Gilbert O'Sullivan. Det är väl den där smetiga, harmlösa, på gränsen till menlösa, killen i äppelknyckarbyxor? Han vars skivor alltid står i loppisbackarna och kostar 10 kronor.Och jo det är det ju nog och förstås. Så länge man inte lyssnar. Eller inte gör det med öppna öron och i rätt sinnesstämning. Då är nämligen debutplattan Himself en riktigt fin vän. Och sist min kompis Fredrik spelade låtar från Back to front lät den också så pass bra att den ska plockas upp nästa gång jag ser den.
Jag är förstås lite indoktrinerad när det gäller Gilbert och särskilt Himself. Jag minns den som en av fyra musikaliska hörnpelare under min barndom. Tillsammans med Beatles Oldies but Goldies-samling, Simon & Garfunkels Greatest Hits och Lill Lindfors Du är den ende. Ett av mina bästa 10-kronorsfynd senaste året var därför när jag plockade upp singeln Nothing Rhymed med bildomslag ur en begagnatlåda.
Och i dag var jag efter lite försvarande av Gilbert på Twitter tvungen att leta reda på låten på YouTube också. Och där sitter han ju vid flygeln. En äppelkindspigg svärmorsdröm i ålderdomliga och lite för stora kläder. Men en med känsla för melodi och text. Lyssna bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar