Och vad är en klyftig titel här då? (Låttips #191)

Herr Alarik vore väl knappast Herr Alarik om han inte tog sig tid att slänga upp en ny video med Lloyd Cole när det nu finns en.

Det blir ju inte så mycket med

Konsertbesöken numer. De är faktiskt försvinannde få. Då är det bra att YouTube finns som ett litet substitut. Van Morrison. Kolla åtminstone slutet. Gör det.

The Unguarded Moment (Låttips #190)

Helgen som var och lite annat

Hornsgatan i morse. Solen som ingen annanstans skiner så mot regnvåt asfalt. Fyrans blåa buss som kryper över krönet. Halv sju ungefär och en ny vecka har börjat.

Jag stod i rabatten i lördags. En grep i handen och maskrosor som lämnade oss. Betongförorten som blivit innerstadsoas. Alle man ut och vi fixar bostadsrättsgården. Några timmar och kilometer bort brann bilarna igen.

Jag läser fortfrande Clas Engströms Is. Den handlar om en postrodd från Öland till Gotland en vinter för knappt 200 år sedan. En vansklig transport i båt genom och över isar som varken bär eller brister som det står i baksidestexten. Just nu ser de land några hundra meter bort men kan inte ta sig dit eftersom isen inte håller för att gå på men är för kraftig för att få fram båtarna genom. Och vinden och strömmen är emot dem medan de alla försöker att tänka bort vem som kommer att gå under först. Jag kan inte låta bli att läsa in en hel del dagsaktuell politisk symbolik medan jag låter ögonen jaga texten.

Storloppisen på söndagen. När vi gick för att lyssna på K som sjöng i kör sken solen på alla som lade fram sina varor men vid picknicken efteråt föll dropparna och ven vinden så vi fick retirera inåt. Åt våra pannkakor på en filt på golvet. På väg hem genom duggregnet sedan såg vi säljarna packa ihop sin pinaler och köparna fly mot tunnelbanans nedgångar.

P hade för första gången en helt egen kompis över. Bara de två och ett par föräldrar som dragit sig undan i köket med tekoppar. Leken, farten, samspelet, skratten. Saker fram och saker tillbaka. Så till synes enkelt. Det sociala samspelet.

Jag fyller 44 år i morgon. Även om vi tror på Statisktiska Centralbyråns prognos för ökad medellivslängd för både män och kvinnor bör mitten alltså vara passerad nu. Det känns både självklart och en smula märkligt.

Hur hon slängde bort allting (Låttips #189)

Fredag eftermiddag och jag kom just att tänka på att jag någon dag måste köpa den här gamla Style Council-låten på vinylsingel. För övrigt skulle jag vilja tipsa om Clas Engströms bok Is från 1961. Jag kan förstås ha fel men jag tror mig kunna lova att en postbåtsfärd från Öland till Gotland aldrig skildrats mer spännande. Dessutom kan det här vara rätta tiden och platsen för att tipsa om den här fina texten.

Bilen brinner (Låttips #188)

Husby. Jag har aldrig varit där. Min blåa linje har alltid gått till Sundbyberg. Någon enstaka gång till Solna eller Näckrosen. Jag har aldrig varit någonstans där bilarna brinner. Åtminstone har de aldrig brunnit när jag varit där. Jag kan för lite, jag vet för lite. Men någonstans hittar jag fortfarande bäring i den här texten. Ni får bara byta ut tonårspojkarna och pappan mot dagens kontext.


...men jag vet också att det inte är så himla svårt att se att det vi sår också i någon mån är det vi skördar.

Hold back The Night (Soul Monday #40)

Soul Monday-serien firar 40 postningar med det bästa klipp jag sett på länge och det i särklass bästa jag hittade förra veckan. The Trammps. Hold Back The Night. Melodin. Sången. Kläderna. Koreografin. Graham Parker gjorde en väldigt bra cover på låten också på en bit rosa vinyl som är väl värd att plocka upp ur reabackarna om ni råkar hitta den.

Det här klippet lämnar mig ingen ro

Var kommer det ifrån?

Men vad håller ni på med?

Ibland är det bättre för blodtrycket att inte läsa morgontidningarna men vissa saker måste ändå läsas. Det sorgligaste är ju förstås att det inte på något sätt förvånar. Det och att det som reats bort blir så oerhört svårt att få tillbaka. Oavsett om det gäller materiella värden eller någon form av anständighet.

Powerpoponsdag

Om det är något rockhistorien lär oss är det att det alltid finns mer. Obskyr powerpop från Texas till exempel. Snart också hemma hos Herr Alarik.

Best of my love (Soul Monday #39)

Plötsligt händer det. Jag kommer ihåg att lägga ut en Soul Monday-postning igen när det är måndag. Tror det får bli en trisslott på lunchen. Så länge spelar vi The Emotions. Singeln Best of My Love är från 1977 och låten toppade Billboardlistan i fem veckor.

 

Lite si och så

Den som händelsevis tycker att det är lite si och så med uppdaterande här kan trösta sig med att snooker-VM tar slut på måndag och då minskar också mitt artikelskrivande på eurosport.se till mer normala nivåer vilket borde vara fördelaktigt för den här bloggen. Till dess tycker jag att ni ska passa på att spana in O'Sullivan och Trump i deras semifinal och vill ni kan ni ju alltid läsa lite om snooker också.

Öppna ögonen (Låttips #187)

Hittade den här singeln för en tia på Myrorna och lunchen. Bolagspåsen och etiketterna såg fina ut så pulshöjningen var rejäl. Tills jag drog ut den ur fodralet och den var både tokrepig och spräckt. Jaja det ledde åtminstone till att jag fick se videon.

Drömtid