M som i manchester

Alla som tänkte börja med att påpeka att jag skrivit gement m på manchester kan ta ned handen. Vi snackar inte om staden utan tyget idag. Jag är med manchesterbyxa. Jag såg, tyckte mig se, att vännen F sneglade på dem utan att fråga i söndags så det är nog lika bra att förklara. Jag har varit allergisk mot manchesterbyxor nästan lika länge som jag inte kunnat äta smält ost. Inte så att jag har något emot företeelsen som sådan. Andra får gärna ägna sig åt det, och jag kan uppskatta att de gör det, men det funkar inte för mig. Funkade inte i fallet med manchesterbyxan.

Jag hade mycket manchetserbyxor som liten men någonstans där jag blev nästan ensam kvar medan alla andra gick i det vi då kallade jeanstyg men numer vet heter denim började allergin smyga sig på. Det var något med ritch-ratch. Något med ljudet som uppstår när byxbenen rör varandra vid gång som blev svårare och svårare att klara av. Det började krypa i mig. Det blev omöjligt. Jag har gissningsvis inte burit en manchesterbyxa på ett kvarts sekel eller mer. Det är ganska lång tid.

Så vad hände? K fick ett par av sin faster. Ett par med lite för långa ben som behövde vikas upp. Hon såg så otroligt cool ut. Jag lyssnade men hörde inget ritch-ratch. Några månader senare, för några veckor sedan. En ensam dag i Umeå. Jag slank in på Röda Korset. Där hängde ett par för 30 spänn. Ingen såg mig så jag provade. Kanonbra passform, mjuka, sköna, tvekan, inköp.

Det är fortfarande med lite skräckblandad förtjusning jag har dem på mig och jag måste verkligen tänka på vad jag tar på mig till för att inte bli stressad men jag gillar dem. Mer och mer. Snart kan jag kanske rent av ha dem på mig utomhus. Om jag bara hittar ett par skor som funkar till. Jag tror lite på mina svarta Jack Percel men kanske måste jag köpa vita gympadojjor av något slag.

Föräldrar som tar efter sina småbarns klädstil är ju per definition vedervärdigt så jag försöker se det som att jag reclaimar något jag tappade bort för länge sedan. Ungefär som när jag lärde mig gå i blå jeans igen efter ett decenium eller mer i svarta.