Fars dag i Hornstull

Två små tjejer hoppar och skrattar i en urbäddad säng i rummet intill. Den större av dem hade gjort en skattkarta till mig och ett kort som jag fick i morse. Den mindre lade sig bredvid och ville hålla mig i hand. På det privata planet räcker det för mig. Räcker och blir över. På det större önskar jag mig fortfarande något större.

I morgontidningen läser jag en intervju med Magdalena Andersson. Socialdemokraternas Ekonomsik-politiska talesperson. På frågan om inte föräldraledigheten borde delas rakt av, individualiseras, svarar hon. "Det där kommer jag inte att svara på". Några utdrag till. "Det är en mycket svår fråga för partiet", "det är långt till 'the tipping point', ögonblicket då det är möjligt", "Det är en reform som skulle förändra maktförhållandena både i familjen och samhället", "Ja, den skulle ge samma förutsättningar för båda könen till karriär och löneutveckling", "Förhoppningsvis skulle män börja gå ned på deltid i samma utsträckning som kvinnor när barnen kommit".

Och jag vill följa uppmaningen från ett klotter på en husgrund här i Hornstull. Vill skrika. Gör det!