Herr Alarik knyter ihop sin Tintin-säck

Efter att ha följt det både skräckblandat skrattretande, tämligen beklämmande, och i undantagsfall positivt fördjupande, Tintin-racet som i de så kallade sociala medierna följde på DN Kulturs, i rubrik och ingress tämligen hårdvinklade, Tintin-artikel i morse återstår nu på kvällen inte mycket mer än att konstatera att just DN Kultur kastat ut alla serier utom Assar och Medelålders plus. Och jo, jag använder allt uttrycket kastat ut en smula ironiskt här.

Uppdatering. En kille som vi för enkelhetens skull skulle kunna kalla Griskindspatrik påpekar mycket riktigt att Rocky är kvar i DN Kultur också och så är det ju. Rätt ska vara rätt.

Inga hjältar kvar (Låttips #171)

Nej jag var aldrig stenhårt nere med Acid Jazz Records men de har släppt en del som jag uppskattat och om de nu fyller 25 år och allt tycker jag att det inte är mer än rätt att de får med ett låttips här i form av ett av deras senaste släpp.

Jag ska springa ifrån dig (Soul Monday #33)

Jag köpte en skiva lite på chans på en av de lokala loppisarna intill jobbet för några veckor sedan. Det var bra att jag gjorde det. Tami Lynn. Det finns alltid mer.

 

Förälska mig lite igen

Ibland tror jag att jag gillar tanken på att jag läser Svente Foerster mer än vad jag gillar att läsa Svante Foerster. Ibland är jag dock övertygad om att det inte är så. Han kan fara iväg något så alldeles otroligt. I utvikningar som är bihandlingar som är historielektioner som är renaste svammel och ordlek. Han får ibland Baron von Münchhausens skrönor att framstå som återhållna och sakligt framställda underdrifter och emellanåt måste jag lägga boken ifrån mig för att inte drunkna i floden av ord, associationer och allt detta flödande, flöde, från floden, som virvlar och stänker.

Men jag gillar det. Det är en så stor kontrast till så mycket som skrivs och publiceras i dag. Som jag förvisso också gillar. Om man vill kan man säga att Förälska mig! precis som Karolina Ramqvists just utlästa Alltings början är en uppdatering av Hjalmar Söderbergs Förvillelser. Det är mycket Stockholm. Mycket relation. Mycket närhet, eller önskan om, över avstånd som är både stora och små. Mycket mer eller mindre förtäckta drömmar om en kärlek som övervinner allt och lika mycket ett avståndstagande från all den där traditionella bilden av vad kärleken är och förväntas vara. Tror jag. Kanske svamlar jag bara.

Och sen är det de där små samtalen. Mötena mellan männsikor. Som här nedan. En del av en beställning på en krog. Ständigt dessa krogar.

- Jag tänker gå härifrån i bätttre skick än vad jag kom så därför ber jag att som ingress få hemställa om sex centiliter konjak och en grappo och lite is.
- Konjak och grappo?
- Konjak och grappo.
- Jag trodde att jag hörde fel.
- Folk tror ofta det. Det är en snäll liten grogg som smakar plommonsoppa med en liten tillsats av estnisk mäsk. Den är resultatet av en fraternisering, om liderlig och förströdd, mellan konjak och sockerdricka och gin och grappo.
- Och den smakar som plommon? Om hösten?
- Plommon på marken. Ännu lysande av den sommar som gått. Fuktade av dagg. Gräset doftar som gamla humlor.

Det var inget annat

Jag förstår dig. Jag förstår var du kommer ifrån och jag förstår vart du vill komma. Jag förstår dig och jag säger dig, du står och stampar på stället.

Lästips om morgonen

I dag läser ni det här. Själv har jag redan gjort det så jag kan fortsätta med Karolina Ramqvists Alltings början. Den är också bra.

Apology accepted

Sing-a-long (Låttips #170)

Och här sitter jag utan att hänga med. Men bättre sent än aldrig. Och den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Parker Lewis har lagt ut låten Sing-a-long på sin hemsida. För en månad sedan. Fast fast den låter så mycket Parker Lewis att det både svider och skriker om det är det visst Johan Hedberg (låt vara att Parker Lewis/Emil Johansson producerat) från Suburban Kids With Biblical Names (minns ni hur vi tokdansade till Rent A Wreck?). I den del av världen där vi måhända resignerar en smula men aldrig helt ger upp hoppas det på ett vinylsingelsläpp. Förstås. Somt är så förutsägbart som det är. In och lyssna med er nu.

Måndagarna med snooker

Shanghai Masters är igång. Jag ser det just till höger om skärmen jag jobbar på. Fu mot Lu. 4-4 i bäst av nio. Spännande förstås och så älskar jag när det blir sådana här översiktsbilder från arenan i den korta pausen. På TV är det oftast reklam då men på Eurosport Player får vi se det. Jag har för övrigt uppdaterat sportsektionen ute till höger med lite snookerlänkar. Mest för min egen skull men ni är förstås också välkomna att nyttja dem. Skriver lite om snooker gör jag också. Ja inte bara helt privat alltså. Det är ett bra tag kvar till jag blir en snookerbloggare på plats men det är lite kul ändå.

Bortskänkes i Hornstull II

TV:n. Historien jag kunde berätta om inköpet av den. Om hemleveransen. Om dumheten hos ett företag som säljer sådant här på nätet. Men vi släpper det. Den kan bli din nu. 28 tum, 2 scart. Märket är Centrum. En gång i min barndom hade vi en stereo av det märket. Samma fast nog ändå ett annat. Ni kan jämföra det med Tempo om ni vill. Först till kvarn brukar vi ju säga. Liksom för soffan nedan är det väl enklast att lämna sina kontaktuppgifter bland kommentarerna.

Uppdatering 25 september. TV:n har nu flyttat till ett nytt hem.

Bortskänkes i Hornstull

Soffan. En klassiker. Den söker ett nytt hem. Jag minns när vi körde hem den till mig. Första gången. Den har flyttat några gånger sedan dess. Eftersom det var H:sons bil var det väl en Citroën. Vi baxade upp den på taket. Den väger fortfarande som en tank. Men så är den stabil också. Två metallsängar som kan bäddas ut var för sig framåt. Någon gång på vägen klädde min mor om den. K har kallat den sin men till slut accepterat att den lämnar oss nu. Soffan.

Uppdatering 1 oktober. Den har flyttat nu. Soffan. Till grannarnas, vännernas, stuga. Man måste inte slänga saker. Ibland tar det några veckor innan någon som vill ha hittas men oftast går det. Att inte slita och slänga. Att återanvända. Jag köpte den begagnat för 20 år sedan. Den var säkert äldre än så redan då. Nu får den ett tredje liv. Minst. Det känns väldigt bra.

En rude boys död (Låttips #169)

De är tillbaka. Igen. Med ett eko av Specials spökstad i soundet och en låt som jag hoppas släpps på vinylsingel. Madness. Death of a Rude Boy. Om någon innan 2009 års bästa platta The Liberty of Norton Folgate hade sagt att de skulle bli relevanta igen hade jag nog skakat på huvudet. Nu ser jag fram emot kommande skivan med pavlovskt hundhängande tunga. Ni kan ladda ned låten lagligt och gratis här.

Henvändelse

Jag läste just den här texten om det lilla ordet hen (som använd tämligen sällan på denna blogg). Det finns mycket bra att fundera över där. Dessutom blev jag glad över ett av de andra politiska orden som uppmärksammades i en parentes. Ja inte glad över ordet som sådant men över att det politiska i det uppmärksammades. Det görs allt för sällan.

Charmer (Låttips #168)

Just nu går det att förhandslyssna på hela kommande plattan Charmer med Aimee Mann här. I januari står hon på Nalens scen och jag i publiken. Två låtar in i nya skivan säger något mig att det kommer att bli en väldigt bra konsert.

På väg med posten

Cykla i tweed

Herr Alarik har inget med saken att göra men en sådan här dag när septembersolen skiner över Sundbyberg och det var ett nöje att lämna på skolan och en glädje att gå dit och det dessutom för första gången denna säsong serveras ärtsoppa och pannkakor till lunch känns det rätt med lite gratisreklam här på bloggen så jag ger er Bike in Tweed (någon kanske hade önskat lite kommatering i den här texten men det här är inte dagen för det). Om ganska precis en månad är det dags.

Träsmak i baken

Ok den är gammal och den är på japanska men jag kan ändå inte låta bli att posta. Inte när någon byggt en cykel i trä. Styre, ram, fälgar, sadel. Fantastiskt.

So Sad About US (Låttips #167)

Tiden. Den räcker inte riktigt till. Men ändå. Paul och Pete med varsin gitarr. I The Whos So Sad About Us. Som Jam gjorde en cover av på b-sidan till Down in the tubestation at midnight när Keith Moon hade dött. Whos version hittar ni på plattan A Quick One.

Jack The Ripper (Mod Monday #17)

Ok, ok, ok. Det här är kanske att stretcha modbegreppet mer än en smula men det är också Milkshakes. Ett band så stenhårt och coolt att ni får två låtar med dem. They Came, They Saw, They Conquered är bara ett album med dem som ni bör köpa om ni ser det.

Herr Alarik tackar, bugar och bockar