Jag ligger lite efter. Läser gårdagens DN Debatt först idag. Det handlar om läsning och böcker. Om självbilder och hur de byggs. Det handlar om att hjältarna är fler än hjältinnorna i vår undervisning. Om Alla tiders klassiker. Om litteraturen som samhället anser ska forma oss. Om normer som bibehålls och flickor som ett utplånat kön. Det är en viktig diskussion och det är därför citatet i rubriken känns så tråkigt. "Skolflickor måste få rätt till sina hjältinnor". Pang, tjoff, smock! Som en kil mellan könen.
Missförstå mig inte. Jag har två små tjejer här hemma och jävlar i helvete vad jag vill att de ska ha rätt till sina hjältinnor. Både nu och senare. Men jag hade velat det om jag hade haft två små killar också. Kanske än mer för de behöver verkligen hjältinnor. Det är därför den där formuleringen är så tråkig. "Skolflickor måste få rätt till sina hjältinnor". För att den säger så mycket om hur debatten fortfarande förs på en mängd nivåer.
Ni vet ju själva att det väldigt mycket oftare handlar om att kvinnorna måste ta plats i styrelserummen än om att männen måste ta plats som förskolepedagoger och undersköterskor. Att det handlat om att kvinnorna ska få göra värnplikt snarare än att alla borde göra samhällsplikt på ett äldreboende. Att flickorna ska lära sig att ta för sig och ta plats snarare än att pojkarna ska lära sig att stå tillbaka och ta det lite lungt.
Jag hoppas att diskussionen, debatten, fortsätter. För det allra mesta som stod i det där uppropet är bra och viktigt. Och jag hoppas att den leder framåt. Och jag hoppas på en annan rubrik nästa gång. Språket måste nämligen med i åsikterna för så mycket av våra värderingar sitter där. Sitter stelt, oreflekterat, trött och gammelmodigt på en betonghäck. Jag hoppas på en rubrik som inte cementerar skiljelinjer och olikhet utan som blickar framåt. "Skolbarn måste få rätt till sina hjältinnor". Flickor som pojkar.
2 kommentarer:
Bra!
Tack!
Skicka en kommentar