Jul utan dig (Låttips #179)

Det råder ju lite stiltje här hos Herr Alarik men en liten ljud- och julklapp ska jag väl kunna bjuda på så här på självaste dopparedagen. Annars tror jag banne mig att vi fortsätter med de lata dagarna. Ses 2013. God Jul!

 

Herr Alarik tar det lite lugnt

Jag ligger på sängen. Bredvid mig en trött treåring. På andra sidan en bok jag snart ska öppna. Det gör ingenting för er för ni kan läsa det här så länge.

Stegen som tas

Senare kunde han inte minnas om han gjorde det med flit. Lät situationen eskalera som den gjorde. Visste inte om det var ett medvetet val, en stundens ingivelse eller en ren reflex. Kanske kunde han bara ha dragit in axeln lite. Vridit kroppen. Låtit allt passera. Ett liv som fortsätter som vanligt. Men inte. Istället spände han kroppen. Höll emot. Inväntade det ofrånkomliga.
- Vad fan gör du? Muckar du?

Stjäl det du behöver (Låttips #178)

Limitera mera

Det blir allt vanligare. Små limiterade utgåvor som fansen ska jaga och betala dyra pengar för. Antingen när de till slut hittar dem på eBay, eller liknande siter, eller redan i förstaskedet. I morse var det Aimee Mann. I min inbox. Ett erbjudande. 100 ex. Ett litet konstverk på en sida i en gammal ordbk, en poster och en vinylsjua. 100 dollar. Jag hade gärna köpt den där vinylsingeln om den hade släppts kommersiellt. Att döma av priserna på de 1 000 promoex som sen tidigare cirkulerar hade många andra också gjort det. Men så här är det. 100 dollar. Inte en chans.

 

Non-Stop Dancing

Det är på dagen 30 år sedan The Jam gjorde sin allra sista spelning på Brighton Centre. Då får vi ta att det är lite si och så med kvaliteten på klippet.

 

Dagens lilla filmtips

Docent Död. Krig och Kärlek. Regi av Stig Larsson. Duton Adebayo medverkar. Kolla här.

Jag kan inte hjälpa mig själv (Låttips #177)

43 år gammal och merparten av dem med ett stort musikintresse och ändå finns sådant här kvar att upptäcka. Om någon i läsekretsen mot all förmodan skulle ha en vinylsjua med den här att avyttra är intresset stort.

 

Medan dagarna bara går

Jag ser på snooker, åker pulka, bakar pepparkakor, jobbar, lämnar, härmtar, bläddrar i Ny Våg, ordnar skivomslagsquiz och bloggar ytterst sparsamt.

Märkliga ting måndag morgon

Minus tolv och en rå kyla i luften byttes mot kontorsstolen och en video som om den inte är fejk är något ytterst märkligt. Paul Weller med band underhåller på ett bröllop på ett hotell för lite drygt tio år sedan.

Några korta fraser

Vi kommer där vi kommer från. Vi är på väg mot ingenstans. Förlåt mig. Det bara är så.

Slappardagar (Låttips #176)

Lazy Days måste vara en av förra årets mest förbisedda små Kinks-doftande pärlor. Jag snubblade över den när jag hittade Josh Rouse and The Long Vacations platta i en 30-kronorsback. Snyggt omslag på skivan också.

Söndag i Hornstull

Vi har haft sjukstuga. Har i viss mån fortfarande. Ett tag var jag the last man standing. Men det har varit lite mysigt också. Ett lugn i hemmet. Fast jobbigt förstås med onda halsar och tungt med febriga kroppar. Ändå. Lussekatter har bakats, barn har badats. Skivor har sorterats och lyssnats på och jag har läst en del i The Casual Vacancy. Min första Rowling. Inget märkvärdigt men en stunds förflyttande. Precis som i Downton Abbey som vi sist av alla just börjat se. Bilder kanske ni frågar. Övertraserat Picasa-konto svarar jag.

The Man Who Souled The World

Ibland räcker det med sex låtar. Som en liten påminnelse.

Njutningsskyldig

Så ni tror att det var guilty pleasures ni ägnade er åt för några år sedan när ni spisade Toto, slickad västkustrock, segelbåtskromade gitarrsolon och stämsång som polerats genomskinlig? Amatörposörer är allt jag och min inre 11-åring, som via en 10-kronorsback återknöt bekantskapen med plattan nedan, har att säga.

The Prisoners (Mod Monday #16)

The Prisoners. Hårklyvarna kanske vill hävda att de var mer garage än mod men jag tänker inte ödsla tid på sådant. James Taylors orgel, Graham Days röst, låtarna, drivet, attityden. Den här är för er som noterat att ni blivit lurade på just Mod Monday-postning nummer 16. Ni som noterar att låten och framförandet redan varit med i den här postningsserien kan trösta er med att det är färg den här gången.

Sista minuten i Hornstull

Ett litet tips. Om ni snabbare er som sjutton kan ni hinna ned till Strand där Tant Strul spelar i kväll. Det är garanterat värt det. Själv har jag både stått på ett par skridskor i förmiddags och varit på spontanmiddag så här blir det soffan. Men så såg jag dem på Grönan i somras också. Annars hade det inte varit ett alternativ.

Herr Alarik är lite upptagen just nu

Ooh Wakka Doo Wakka Day

Jag är inte redo för något samlat om vare sig Expressens SD-filmer, de därpå följande presskonferenserna, Zlatans uppvisning eller Sirius förlust i slutminuterna så istället. Skivan nedan. Jag köpte den i går. Jag är mycket nöjd med det.

Morgonruset

Den här stan. Ibland. Jäkten. Stressen. Trängseln. Humöret. Och sen. Jag hann som sista passagerare med en buss från Hornstull. 153:an mot Fridhemsplan. Precis när vi rullar uppför Västerbron. Någon tänder solen bortåt Årstaberg till. Ljuset som sveper över Riddarfjärden och lyser upp husfasaderna på Kungsholmsstrand. Hur klyschigt det än må vara. Det kommer ett lugn över mig. Ett som inte ens bryts av att bussarna står så tätt att vi får vänta på att stiga av vid slutstationen. Inte ens av att mitt månadskort gått ut och jag får köa på SL-center.