Det är tidens melodi som någon helt annan sjöng i en tid som kanske inte var så helt annorlunda. Budgetomröstningen och vad som sedan väntar. De borgerliga partiledarna leenden när de kom ut och förklarade att de inte tänker förhandla. Den tunga kropp som är statsministerns partis. Den sjukskrivne som kanske bara väntar på rätt ögonblick för att komma tillbaka med sina sanningar. Okontaminerad av den här hösten och tidiga vinterns så kallade käbbel. Kylan som biter genom kläderna och blickarna som inte möts. Som att åter tvingas höra ungdomsförbundsföreträdarnas gymnasiehetsiga röster på skolans röktrapp. Det som kanske väntar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar