Lilla Maria McKee Extravaganzan

Aktiviteten är som den är här. För stunden. Men när jag nu snubblat runt lite på YouTube kan jag förstås inte undanhålla er de här fantastiska klippen med Maria McKee. Vill ni ha ett par konserttips på kuppen? Ok!I morgon kväll spelar Mark Olson (från Jayhawks) i en källare i Hornstull och i en källare vid Zinken gör Dan Stuart (från Green on Red) sammalunda.

It's The Christmas Extravaganza!

It's The 2nd Style Council Extravaganza!

Ibland blir jag bara så glad av att surfa runt en stund på YouTube och upptäcka att någon inte bara har ett klipp med The Style Council som jag aldrig sett innan utan att denne någon också gjort sig besväret att lägga ut det. Som i några spår här. Första singeln Speak Like A Child framförd med Paul och Tracie bakom mikrofonerna, fantastiskt fina My Ever Changing Moods med bara klaviatur, fiol och Pauls röst och så Shout To The Top från Top Of The Pops. The Whole Point Of No Return med Weller på elgitarr och Steve White på något rytminstrument som jag säkert borde kunna namnet på finns förstås också nu. Min favoritvideo till Head Start For Happiness går dock fortfarande inte att bädda in så ni får klicka här för att se den. Vi avslutar med A Solid Bond In Your Heart med galet kackig gammal döende VHS band kvalitet men fantastisk stuns. Kanske blev det någon repris från den senaste TSC extravaganzan men det bjuder jag på i så fall. Det är ju snart jul.

Och nu blir det konsert- och låttips (#47)

Min näsa rinner eventuellt lite för mycket och mina batterier är nog lite för urladdade men om jag lyckas uppmana lite mer energi framåt niotiden i kväll så är det The Majors spelning på Bara Vi på Skånegatan 59 i Stockholm jag ska se. Jag hittar inget med The Majors på YouTube men vi kan ju kolla på Generals & Majors och Mayor of Simpleton med XTC istället så får ni både låttips och en miniextravaganza också. Den andra med XTC.

It's The Pancho & Lefty Extravaganza!

Det finns låtar som så gott som alltid slår undan fötterna på en för att de är så fantastiska. Townes Van Zandts Pancho & Lefty är en sådan för mig. Det spelar ingen roll om han framför den själv, även om det nog är allra bäst, eller om den görs som cover av Emmylou Harris eller som en duett mellan Willie Nelson och Bob Dylan eller Merle Haggard eller i någon annan version. Det är en låt jag alltid älskar. Eftersom den dessutom alltid får mig att vilja höra Guy Clarks LA Freeway får ni den också på slutet av den här Extravaganzan. Eller ja allra, allra sist ligger det någon konstig lirare som spelar på såg men det är sånt man får ta på YouTube.

It's The Ronnie Lane Extravaganza!

Jag läste Faces-artikeln i senaste Uncut när jag låg i badet igår och slogs igen av hur oerhört mycket jag gillar Ronnie Lane alldeles oavsett om det gäller tiden i Small Faces, Faces eller hans kanske mest älskvärda fas i karriären med Slim Chance. Jag är ju äldre än jag var tidigare och det är faktiskt inte så många artister jag grämer mig över att jag aldrig kommer att få se men jag hade verkligen uppskattat att sitta vid en bardisk med en pint och titta mot en scen där Ronnie spelar och sjunger. Jag hade uppskattat det väldigt mycket.

It's the XTC Extravaganza!

Ni kanske har massor av grupper och artister på X men jag har bara XTC. Åtminstone på CD. Mitt förhållande till XTC är lite kluvet. Jag älskar en del saker det har gjort men saknar samtidigt plattor som nog anses vara centrala i deras karriär. Jag har läst en bok som går igenom alla deras låtar innan de gick in helt i sin egen värld, i den har jag bara delvis följt med till Apple Venus, där pensionsförsäkringen heter mängder av släpp på eget bolag till japaner och britter med skivköparsjuka men idag när jag spelade samlingen Fossil Fuel slog dig mig att jag kanske aldrig sett en video med XTC. Det där är ju lätt åtgärdat med YouTube och nedan har ni några av mina favoritlåtar ur deras digra produktion och någon som jag aldrig hade hört dem göra. Om ni frågar mig så är det helt fantastiskt att man kan få se videon till Love on a farmboys wages bara så där för att inte tala om en version av Bob Dylans All along the watchtower. Mayor of Simpleton. Dear God.

It's the EBTG extravaganza!

Det finns egentligen ingen speciell anledning men regnet har fallit hela dagen medan jag burit kartonger, packat upp lite i nya lägenheten och saknat L och K som är på resande fot så varför inte köra lite Everything But The Girl. Det känns passande just nu och dessutom var det länge sen jag skrev om dem.





Det ska visst vara en ny återutgåva på gång med Marine Girls också. En video hittar ni här. Det regnade redan då.

Complete Recycling

Jag spelade Clash på eftermiddagen idag. Jeppes första samling. Men det var först nu jag kom på hur bra det passade. Sånger från nedre botten har Joe Strummer Extravaganza. Det är fem år sedan Joe dog. Förra året var det följaktligen fyra och då körde jag bilden nedan. Jag tycker den kan få vara med i år också.

It's The Long Ryders Extravaganza!

Det är några år sedan nu men jag såg faktiskt Long Ryders frontman Sid Griffin spela gratis i två och en halv timme på puben Akkurat i Stockholm en söndag. Och trots att inträdet var noll kronor hade bara ett knappt femtiotal kommit för att se honom. Tråkigt med tanke på att Sid var utmärkt i den här inramningen även om konserten förstås hade svackor. Bra låtar, fyndigt (om än ganska självironiskt bittert) mellansnack och allmänt schysst. Att flertalet i publiken var män mellan 28 och 38 med förmodat överdimensionerade skivsamlingar och flyende hårfästen behöver väl egentligen inte påpekas. Sid själv var torrlagd men erbjöd sig att guida intresserade bland ställets imponerande utbud av whiskyflaskor i pausen. Detta apropå att jag fick för mig att söka på Long Ryders på YouTube. Ni har resultatet nedan. Tyvärr hittade jag inte min favorit Good times tomorrow, bad times today, från plattan State of our Union men ni får bland annat deras största hit Looking for Lewis and Clark.

It's The Emmylou Harris Extravaganza!

Vet inte om ni brukar kika in hos Cege. Han erbjuder en länk till en YouTube-video varje dag. Det brukar luta åt country. När jag gick in senast hade han Emmylou Harris med en cover på Dolly Partons Coat of many Coulors. Den fick mig att leta vidare. Det finns en del fint men tyvärr hittade jag ingen tagning på Springsteens Racing in the Street som hon gör så bra på plattan Last Exit. Tipsa gärna om ni ser den. Jag såg Emmylou på Hultsfred ett år. Håret var silvergrått. Hon spelade på en halvstor scen. Det var eftermiddag och konstigt nog tyckte jag inte att det var så bra. Å andra sidan var jag inte så förtjust i hennes Lanois-fas heller. Men när hon är bra. Oj, oj. Ni ser ju själva nedan.

It's The Style Council Extravaganza!

Tanken är ju inte att det här ska bli en YouTube-blogg men jag snubblade runt lite där igår och hittade bland annat de här rara framträdandena med The Style Council. Mest är det från inledningen av deras karriär när de och alla som låg på Respond Records verkade vara en enda lagom stor och lycklig familj men ni får förstås även deras framförande av Walls come tumbling down från Live Aid. 80-talet hade sina ljusa stunder ändå.