Skolpojkar behöver också hjältinnor

Jag ligger lite efter. Läser gårdagens DN Debatt först idag. Det handlar om läsning och böcker. Om självbilder och hur de byggs. Det handlar om att hjältarna är fler än hjältinnorna i vår undervisning. Om Alla tiders klassiker. Om litteraturen som samhället anser ska forma oss. Om normer som bibehålls och flickor som ett utplånat kön. Det är en viktig diskussion och det är därför citatet i rubriken känns så tråkigt. "Skolflickor måste få rätt till sina hjältinnor". Pang, tjoff, smock! Som en kil mellan könen.

Missförstå mig inte. Jag har två små tjejer här hemma och jävlar i helvete vad jag vill att de ska ha rätt till sina hjältinnor. Både nu och senare. Men jag hade velat det om jag hade haft två små killar också. Kanske än mer för de behöver verkligen hjältinnor. Det är därför den där formuleringen är så tråkig. "Skolflickor måste få rätt till sina hjältinnor". För att den säger så mycket om hur debatten fortfarande förs på en mängd nivåer.

Ni vet ju själva att det väldigt mycket oftare handlar om att kvinnorna måste ta plats i styrelserummen än om att männen måste ta plats som förskolepedagoger och undersköterskor. Att det handlat om att kvinnorna ska få göra värnplikt snarare än att alla borde göra samhällsplikt på ett äldreboende. Att flickorna ska lära sig att ta för sig och ta plats snarare än att pojkarna ska lära sig att stå tillbaka och ta det lite lungt.

Jag hoppas att diskussionen, debatten, fortsätter. För det allra mesta som stod i det där uppropet är bra och viktigt. Och jag hoppas att den leder framåt. Och jag hoppas på en annan rubrik nästa gång. Språket måste nämligen med i åsikterna för så mycket av våra värderingar sitter där. Sitter stelt, oreflekterat, trött och gammelmodigt på en betonghäck. Jag hoppas på en rubrik som inte cementerar skiljelinjer och olikhet utan som blickar framåt. "Skolbarn måste få rätt till sina hjältinnor". Flickor som pojkar.

Söndag i Hornstull

L kom hem. Tre nätter i Umeå och sista timmen frågade K en gång i minuten; var är mamma nu? Men vi klarade oss bra bortsett från lite orolig nattsömn. Hornstull bjöd något slags festligheter som när vi var där mest bestod av val och kommers men jag imponerades även av att det faktiskt finns folk som ställer sig upp och läser egna texter på små scener fast ingen lyssnar. Musik fanns det visst också i massor men vi missade nästan allt liksom Popaganda. Sossarna var för övrigt bäst på barnfamiljer. Hoppborg och ballonger är svårslaget. Samtidigt känns de där ballongerna lite som vallöften när de sticker mot himlen och man bara står där med ett tokgråtande barn.




Det var loppis på slänten nedanför vårt hus idag. Någon som normalt säljer mer böcker i eget namn hade rensat och jag fyndade för en hundralapp.



K och jag bakade chokladmuffins i förmiddags och sen byggde vi ett legotorn lika högt som Kaknäsditon. Det är så otroligt roligt att göra saker med henne. I går kväll följde hennes förskolekompis F med hem från parken själv, käkade middag, lekte och kollade på Nicke Nyfiken. Då hade vi redan haft SEAM här på pannkakslunch och FJSL på fika och hängt ute all övrig tid sedan halv tio på morgonen. P hänger mest bara med och är nöjd men på onsdag börjar vår tid på allvar. 9-15 varje vardag är det vi.

Helt plötsligt ser ju läget betydligt ljusare ut i norrettan. Vi får väl se hur länge det varar. Jag hade ju sett fram emot att se Sirius på Kanalplan nästa måndag men nu verkar det vara Söderstadion som gäller. Måtte vi slå Gröndal hemma innan dess.

Jag brukar inte omedvetet köpa dubletter men sitter här med Dave Godin's Deep Soul Treasures Vol. 4 som inhandlats på Mickes för 75 kronor om någon är sugen innan jag lämnar tillbaks den. Om ni är inne i affären finns Paulo Hewitts Soul Stylistics i bokhyllan för en billig peng. Själv läser jag norska tidningen Vinduet som hittat hit via bulvan, Jolos Stockholmsluft, England's Dreaming och alldeles för många andra saker på en och samma gång och ändå växer högarna med oläst hela tiden.

Lyssnar gör jag mest på Van. Låt tre och fyra på outgivetsamlingen The Philosopher's Stone och andra sidan på Saint Dominic's Preview. Det är sådana tider.



September snart och det har redan märkts i morgonluften.

En skön helg önskas oss alla

Buster igen (Cykelomslag #40)

Ett eller två av något är ju inte mycket mer än enstaka exemplar och till exempel fyra skulle ju knappast kunna kategoriseras som en samling om det gällde singlar med The Jam men när det gäller Buster-tidningar med cykelomslag är det nog banne mig en samling. En liten samling men ändå. Om någon mot förmodan vet hur många omslag totalt av Buster som pryddes av cyklister är det en information som tacksamt tas emot. Här har vi Sven-Åke Nilsson och Bernt Johansson på omslaget till det artonde numret 1979. 4,50 fick man slanta upp och för det fick man även ett gäng serier som åldrats sådär. Nu var den förstås billigare, en spänn på Mickes. Vuelta Espana börjar för övrigt till helgen så om Buster hade funnits i dag hade vi kanske kunnat få se Gustav Larsson och Thomas Löfkvist på omslaget.

Hört på Fårö II

Vi sitter på Sylvis döttrar. Fikar som alla andra turister. Här märks lågsäsongen ännu inte av. Bakverken är fantastiska. Tre bord bort sitter en svensk rapstjärna. I den mån de fortfarande finns några. Det talas träning. Solglasögonen sitter där det ska. Plötsligt en replik som får mig att vilja gå fram och korrigera en smula.

- Karelin vägde elva kilo när han föddes.

Jag sitter kvar. Matar det mindre barnet ur Hipp-burken.

Hört på Fårö

Vi cyklar i duggregn. Kommer fram till Carlssons. Pizza, pasta och gulasch. Barnen leker. K funderar på glass. På uteserveringen uppsnappas ett samtal. Det unga turistparet har satt sig bredvid det äldre vindrickande.

-Var kommer ni ifrån då?
-Från Stockholm.
-Jaså Stockholm...
-Ja eller från början från Göteborg och...
-Stockholm hur är det då?
-Det är ganska bra.
-Jag skulle ju inte kunna bo där, det är så stort och så mycket människor.
-Ja men det går ganska bra, man är mest i sin del.
-Sen är det ju så mycket färgade där också...
-...
-Ja en del av dem är väl bra också kanske men...
-...

Vi trotsar regnet och cyklar vidare.

Hemma i Hornstull

Jag håller på att vänja mig. Föräldraledigheten känns inte riktigt på riktigt så länge L har semester men jag kan vänta ett tag på verklighetskänsla. I går gick jag in en sväng på Mickes. Kom ut med England's Dreaming och Last train from Memphis och någon gång ska jag väl hinna läsa dem med. Dessutom Anonter Saturday Night på cd och ett par tre lp-skivor. 300 kronor. Innan dess en, sitt gärna ned nu om ni är känsliga, manchesterkavaj och en trave böcker på Stadsmissionen vid Fridhemsplan. I dag har vi vandrat Hornsgatan fram och åter. Fikat på Bysis torg och växlat några ord med bekanta. Jag älskar verkligen de där spontana mötena i staden. Som i går när J tutade och vinkade när han svängde ut från Varvsgatan. K har börjat förskolan igen och det var nog bäst både för henne och oss. Stimulansbehovet och orken hos någon som snart blir fyra... Annars gick jag just ned mig i Van Morrisons The Philosopher's Stone igen. Jag undrar fortfarande när vi ska få The Unreleased Tapes Volume Two. Plommonen mognar långsamt mellan Drakens huskroppar och äpplena med. Av körsbären vi fick i överflöd förra sommaren verkar det inte bli något. VFEM är på ingång och sen blir det om K får som hon vill minigolf i Tanto. Hon verkar ytterst sugen på eternitbanorna. Man får spela på de blåa nu pappa! Hon kanske lurar sig själv men jag vet att det är glasskiosken som drar mest.

Shipwreckers (Låttips #101)

Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag just nu gång efter gång spelar den här cd-singeln med James Yorkston & The Athletes från 2005. Den är väl helt enkelt bara bra och rätt. Till den läser jag Stockhomsluft av Jolo. Valet är mindre än en månad bort och jag önskar att känslan var en annan.

Söndag i Hornstull

Tystnaden är över. Två veckor på Fårö också. Vi är tillbaka i mygglösheten. Jag gick över Hornsgatan i går kväll och blev nästan stressad av ett Hornstull i sommarstiltje. Jämfört med den öde strand som mötte vågen där endast nödsamtal var tillåtna var mjölkhandling på 7Eleven en smärre chock. I dag har det hängts i Draken. K har cyklat på sin nya cykel. Den som inte har pedaler men väl trampor. Det heter faktiskt trampor pappa! Valet väntar, Sirius spurtar, föräldraledigheten ligger som en ännu inte helt insedd storhet över dagarna som kommer. Sladden för bildöverföring från digitalkamera till dator är borta men vi är hemma. Det är gott så. Mer än faktiskt.

Fredag kväll i Hornstull

Uppsala har besökts. Det har varit ett påfrestande dygn ur föräldraperspektiv. I går kväll vandrade jag och P genom ett sommarkvällsvarmt Svartbäcken och den där känslan av att det här är min stad högg till. I dag när jag kom hem till Draken var den borta igen. K lilla K. Hon sover så lugnt nu att det känns obegripligt att eftermiddagen var så jobbig, natten så upphackad. Jag har inte läst något men helt lagligt laddat ned gratis nya låtar med Jens Lekman, Paul Heaton och Edwyn Collins. De är inget måste men snubblar ni över dem så. Luftballongerna hänger över Hornstull.

Herr Alarik bryter tystnaden

Semester. Sommarregn. Ett litet blogguppehåll. Vi får se om det fortsätter. Så länge slår ni på radion på stört eller loggar in på rätt ställe senare. Birgitta Stenberg sommarpratar. En av de coolaste författarna det här landet sett, hört och läst. Hon slösar inte utrymmet på strunt så lyssna. Gör det. Och sen läser ni hennes böcker. Gör det också.