2011 - en rörlig bild

Jag bläddrar i DN:s bilaga med årets bilder från 29 december. Jag ser vad som hänt detta år när nästan allt här handlade om det personliga och privata som ibland också är allmängiltigt. Jag minns förstås Bin Laden och Utøya och mycket mer från den stora världen och verkligheten därute. Men mest minns jag Japan. Tsunamin i mars. Jag minns att vi stod i polishuset på Kungsholmen. Jag minns att vi tittade på en liten TV i taket. Kanske var den inte alls liten men jag minns den så. Kanske för att händelsen var så stor. Vi var där för att ta bilder till ett pass som aldrig behövde användas. Inte den våren. Inte det här året. Annat kom emellan. Eller möjligen var vi där för att hämta ett annat pass. Det är som det är med minnen. Vissa är knivskarpa andra suddiga i konturerna. Vissa korrekta andra förvanskade. Det jag minns är en flod som svämmar över. Som drar med sig allt i sin väg. Det jag minns är bilarna som kör på vägen bredvid som om ingenting hänt. Som svänger upp på en bro ingen kan veta om den ska hålla. Eller störta samman. Det är direktsänding och kanske har de ännu inte hört vad som hänt även om de kanske borde ha känt marken skälva. Kanske har de ännu bara inte förstått vidden av det hela. Insett att faran även kan gälla dem. Det är mina rörliga bilder av 2011 och om ni vill dra ut dem och göra dem till en liknelse som gäller klimathotet, den globala marknadsekonomin och vår ständiga hunger efter mer, den hunger som hela tiden hotar att erodera grunden för den väg vi alla färdas på, så ska inte jag försöka hindra er.