Det var ett tag sedan

Kommer ni ihåg att det fanns en tid när den här bloggen till icke obetydlig del ägnade sig åt balkonger?

Hobbyverkstaden (balkongerna #11)

För er som undrar vad som händer i den relativa kylan ute på den numer inglasade balkongen kommer här en uppdatering. En skötbordsöverdel har limmats och skruvats ihop. Vit blir den också sakta men säkert, torktiden per strykning förlängs något under rådande förhållanden. Ganska mycket något. Dessutom har ett ställ till Elfa-trådbackar kortats något på höjden för att vi ska slippa stå på tå vid blöjbytena och fyra hål har borrats för att allt ska gå att få ihop. Några strykningar färg till och ett ihopskruvande så är det klart. Förhoppningsvis. Kanske rent av innan nytillskottet är här. Färgerna i Tanto är för övrigt fina från balkongen. Fotobevis på det kommer vad det lider. För den som undrar så har K fel i att det redan ligger en bajskorv på skötbordets bakre kant, det är omslagspappret till en Riesen-kola.

Jag lever i en kuvös ni vet

Nej riktigt så är det ju inte men vi funderar på att glasa in balkongen. Det är mängdrabatt nu i slutet av fasadrenoveringen. Jag har alltid, eller nästan alltid, varit emot. Förmodligen grundar det sig någonstans i det där med pensionärskuvös men nu känns det rätt attraktivt. Höstvindarna sveper in och vi skulle kunna njuta lite längre av balkongen. K skulle kunna sova middag där lite längre.

Vi åt gott igår. Och lyxigt. Idag försöker vi smälta. Vi var på Grill. Firade en födelsedag och en pensionering i ett. Det var väldigt trevligt. Och mättande. De kan dock med fördel sänka volymen på bakgrundsmusiken.

Svenska äpplen. De doftar i köket. De åldras på några dagar. Det får mig att fundera på vad vi äter resten av året.

George Jones. Han låter bra just nu.

Five Days är verkligen en ganska obehaglig TV-serie. På ett bra sätt.

I morgon börjar jag lämna och hämta på förskolan. Det är nervöst.

Ibland undrar jag verkligen om de här posterna kan intressera någon annan.

Balkongväxter (balkongerna #10)

Det kanske inte växer mossa på rullande stenar men på betongbalkonger får den bra fäste.

Uptown Top Ranking (balkongerna #9)

Jag och K tog tåget till Uppsala i tisdags. Vandrade på gator som både är desamma och andra. Jag vet inte hur många gånger jag sagt eller hört - vi ses utanför Expert. Det går inte längre. Eller möjligen går det men då blir det någon annanstans. Expert på Stora Torget är ett minne blott. Skopunkten har tagit över. Sen är det husen. De är så mycket lägre än när jag växte upp bland dem. Även de allra högsta. Jag kommer snart att bo högre upp än deras takåsar. Annat är sig som sagt likt. Balkongerna på Strandbergska Huset till exempel. Tänk att sitta där en morgon om sommaren och äta frukost medan staden vaknar till liv.

Vasastan (balkongerna del 8)

Jag är verkligen löjligt svag för sådana här små ensamma balkonger. De under, över eller bredvid fick klara sig utan men de i den här lägenheten kan lufta sig på balkongen. Fast just idag skulle det nog vara kallt. Det var inget annat.

Draken (balkongerna #7)

Lägenheten bredvid min mormors sista på Odensgatan i Uppsala var lite märklig. När alla andra hade balkonger in mot gården hade den även en ut mot gatan. En ensam balkong högst upp på husväggen. Det berodde på att de som skulle flytta in i huset själva fick vara med och påverka utformningen av sina lägenheter och den som skulle bo där var uppenbarligen beredd att betala lite extra för en balkong till. Det där känns inte så konstigt eftersom huset är gammalt och regleringarna kanske inte hade hunnit bli så hårda än. Desto konstigare känns det att det finns en motsvarande balkong i 60-talskomplexet Drakensberg i Hornstull. En enda av alla de hundratals lägenheterna har begåvats med en balkong som pekar åt annat håll än de andra. Jag undrar lite över hur det gick till.

Ingen rädder för vargen här

Jag skrev ju lite om bostadsmarknaden för ett tag sedan, i en post och kommentar, och efter att ha hört alla så kallade ekonomiska experter, alltid sådana vars företag, mäklare och banker, tjänar pengar på ökad utlåning, i skenet av vad som händer i USA uttala sig om hur liten risken för en bostadsbubbla, som om vi inte redan hade en, är i Sverige, 92, 92 vi glömmer vad som hände då, känns det som att det är på sin plats med några rejäla ekonomiskt försiktiga råd. Shit vad många bisatser det blev i den där meningen. Snudd på svårläst. Vi tar råden istället. Priset på bostaden är just nu för högt för dig om du inte har råd att förlora minst 15-20% av inköpsvärdet (förlora innebär att du har pengarna och kan avvara eller att du kan tjäna ihop dem och samtidigt klara dina vardagliga utgifter), om du inte har råd med en ränta på minst 7%, om du inte klarar att amortera en tusenlapp i månaden, om du inte har råd att betala räntan om en person i hushållet blir arbetslös. Samtliga kriterier bör klaras. That’s it. Att bo dyrare än den egna ekonomin tillåter är inte en mänsklig rättighet, det är dumhet. Det är inte häftigt att trissa upp priserna på bostadsmarknaden och låna på sig miljonskulder. Förstå att lånen som en bostadsrättsförening har också stiger om räntan går upp och att du äger en del av dem och att den delen kommer att synas på månadsavgiften. Jämför hur mycket lönerna och bostadspriserna ökat de senaste tjugo åren. Gapet som blir där emellan är det som riskerar att äta upp din privatekonomi för resten av ditt liv. Hur lång tid tar det att jobba ihop en miljon om du måste sälja med så stor förlust…? Har du inte råd? Bo längre ut från centrum, bo mindre attraktivt, skippa trendköket, minska antalet kvadratmeter, strunta i balkongen (jo jag vet att det är svårt). Ta ansvar. Fattigsverige må just nu ligga två kanske tre generationer bort för de flesta av oss men för de som bor utan ekonomiska marginaler är det just nu också närmare än vad de ekonomiska experterna någonsin skulle medge.

Och en annan sak. En liten fråga till de som vet bättre. En som gnager och gnager i mitt bakhuvud. Hur är det med bostadspriserna och inflationen? Stämmer det att bostadspriserna inte är inflationsgrundande? Att den kostnad som påverkar de flesta av oss mer än någon annan inte vägs in i ett av de viktigaste talen för hur landets ekonomi utvecklas och mår eller är det lyckligtvis något jag drömt? Jag lyckas inte googla fram något vettigt så svara gärna om ni vet.

Grannsamverkan (balkongerna #6)

Om grannen klär in sin balkong i hönsnät tänker jag minsann inte vara sämre rustad för att möta sommaren.

Barcelona (balkongerna del 5)

Vissa balkonger får en att vilja flytta till värmen, sitta på en liten enkel uteservering och dricka ett gott lokalt vin.

Sumpan (balkongerna del 4)

Det fanns en liten, liten föraning om vår i luften när jag gick för att äta lunch idag. På vägen tillbaka till jobbet tittade jag som hastigast upp mot ett hus som jag bott i. Om några månader kommer det att vara fantastiskt att sitta i lä på min gamla balkong medan solen föröker värma genom ett ännu ungt lövverk. Jag kommer inte att vara där. Balkongen är någon annans nu. Men vårsolen kommer att vara min.

Jonathan Richman (samlingsskivorna # 2)

När jag redan är igång kommer här en annan samlingsskiva. Jag har långt ifrån allt Jonathan Richman spelat in och ännu mindre på cd (som var källan när jag gjorde samlingen) men det här är nog ändå en ganska rättvisande bild av mina favoriter med Jonathan (även om till exempel Back in your life saknas). Jag föredrar helt enkelt hans lite senare period framför den mest hyllade tidiga tiden med Modern Lovers. Måste jag bara välja en av hans skivor blir det Jonathan Sings! från 1983. Men det måste jag ju som tur är inte. Som avslutning på samlingen valde jag att lägga Rockingbirds hyllningslåt Jonathan Jonathan. I fredags skrev för övrigt Lokko i SvD att Rockingbirds sångare har en ny platta på gång under namnet Alan Tyler & the Lost Sons of Littlefield. Det är förstås spännande men huvudsaken i hans krönika handlade dock om veckans mest tacksamma krönikörsämne. E-types inträde i Skönhetsrådet. Som balkonglös ser jag en förhoppning i detta. Nu är det bara att börja leta efter en balkongtillverkare som kan svetsa ihop en balkongstor vikingahjälm som sedan kan monteras uppochner på väggen. Annars har jag alltid föredragit E-Types framför E-type.



Jonathan Jonathan – Some Great Songs By Jonathan Richman

1. That Summer Feeling
2. Fender Stratocaster
3. Give Paris One More Chance
4. Springtime In New York
5. Since She Started to Ride
6. The Girl Stands Up To Me Now
7. They’re Not Trying On The Dancefloor
8. This Kind Of Music
9. When I Dance
10. I’m So Confused
11. You’re The One For Me
12. The Neighbours
13. Velvet Underground
14. Pablo Picasso
15. Salvador Dali
16. Vincent Van Gogh
17. Her Mystery Not Of High Heels and Eyeshadow
18. Those Conga Drums
19. Cappucino Bar
20. I Was Dancing In The Lesbian Bar
21. He Gave Us The Wine To Taste It
22. Just Look At Me
23. Affection
24. Not So Much To Be Loved As To Love

Bonus Track: Jonathan Jonathan by The Rockingbirds

Södermalm (balkongerna del 3)

Visst är det något ganska fascinerande med en ensam balkong högst upp på en husvägg? Hur kommer det sig att just den lägenheten fick balkong medan alla andra blev utan? Hur tänkte arkitekten, byggherren och de på stadsplanekontoret? Skulle Skönhetsrådet tillåta att en motsvarande sattes dit idag på en balkongfri vägg? De som har den här lägenheten på Södermalm i Stockholm fick både ett burspråk och en liten rund balkong på den här väggen medan alla andra i huset fick nöja sig med franska balkonger.

Kungsholmen (balkongerna del 2)

Nobels festligheter pågår väl som bäst borta i Stadshuset på Kungsholmen. Jag har inte tänkt gå dit. Att vara där utan att få pris känns lite som att gå på SM-finalen i bandy på Studenternas utan att Sirius är med och kämpar om guldet. Drömmen är förstås (utöver SM-guld för Sirius) att klippa tre nobelpris samma år. Min bästa plan är att forska fram en medicin som hjälper mot ett par förskräckliga världssjukdomar vilket bör kunna ge både medicin- och fredspriset. Avhandlingen ska dessutom vara så bra skriven så att litteraturpriset kan bärgas med den. I väntan på det kommer här en liten balkong som finns på Kungsholmen.

Turin (balkongerna del 1)

Det finns så många hang-ups man kan ha. Det här är en av mina ofarligare. Jag tittar ofta snett uppåt när jag och Lisa är ute och går och säger - har du sett den där balkongen? Jag gillar verkligen balkonger. På ett väldigt okomplicerat vis. Jag är inte intresserad av när de är byggda, vilken stil de är i, vem arkitekten är eller något sånt. Jag gillar bara att titta på dem, peka ut dem och ibland att fotografera dem om jag gillar dem extra mycket och har kameran med mig. Kanske är det en liten kompensation för att vi inte har någon egen balkong (alla riktigt bra lägenheter ska ha balkong, badkar och öppen spis - vi har bara det viktigaste i form av badkaret ) men jag tror inte det. Jag gillade att titta på och fotografera balkonger när jag hade en egen också.

Den stora hörnbalkongen på bilden finns i Turin i Italien.