Jag har nyligen kommit hem från Umeå men det är inte det som får mig att blogga om Västerbottens län. Inte är jag särskilt nere eller ute heller. Jag är tvärtom så himla glad över att det kommit en platta som Olof Antonssons Nere och ute i AC län. En svensk skiva som klarar att referensdroppa nästan varenda sekund utan att det blir pajigt. En skiva som håller ihop från början till slut. Som vågar vara POP med versaler och pretentioner. Som kan gödsla med romantik och nostalgi utan att det stinker. Hade jag varit sjutton hade jag redan spelat den sönder och samman (alternativt hatat den), som 47-åring har jag just köpt den till fullpris på vinyl (ni som vet att min inköpsvanor normalt stavas 10-kronorsbackar förstår storheten). Jag skulle kunna ta nästan vilken låt som helst men det blir Johanna i parken eftersom den har en video. Men spela hela skivan. Flera gånger. Den växer.
När jag nu ändå för en gångs skull bloggar kan det vara värt att påpeka att det är Himlakroppsderby i bandyns elitserie i kväll. Tellus från Midsommarkransen tar emot femfaldiga svenska mästarna Sirius på Zinken klockan 19. Minus tio grader och gnistrande is. Ingen hall i sikte, Det lär bli fantastiskt. Måtte bara de blåsvarta vinna. Poängen behövs om inte humöret ska sjunka i C län.
Uppdatering. Det finns ju en video till Himlen över Hedlunda också!
