under en inflyttningsfest är något helt annat och ovidkommande men också en säker indikation på att Blend dom ska spelas högt. Allt dom bygger upp ska vi meja ner. Någonstans tillhörde 00-talet nog trots allt Love Antell och Florence Valentin.



Plats 20-11

020. Kasey Chambers - Barricades and Brickwalls
019. Florence Valentin - Allt dom bygger upp ska vi meja ner
018. Latin Kings - Blend Dom
017. Morrissey: First of the gang to die
016. The Wild Swans: The coldest winther for a hundred years
015. Broder Daniel: Shoreline
014. Säkert: Och jag grät mig till sömns efter alla dar
013. Tindersticks - Dying slowly
012. Kevin Rowland - It's Ok Johanna (demo)
011. Jonathan Richman - He gave us the wine to taste it

Herr Alariks 100 från 00 är uppe i 65 låtar nu med bubblarna.

Vilda Svanar flyger igen

Om ni befinner er i Liverpool 23 eller 24 juli och har turen att få fatt i en av de 200 biljetterna kan ni se någon av The Wild Swans första spelningar på 21 år. Jag nöjer mig med att vänta på albumet och spela tiotummaren om och om igen.

Natten till tisdag i Hornstull

Vi körde en tom blå sandlåda genom Tanto. Trafiken ställde till det och vi mötte lite svensk musikjournalistikhistoria om man vill. Vi gick hemåt sedan. Tomatsås ur kylen och rester ur vinflaskor. The Wild Swans på stereon. Thatcher sinking the Belgrano. Small Faces, The Jam och Van Morrison på DVD. Summertime in England i tre liveversioner. Mr. Williams, Mr. Williams, Mr. Williams... A man comes through och sedan Johnny Cashs The man comes around och Dylans Working Man's Blues #2. Jag köpte en LP med Tage Erlanders tal i helgen. Utgiven på SR Records och på gott och ont från en annan tid. Igår satt jag en stund på Loopen Marina. Sydamerikansk öl och solsken. Skivor vi inte visste i påsen och Valentinos insats i Tyskland kvar på näthinnnan. Fyra på kryckor. Schleck tappade kedjan och kanske Touren idag och jag dricker O'Boy som om tiden stått stilla. Gräset i Tanto är så torrt och pinat av solen att det nästan är vitt. Det finns en saknad ni aldrig helt kan dela i den här natten. Nio dagar kvar.

Vilda svanar fångade i Sydostasien

Oj ett oväntat fågeltema på bloggen. Men när nu Wild Swans begett sig till Filippinerna för att spela och fångats vid ett TV-framträdande är det ju inte mer än rätt att vi följer upp gårdagens uggla med dem.

Herr Alarik förenar nytta med nöje

Det känns lite galet. Att skriva nöje i samband med katastrofen som drabbat Filipinerna. Det är ord som skär sig så hårt att ett ett vasst ljud uppstår. Nöje och katastrof. Men det är det ni kan göra. För en ynka femtilapp. Förena nytta med nöje. Nöjet är att höra en fin liten liveinspelning med Wild Swans. Den har inte gått att skaffa lagligt på ett bra tag men nu är den tillgänglig igen för en begränsad tid. Nyttan består i att intäkterna från försäljningen oavkortat går till Röda Korsets insamling för katastrofens offer. In och handla For One Stormy Night Only med er nu. Själv sitter jag här och lyssnar så länge.

En liten titt på Herr Alariks tisdagskväll

Fick precis mp3:orna med Granite Shores kommande album Once More From The Top i mailen efter att ha beställt vinylen och måste bara tipsa om ett inköp om någon gillar pop/rock som både viskar och tar i från tårna. Som varken värjer för det svåra i det enkla eller räds det storslagna. Som vågar vara vuxen. En temaskiva om en musikbransch i förändring, no less. Utgiven av entusiasterna på lilla Occultation som även släppt plattor med  marginalhjältar som Wild Swans, June Brides och Distractions (för att nämna några). Som så många småbolag går de ekonomiskt på knäna, ironiskt nog pressade av det  uppsving för vinylen som de kämpat för, ett uppsving som medför höjda priser, längre leveranstider och mer utlagda pengar för de små bolagen när de större lägger sin tyngd bakom och glider förbi i kön för att snabbt pressa svindyra limiterade RSD-utgåvor och 180 gramsreleaser av plattor som fortfarande går att hitta i skivbörsarnas 10-kronorsbackar. Jag hoppas så att de orkar fortsätta att släppa sina fantastiska skivor. Att de inte ska behöva dö sotdöden eller behöva ge avkall på sin påkostat höga standard i form av omslag och allt annat. Det vara bara det. Ja också en länk till beställningssidan där ni också hittar smakprov. Om ni gillar vad ni hör så beställ därifrån. Gör det. Så kan ni vara med och rädda ett av de mest älskvärda skivbolagen världen har just nu. Själv ska jag vrida upp volymen i lurarna lite till, bara lite till.

Onsdag är det tydligen för övrigt. 

Uppsamlingsheat XXI

Vi pratar inte mer om SAIK-IKS

Vi ska snart inte prata mer om de irriterande faktafelen i 1001 album du måste höra innan du dör heller. Men först. Nog skulle det väl till exempel in ett "young" före Scotland i "The sound of Scotland" i texten om Orange Juice på sid 495? Så att Motown-passningen så att säga går hem. Om hälften av låtarna på Style Councils debut Café Bleu (tack för att den var med!) är instrumentaler så är det väl inte merparten? Och om skivan heter Café Blue så är väl inte Blue Café titellåt? Bara några ytterligare exempel jag direkt fastnade på och som störde läsningen. Det finns fler, många fler, störningsmoment och jag hoppas att de anställer en kunnig korrläsare inför eventuella återutgåvor.

Läs Emma om det där stora lilla ögonblicket.

Nya The Wild Swans-singeln är både bra (man får mp3:or så fort man beställt vinylen) och på väg med posten men det är den förra jag spelar just nu.

Lånade Hello Saferides More modern short stories, Bruce Springsteens Magic och Johann Sebastian Bachs Adventskantaten på biblioteket. Bra alla tre. Dessutom Helen Falconers Primrose Hill och The Complete Stories of Truman Capote.

Hos SJFG i fredags lånade jag en samling med The Monochrome Set, Chaps, som jag letat efter. En som samlar samtliga tidiga singlar oavsett skivbolag. Nu kan jag äntligen enkelt få in Ten dont's for honeymooners och Wallflower i den bärbara. Väldigt trevligt hade vi också. Sådär som man har när en fika efter tidig förskolehämtning går över i hämtmat och slutar med att K får köras hem i P:s vagn medan P bärs.



K och V var på bio för första gången i sina liv igår. De gillade filmen men deras pappor var inte helt nöjda med att det visades trailers för filmer som riktar sig till mycket äldre barn inför Lilla Spöket Laban - Bullar och Bång. Det var nära att vi fick lämna i förtid när det blev alldeles för läskigt. SF kan dessutom gärna skruva ned volymen ett snäpp eller två om de vill slippa framstå som kompletta idioter.

Svart och skitigt med Lolita Pop måste vara en stark kandidat till bästa svenska Pretenders-popen någonsin. Det är bara munspelet som saknas.

P, lilla P. Igår sov hon en dryg timme på min vänstra arm medan jag omväxlande läste Huset vid Flon och vilade ögonen.

Bajen-Sirius på Zinken på fredag!

Utvecklingssamtal på jobbet på onsdag. Känns overkligt så här mitt i föräldraledigheten. Men det lär kännas ännu overkligare att gå tillbaka till fulltidsvardag på måndag om två veckor.

Hamnade oväntat på bröllopsfest (det var annonserat som inflyttningsfest) i lördags. Fin lägenhet var det och extra stor anledning att dricka ett glas bubbel.

20 år sedan Berlinmurens fall och det är klart att vi ska titta i backspegeln och fira men fundera lite på vad Europa egentligen har lärt sig om öppenhet också.