Kärleken ska visa vägen (Låttips #196)

Wyatt Funderburk. Du kan knappast gå fel med ett sådant namn. Vinylsingeln lär ska vara på gång hem till singelskåpet.

Måste få dig tillbaka (Låttips #195)

Undertones. 1983. Isley Brothers-cover. Gökboetinspirerad video. Klart ni måste kolla på den.

Rapport från en lunchrast

Vi gick oss till Marabouparken. Åt lammburgare. Jag snabbkikade på Malick Sidibé-utställningen. Varenda foto där skulle kunna bli ett perfekt skivomslag. På en videoinspelning sa han att fotografi för honom alltid handlar om ungdom. Det var uppklädda till tänderna. Ungdomarna. Poserade med kassettbandspelare och skivomslag. Dansade med pipa i munnen. Såg så coola ut att det trotsar beskrivning. Om ni har chansen. Ta er till Marabouparken. Se utställningen. Jag ska gå tillbaka och kolla den ordentligt någon dag när tiden tillåter.

The Magic Piper of Love (Låttips #194)

Snubblade just över informationen om att det är Edwyn Collins födelsedag i dag. Vi firar det men en video.

Intervjuteknik

Det här klippet kanske inte är något för den genomsnittlige bloggsurfaren men eftersom Herr Alarik vet att personer med specialintresse ibland hittar hit får ni här Paul Weller intervjuad av Jools Holland. I badet.

Klubbdrottningen (Soul Monday #44)

KC & The Sunshine Band. Queen of Clubs. 1974. Svänger ett gäng som vi brukar säga.

Att ta det lite längre

Det finns dagar när jag önskar att jag hade mer tid att ägna åt skivorna. Sortera in dem. Organisera. Rensa ur. Ta tag helt enkelt. Och någon dag ska det väl ske också. I väntan på det är jag glad att jag har mer spärrar än vissa.

La Maison où J'ai Grandi (Låttips #193)

Herr Alarik bryter sommarstiltjen för ett alldeles oemotståndligt klipp med Françoise Hardy. Han vill dessutom slå ett slag för grillad makrill.

Herr Alarik förordar inköp

Kajsa Grytt från Tant Strul, Kajsa och Malena samt den pågående solotiden har ett nytt projekt på gång. Ett som delfinansieras av lyssnarna. Och det fattas en slant. Det är där du kommer in. In och shoppa lite nu så att den där signerade plattan blir verklighet. På köpet hjälper du till att fylla ett redan förberett hål här hemma i skivhyllan.

Vad läser du då?

Jag har några sidor kvar i Slas-boken men de ligger och mognar medan jag plöjer sidorna i Torbjörn Flygts Ousider så gott det går när det ska förenas med att vara en någorlunda god tvåbarnsfar.

Jag mindes faktiskt ingenting av Underdog när jag satte igång, mer än att jag tyckte den var väldigt bra, men nu kommer allt mer tillbaka.

Just nu är jag rätt tagen av ett parti som börjar på sid 124 och sträcker sig några sidor framåt. Ett parti om klasskrampen. Om att gå över gränsen och sedan bara kunna se sig om. Aldrig mer höra hemma där man kommer ifrån. Om inte meningarna var så länga skulle jag bjuda på citat. Nu får ni leta reda på den istället. Mitt inbundna exemplar kostade 20 spänn på Myrorna.

Vad lyssnar du på nu för tiden?

Blow Monkeys: This is you life (Ten City short mix)
Ludwig Bell: Jag måste räknat fel
Steve Forbert: Say goodbye to little Jo
Southside Johnny and the Asbury Jukes: I'm so anxious
Bäddat för Trubbel: Spelar Alf Robertson
Alf Robertson: Lasse och Mari
O'Jays: This time baby
Dave Edmunds: A1 on the jukebox
Womack and Womack: Uptown
Jean Knight: You think you're hot stuff
Adam Kanyama: På riktigt
The Riot Squad: The Toy Soldier EP
J.D. Souther: Home by Dawn
Jimmy Witherspoon: Hey mrs. Jones
Francoise Hardy: Francoise

På riktigt (Låttips #192)

Det vore onekligen en grav överdrift att påstå att Herr Alarik varit nere med svensk hip hop sedan dag ett. En ännu större att påstå att han har koll på vad som händer i dag. Men gubben känner fortfarande igen en bra låt när han hör den. På riktigt.

En apa gör ingen föreställning (Soul Monday #43)

Honey Cone. Så otroligt coola de var. Klart de ska ha med en video här igen.

Veckans svenska musiksläpp

Det finns veckor när Herr Alarik lämnar tiokronorsbackarna och köper nysläppt musik på nätet som vanliga människor. Eller nja vanliga människor kanske mest bara fultankar eller lyssnar streamat. Och Herr Alarik har förstås inte helt kunnat slita sig från tiokronorsbackarna. Men ny musik har alltså inhandlats. Även om det i ena fallet handlar om gammal musik som släppts först nu och i det andra om covers på gamla låtar. Kul känns det i vilket fall. Ni hittar mer om Bäddat för trubbels kassettsläpp och vinylsingeln med Docent Död via länkarna. Provlyssna går det att göra också.

11 x 147 = snookermagi

Min pappa skickade länken som en midsommarhälsning. Samtliga maximumbreak Ronnie O'Sullivan gjort på tävling, förträffligt samlade till dryga en och en halv timme av pur snookermagi. Midsommaren tillbringades för övrigt i Torsång. Magi det med.

Rapport från en lunchrast

I dag på lunchen. Jag lämnade Slas på skrivbordet. Tog en promenad genom Sumpan i värmen och skjortärmarna. In på Stadsmissionen. Bläddrade bland skivorna. Det går att köpa så mycket bra musik på cd så otroligt billigt nu. Allt ska bort tycks det. En dubbel med Townes van Zandt, 33 låtar, kostar inte mer än 20 spänn, Aerospaces fina sexspårsplatta In a Place of Silver Eaves blott en femma.

Som jag stod där och tittade föll blicken på en klisterlapp. Ett sådant där litet ägarbevis som vissa sätter på skivor och som på böcker i tjusigare form kalla Ex Libris. Den här klisterlappen satt längst ned på baksidan av ett cd-fodral och det stod ett förnamn och ett till med ett &-tecken emellan och sedan ett efternamn. Ett gemensamt efternamn. Det var bara det att det andra förnamnet var hårt, hårt överstruket med kulspetspenna.

Jag såg dem framför mig. Hur de flyttat ihop. Hur de beslutat att slå samman skivsamlingarna. Hur de köpt nya plattor tillsammans. Hur de beställt det där små klisterlapparna. Klistrat dem på skivorna. Lyssnat på dem. Ställt in dem i hyllorna. Tagit fram dem ibland. Kommer du ihåg när vi köpte den här? Oj vad vi spelade den.

Uppbrottet sedan. Skivorna som delades eller blev kvar. En klisterlapp som fick sitta men ett namn som ströks över. Hårt, hårt med kulspets. Och nu. I dag. Samma skiva som det en gång var så viktigt att äga tillsammans i ett ställ på Stadsmissionen. Bortslumpad för tjugo kronor. Med klisterlapp och allt. Jag gick vidare, köpte en libanesisk tallrik.

Vän av skivsamlarordning vill förmodligen veta att mitt exemplar av plattan ovan inte, likt det på bilden, är utgivet på Labrador utan på Majestic och bär skivnumret 5059. UPPDATERING. Källarförrådet låter meddela att jag även har Labrador-utgåvan. Tokstolle.

Ett band jag gärna skulle vilja se

The Rockingbirds. Någon får gärna ta dem till Stockholm. Så länge får vi hålla till godo med den här lilla konsertupptagningen.

 

Frukostfika

Vid frukostbordet i morse. Jag som äter yoghurt med müsli ur tallrik, K sex år som äter yoghurt med flingor ur ett glas, P tre år som mumsar på en banan. Morgontidningen är uppslagen.
- Vad står det där, säger K och pekar på en rubrik.
- Här finns landets bästa fika, läser jag högt.
- E de Dellon eller?, säger P blixtsnabbt.
- Det måste vara Dellon, säger K.
Älskade ungar.

Sanningen och ingenting annat än

Hon sa: Och jag bor ju inte heller i den här förorten jag bara befinner mig här. I pausen mellan att slavarna piskas och upproret. Är ni en proletär, herr Blodström.
Jag tänkte.
Om ni med proletär menar en egendomslös man som säljer sin arbetskraft så är jag proletär, sa jag. Men jag har ett hjärta av guld.
Ni vill inte ha en smörgås, sa hon.
Nej, sa jag. Det räcker så bra så här.

Gör den funkiga kycklingen (Soul Monday #42)

Wattstax. Rufus Thomas. Publiken. Planstormningen. Dansen. Glädjen.