Bloggchock 2.0

När vi nu redan pratat om Herr Alarik 2.0 kanske jag också bör varna känsliga läsare för att en ny gadget, widget, vemvet (fråga inte) lagts till bloggen. Någonstans i högermarginalen kan ni se vilka låtar jag nyligen lyssnat på via last.fm. Jag var självklart rejält och hälsosamt skeptisk men faktum är att den än så länge med något undantag slumpat fram fantastiskt bra låtar utifrån ett ytterst litet underlag vad gäller vad jag gillar. Jag skulle skylla allt på kollega B om det inte vore för att jag bör tacka honom. Tack!

Vad hände med Blondinbella?

Om ni någon gång hängt med i vilka bloggar läsare av Herr Alarik brukar rekommenderas på Bloggtoppen höjer ni nog också lite på ögonbrynen idag. Newsdesk? Adaktussons Agenda? Undrar om det är dags att byta namn på bloggen till Herr Alarik 2.0? Besöksbergochdalbanan känns tack och lov igen. Det får vara måtta på förändringarna.

Ronnie, Ronnie!

Jag vet inte om ni läste Socker-Conny men skriket ovan är som jag minns det vad han utstötte efter att ha kraschat en rullstol när han jobbade på sjukhus. Det var kollega B som uppmärksammade mig på att det idag är 30 år sedan Ronnie Petersson kraschade på Monza.

Jag minns det inte som igår men jag minns det tydligt. Den L-formade gillestugan hemma hos JK på Kronparksvägen i Uppsala. Den böjda soffan. Heltäckningsmattan där vi en dag hittade JK:s förrymda ödla död bredvid TV:n. Alldeles uttorkad.

Den här dagen stod TV:n på. Formel 1. Monza. Ronnies svarta bil med John Player Special-reklam. Starten. Första kurvan. Kraschen. Repriserna. Jag hade nog aldrig innan sett mer än dubbla repriser. Här var det som att bilderna vevades om och om igen i oändlighet. För en nioåring som brukade genomföra hela Formel 1-serien på labyrintspel var det som hände enormt. Kraschen, eldhavet, James Hunt som sprang fram och drog ut Ronnie ur den brinnande Lotusen. Förvirringen, osäkerheten, ovissheten. Vem hade kört på vem först och varför? Vem var skyldig? Vad gjorde läkarna? Gjorde tävlingsledaren fel som släppte bilarna? Hur kunde det hända?

Jag samlade tidningsklipp ur Expressen, Aftonbladet och UNT efteråt. Klippboken blev stor som en kvällstidning. Det var väl ett sätt att bearbeta. Jag gjorde om det två år senare när John Lennon mördats. Jag förstår ju att det är annorlunda för andra men för mig tog mycket slut med Ronnie. Idag är jag ganska ointresserad av Formel 1 men hjärtat slog klart mycket fortare när jag gick in på YouTube och tittade på klippet nedan.

Never Say Never

Tvivla icke. Nu har Lance meddelat att han gör comeback. Den killen har uppenbarligen stora behov av utmaningar och bekräftelse. Men oj vilken extra krydda det kommer att sätta på sommaren om han kommer till start i Tour de France och kan vara med och slåss om segern.

Uppsamligsheat XX

4-0. Det var något helt annat det. Nu ser vi till att vinna derbyt också Sirius.

Jag tycker att Glasvegas låter bra men har också känslan av att de är 2008 års Bluebells.

Vi följer helt plötsligt två tv-serier i och med Tell me you love me och Five Days. Bägge har börjat ganska bra med viss fördel för den andra och bägge är delar av HBO-undret.

Cykel-VM på gång om några veckor. Vi ska väl inte räkna med en upprepning av OS-framgångarna men hoppas ska vi. Lance Armstrongs comeback till Tour de France? Jag tvivlar.

Nord och Syd. Inte TV-serien utan Korea. I morgon möts de i VM-kval. Sport och politik. På neutral plan i Shanghai.

Sverige-Albanien. Jag kollade bara sporadiskt. Det såg väl sådär ut. Mest har jag bara svårt att uppbåda entusiasm för landslagsfotbollen. För många tyckare, för många kanaler, för tråkigt spel.

L hade köpt Situation Stockholm. Gradvall om Noice. Mellanstadiet. Från klassrumsfönstret kunde man se vad som skrivits i snö på fotbollsplanen. Noice. Många i min generation lärde sig aldrig att stava rätt till oväsen på engelska efter det. De var aldrig mitt band. Det var Gyllene Tiden men de låg strax där bakom. Letade i källaren efter debutsingeln Television men hittade bara Tonårsdrömmar.

Vi bjöds på egenhändigt fångade och kokta kräftor i fredags. Linie Akvavit till. Minns inte om det var Löitens eller Lysholms. Det gav mersmak.

Jag köpte ljung på Hornsgatan på väg hem idag. Det känns bra att ha den på balkongen.



Länka kan vi göra en annan gång.

Michael Caine (Låttips #37)

Den är säkert redan återupptäckt av alla men om ni av någon anledning skulle ha missat att Madness gjorde en fantastisk låt i och med Michael Caine från plattan Keep Moving kan ni ta igen det här och nu. Själv ska jag hem och spela The Rise & Fall.

Mitt i prick

Jag har hälsat på Jonas Jacobsson ett par gånger. Han utstrålar koncentrerad mental styrka som få så det känns inte överraskande att han både försvarar och tar guld i Paralympics. Anders Olsson har jag aldrig träffat men hans guld imponerar lika stort. Nu börjar direktsändningen från Beijing på Eurosport med David Lega som expertkommentator så detaljerna kring hur jag tacklades omkull av en nioåring när jag testade kälkhockey får ni vänta på.

Fån telefon

Det hjälper inte att vara en briljant stilist. Inför telebolagen är vi alla bara intressanta som potentiella nya kunder.

Rost (Låttips #36)

Jag vet inte om ni noterade att hösten drog in i helgen. Jag tog tunnelbanan till Fruängen och duggregn. Alkisarna var igång på torget redan vid klockan elva en lördag förmiddag. Jag passerade Karlavagnen och gick genom tunnelröret. Kanske för allra sista gången. Vi packade en skåpbil och rullade mot radhus och Segeltorp. Kokt korv och champis bland packlådor. Kroppen ömmade lite på väg hem och den stora tröttheten tog vid. Den är delvis kvar. Det är knappast i år men jag spelade Rust med det återförende Echo & The Bunnymen igår eftermiddag medan jag såg flyggplanskropparna sänka sig mot Bromma och det gick en rysning längs med ryggen och det var som att luften lättade lite. Som att det var sant när Mac sjöng att allting kommer att bli okej. Allting kommer att bli okej.

Gängpaj

Tre bra saker

Jag har inte kanalen som sände matchen så jag slapp se eländet hemma i soffan.

Jag gick inte tvärs över Hornsgatan för att kolla matchen på lokal.

Jag tog inte tåget till Göteborg för att se matchen på plats.

Men målskillnaden då?

Jag gick in på Svensk Fotboll med en halvtimme kvar. 3-0 till Häcken. Värdelöst men sånt händer. Så gick jag in igen nu när det är slut. 8-0 till Häcken. Värdelöst och sånt händer inte. Sirius - sånt händer inte.

Säsongspremiär!

Vi har lämnat månaderna utan r bakom oss så om några minuter är det dags för ärtsoppa och pannkakor till lunch.

Glenns över sjö och strand

Jag undrar om det är Nisse med automaträttstavningen eller Nisse med tryckfelen som varit i farten på Svenskans skivsidor eller om det helt enkelt är så att Glen Campbell flyttat till Göteborg och för säkerhets skull anpassat sitt namn till Glenn Campbell?

Dagens mening

Jag läser just nu Maja Lundgrens omdebatterade Myggor och Tigrar. Jag är bara halvvägs så det är lite tidigt för att säga annat än att den är läsvärd så här långt, även om jag kan tänka mig att det när det var som mest upphetsat var många som hade åsikter utan att ha läst så mycket, och konstatera att dagens mening finns på sid 271.

Pasolini är bullen runt vilken kulturvänstern...

Västra Sidan ute till höger

Jag har börjat på en sektion med sportlänkar ute till höger. Som med alla länkarna här är de mest till för mig men ni är förstås också välkomna att klicka. De stora som Sportbladet, Svenska Fans, Eurosport och så vidare hittar vi ju till ändå så här blir det mest bara bloggar och Sirius. Av oförklarlig anledning visas sidorna från högermarginalen fortfarande inte i nya fönster, ni får klicka er tillbaka hit vid behov.

Kejsarens nya kläder

Ibland är det bra att ha vaccinerat sig genom att läsa Sånger från nedre botten innan man slår sig ned med dagens SvD i lunchrummet.

Kom sätt er här omkring

Jag spelade skivor på Kalmar Nation i Uppsala under några år i mitten av 90-talet. Det gick från att vara ganska indieinsnöat, första gången jag spelade fick jag skäll för att The Clash med Spanish Bombs inte var indie och lite senare dödade jag dansgolvet totalt med Jams Going Undergrond, men med tiden gick det att spela det mesta. Det hände att jag avslutade kvällarna med Gunnar Wiklunds Nu tändas åter ljusen i min lilla stad eller med att låta dansgolvrökarna gå till klockan slog slut men nästan jämt var det signaturmelodin till John Blund från singeln jag haft sen jag var liten som markerade hemgång (eller väntan på efterfest). Samma melodi som jag hade på en liten speldosa. Jag tänkte nog aldrig på det så förrän jag läste idag att Lennart Swahn dött men han och John Blund var nog kanske mina första idoler utanför familj och vänner. Före Bamse, Snobben, Astrid Lindgrens figurer, Magnus, Brasse och Eva eller Drutten och Jena.

Spela spelet eller fixa det?

För den som är lite mer intresserad av vad som händer i sportens värld än vad vi vanligtvis kan läsa om i svenska tidningar är danska Play the Game ett måste. Idag tipsade deras nyhetsbrev om Declan Hills bok The Fix - Soccer and Organized Crime. Jag hoppas att det går fort för den att komma i pocket.

Summer of 68

Det har väl inte precis gett något enormt eko i svensk sportrapportering men Valentino Rossi tangerade faktiskt Giacomo Agostinis rekord på 68 segrar i den tyngsta klassen under MotoGP-tävlingarna som vi kunde se på Eurosport i helgen. Redan om två veckor kan Rossi ta sin 69:e seger och det ska mycket till om han ska missa att bli världsmästare i år. I så fall för sjätte gången i tyngsta klassen. Rossi har dock några rekord kvar att jaga. Giacomo Agostini har sammanlagt vunnit 122 VM-lopp och 15 VM-titlar, varav åtta i tyngsta klassen. Rossi är tvåa i den ena maratontabellen med 94 vunna VM-lopp men har en bra bit kvar när det gäller totalsegrar. Vinner han i år står han på 8 titlar, varav sex i tyngsta klassen. 15 VM-titlar är förstås inte troligt men nio i tyngsta klassen är inte omöjligt om han behåller motivationen och slutar tänka på fyra hjul och i så fall kan han nog slå de där 122 segrarna också. Shit vilken kille.