Söndag i Hornstull

Jag sitter i soffan. Väntar på snooker. Försöker finna något slags lugn.

I veckan som snart varit. Vi var tillbaka. På Astrid Lindgrens Barnsjukhus. En angio som kanske skulle leda till embolisering. Onsdag till fredag. Vi är tillbaka. Hemma. Hon ligger och sover middag inne på sin säng. Lilla P. Kanske kommer det mer om det. Om tankarna före. Jag vet inte. Inte riktigt varför jag skriver de där texterna. Publicerar de jag gör. Inte längre. Inte nu.

Sirius har allt i egna händer inför avslutningen i Norrettan. Åtminstone till i morgon. Då väntar ESK borta. Sen största konkurrenten Östersund hemma. Allt att vinna, allt att förlora. Jag har för första gången på många år inte ens sett en match. Kommer förmodligen inte att göra heller. Livet krockar. Men jag hoppas. Som jag hoppas.

Jag hittade en deckare av John Harvey. 20 spänn på Myrorna. Möjligen Stadsmissionen. Flesh and blood. Den är bra utan att vara sensationell. Jag tror att jag ska försöka hitta någonstans och sätta mig ned med den en stund.

Ta mig jag är din

Tiden är lika knapp som vanligt men om ni har av varan tycker jag att ni ska passa på att se en timslång dokumentär om Squeeze medan den finns tillgänglig. Vilka bra låtar de gjorde. Vilket underskattat band de är i dag. Vilket osannolikt fantastiskt skägg som sportas. Vilka bilder från tidigt i karriären.

Jag finns där (Soul Monday #34)

Four Tops. (Reach Out) I'll be there. Det blir förstås inte mycket bättre än så här.

  

Kärleksinkapabel (Låttips #174)

So much för det nedan annonserade upphållet. Men det är Kevin. Dexys. Så. Åter till föresatsen.

Investeringstider

Det går lite trögt här. Visst, det kommer poster till och från men de är korta och kanske, kanske, lite pliktskyldiga. Jag tar en liten paus. Investerar i det egna jaget snarare än mitt varumärke. Jo jag är en smula ironisk ibland, och raka motsatsen ibland. Mitt förslag är att ni shoppar loss på lådan nedan, där Sam Dees fantastiska The Show Must Go On för första gången finns på cd (om ni bara visste hur några av oss slet för att få tag på den på LP och nu kan ni hur lätt som helst lyssna på Spotify), så kan vi väl höras igen när alla lyssnat klart. Om en vecka eller så kanske. Vill ni ha läsning till lyssnandet rekommenderas arkivet eller länkarna ute i högermarginalen. Hörs.

Pojkar (Låttips #173)

Jag vet inte. Kanske kräver det att man var där. Till exempel på Drabanten i Uppsala. Mitt i åttiotalet. Kanske kräver det att man var precis i skarven mellan högstadium och gymnasium. Kanske kräver det att man aldrig tidigare hade sett en gitarrist gå av scenen med en gitarr som ligger kvar och tjuter rundgång. Hur som. Röda Armén. Pojkar. Demon stämmer inte riktigt med mitt minne av konsertupplevelsen men vem kan begära det. Bara att det överhuvudtaget går att få höra det här.

Bli någon annans (Låttips #172)

Det är väl inte så troligt att någon som läser den här bloggen och tar till sig av låttipsen inte redan ska ha hört Jens Lekmans Become Someone Else's och sett videon men det är lika fullt dumt att chansa. Därför. Nedan.

De viskade orden

Det värsta med den här stan är att så många fullständiga idioter tror sig ha moralen på sin sida när de i själva verket bara är i majoritet. Han viskade orden tyst för sig själv samtidigt som han såg sin pennspets sjunka in i sätesgrannens högra öga. Det blåa färgades rött.

Ett kort uppsamlingheat

Det har varit hektiska dagar. Besökare har besökt, möbler har getts vidare, singlar har fyndats och så har jag på lediga stunder varit ganska fast i Daniel Åbergs andra roman Vi har redan sagt hej då. Sådär är det. Livet. Ja Sirius vann ju också. I går. 4-1. Fortsatt serieledning, samma oro.

Herr Alarik knyter ihop sin Tintin-säck

Efter att ha följt det både skräckblandat skrattretande, tämligen beklämmande, och i undantagsfall positivt fördjupande, Tintin-racet som i de så kallade sociala medierna följde på DN Kulturs, i rubrik och ingress tämligen hårdvinklade, Tintin-artikel i morse återstår nu på kvällen inte mycket mer än att konstatera att just DN Kultur kastat ut alla serier utom Assar och Medelålders plus. Och jo, jag använder allt uttrycket kastat ut en smula ironiskt här.

Uppdatering. En kille som vi för enkelhetens skull skulle kunna kalla Griskindspatrik påpekar mycket riktigt att Rocky är kvar i DN Kultur också och så är det ju. Rätt ska vara rätt.

Inga hjältar kvar (Låttips #171)

Nej jag var aldrig stenhårt nere med Acid Jazz Records men de har släppt en del som jag uppskattat och om de nu fyller 25 år och allt tycker jag att det inte är mer än rätt att de får med ett låttips här i form av ett av deras senaste släpp.

Jag ska springa ifrån dig (Soul Monday #33)

Jag köpte en skiva lite på chans på en av de lokala loppisarna intill jobbet för några veckor sedan. Det var bra att jag gjorde det. Tami Lynn. Det finns alltid mer.

 

Förälska mig lite igen

Ibland tror jag att jag gillar tanken på att jag läser Svente Foerster mer än vad jag gillar att läsa Svante Foerster. Ibland är jag dock övertygad om att det inte är så. Han kan fara iväg något så alldeles otroligt. I utvikningar som är bihandlingar som är historielektioner som är renaste svammel och ordlek. Han får ibland Baron von Münchhausens skrönor att framstå som återhållna och sakligt framställda underdrifter och emellanåt måste jag lägga boken ifrån mig för att inte drunkna i floden av ord, associationer och allt detta flödande, flöde, från floden, som virvlar och stänker.

Men jag gillar det. Det är en så stor kontrast till så mycket som skrivs och publiceras i dag. Som jag förvisso också gillar. Om man vill kan man säga att Förälska mig! precis som Karolina Ramqvists just utlästa Alltings början är en uppdatering av Hjalmar Söderbergs Förvillelser. Det är mycket Stockholm. Mycket relation. Mycket närhet, eller önskan om, över avstånd som är både stora och små. Mycket mer eller mindre förtäckta drömmar om en kärlek som övervinner allt och lika mycket ett avståndstagande från all den där traditionella bilden av vad kärleken är och förväntas vara. Tror jag. Kanske svamlar jag bara.

Och sen är det de där små samtalen. Mötena mellan männsikor. Som här nedan. En del av en beställning på en krog. Ständigt dessa krogar.

- Jag tänker gå härifrån i bätttre skick än vad jag kom så därför ber jag att som ingress få hemställa om sex centiliter konjak och en grappo och lite is.
- Konjak och grappo?
- Konjak och grappo.
- Jag trodde att jag hörde fel.
- Folk tror ofta det. Det är en snäll liten grogg som smakar plommonsoppa med en liten tillsats av estnisk mäsk. Den är resultatet av en fraternisering, om liderlig och förströdd, mellan konjak och sockerdricka och gin och grappo.
- Och den smakar som plommon? Om hösten?
- Plommon på marken. Ännu lysande av den sommar som gått. Fuktade av dagg. Gräset doftar som gamla humlor.

Det var inget annat

Jag förstår dig. Jag förstår var du kommer ifrån och jag förstår vart du vill komma. Jag förstår dig och jag säger dig, du står och stampar på stället.

Lästips om morgonen

I dag läser ni det här. Själv har jag redan gjort det så jag kan fortsätta med Karolina Ramqvists Alltings början. Den är också bra.

Apology accepted

Sing-a-long (Låttips #170)

Och här sitter jag utan att hänga med. Men bättre sent än aldrig. Och den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Parker Lewis har lagt ut låten Sing-a-long på sin hemsida. För en månad sedan. Fast fast den låter så mycket Parker Lewis att det både svider och skriker om det är det visst Johan Hedberg (låt vara att Parker Lewis/Emil Johansson producerat) från Suburban Kids With Biblical Names (minns ni hur vi tokdansade till Rent A Wreck?). I den del av världen där vi måhända resignerar en smula men aldrig helt ger upp hoppas det på ett vinylsingelsläpp. Förstås. Somt är så förutsägbart som det är. In och lyssna med er nu.

Måndagarna med snooker

Shanghai Masters är igång. Jag ser det just till höger om skärmen jag jobbar på. Fu mot Lu. 4-4 i bäst av nio. Spännande förstås och så älskar jag när det blir sådana här översiktsbilder från arenan i den korta pausen. På TV är det oftast reklam då men på Eurosport Player får vi se det. Jag har för övrigt uppdaterat sportsektionen ute till höger med lite snookerlänkar. Mest för min egen skull men ni är förstås också välkomna att nyttja dem. Skriver lite om snooker gör jag också. Ja inte bara helt privat alltså. Det är ett bra tag kvar till jag blir en snookerbloggare på plats men det är lite kul ändå.

Bortskänkes i Hornstull II

TV:n. Historien jag kunde berätta om inköpet av den. Om hemleveransen. Om dumheten hos ett företag som säljer sådant här på nätet. Men vi släpper det. Den kan bli din nu. 28 tum, 2 scart. Märket är Centrum. En gång i min barndom hade vi en stereo av det märket. Samma fast nog ändå ett annat. Ni kan jämföra det med Tempo om ni vill. Först till kvarn brukar vi ju säga. Liksom för soffan nedan är det väl enklast att lämna sina kontaktuppgifter bland kommentarerna.

Uppdatering 25 september. TV:n har nu flyttat till ett nytt hem.

Bortskänkes i Hornstull

Soffan. En klassiker. Den söker ett nytt hem. Jag minns när vi körde hem den till mig. Första gången. Den har flyttat några gånger sedan dess. Eftersom det var H:sons bil var det väl en Citroën. Vi baxade upp den på taket. Den väger fortfarande som en tank. Men så är den stabil också. Två metallsängar som kan bäddas ut var för sig framåt. Någon gång på vägen klädde min mor om den. K har kallat den sin men till slut accepterat att den lämnar oss nu. Soffan.

Uppdatering 1 oktober. Den har flyttat nu. Soffan. Till grannarnas, vännernas, stuga. Man måste inte slänga saker. Ibland tar det några veckor innan någon som vill ha hittas men oftast går det. Att inte slita och slänga. Att återanvända. Jag köpte den begagnat för 20 år sedan. Den var säkert äldre än så redan då. Nu får den ett tredje liv. Minst. Det känns väldigt bra.