Tack och önskan om mer

Det kom ett kuvert. I brevinkastet. Det låg på hallmattan. Från Försäkringskassan. Jag tog upp det. Öppnade. Läste. Det var inte något intyg jag glömt att skicka in. Ingen påminnelse alls. Det var ett besked. Om utbetalning. 6 900 kronor. Jämställdhetsbonus. Jag tackar bugar och bockar förstås. Fast samtidigt. Pengar för att bägge föräldrarna lägger lika mycket tid på sina barn. 2012. Det känns så förlegat. På så många sätt. Kom igen och ge oss den där individualiserade föräldraförsäkringen istället. Eller åtminstone det där nästa steget med en tredjedel till ena föräldern, en tredjedel till andra föräldern och en tredjedel att fördela som den heliga lilla familjen finner bäst. Snälla. Det skulle vara värt så mycket mer.