Hornsgatan i morse. Solen som ingen annanstans skiner så mot regnvåt asfalt. Fyrans blåa buss som kryper över krönet. Halv sju ungefär och en ny vecka har börjat.
Jag stod i rabatten i lördags. En grep i handen och maskrosor som lämnade oss. Betongförorten som blivit innerstadsoas. Alle man ut och vi fixar bostadsrättsgården. Några timmar och kilometer bort brann bilarna igen.
Jag läser fortfrande Clas Engströms Is. Den handlar om en postrodd från Öland till Gotland en vinter för knappt 200 år sedan. En vansklig transport i båt genom och över isar som varken bär eller brister som det står i baksidestexten. Just nu ser de land några hundra meter bort men kan inte ta sig dit eftersom isen inte håller för att gå på men är för kraftig för att få fram båtarna genom. Och vinden och strömmen är emot dem medan de alla försöker att tänka bort vem som kommer att gå under först. Jag kan inte låta bli att läsa in en hel del dagsaktuell politisk symbolik medan jag låter ögonen jaga texten.
Storloppisen på söndagen. När vi gick för att lyssna på K som sjöng i kör sken solen på alla som lade fram sina varor men vid picknicken efteråt föll dropparna och ven vinden så vi fick retirera inåt. Åt våra pannkakor på en filt på golvet. På väg hem genom duggregnet sedan såg vi säljarna packa ihop sin pinaler och köparna fly mot tunnelbanans nedgångar.
P hade för första gången en helt egen kompis över. Bara de två och ett par föräldrar som dragit sig undan i köket med tekoppar. Leken, farten, samspelet, skratten. Saker fram och saker tillbaka. Så till synes enkelt. Det sociala samspelet.
Jag fyller 44 år i morgon. Även om vi tror på Statisktiska Centralbyråns prognos för ökad medellivslängd för både män och kvinnor bör mitten alltså vara passerad nu. Det känns både självklart och en smula märkligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar