Första advent i Hornstull

30 november. Vi vaknade tidigt men relativt utsövda. Hushållsassistenten gjorde sitt med surdegen och vi åt frukost i lugn och ro, hängde upp adventsstjärnan och var ute till halv tio. Snudd på motståndslöst.

Vi gick Varvsgatan upp och Högalidsgatan ned. Luften var grå och radion och tidningen hängde kvar i mitt huvud. Det nya rättvisepartiet, avgift för utbildning. I ett samhälle som mäter allting i pengar, som belönar allting med pengar, som värderar allting i pengar måste en morot naturligtvis vara kostnad. Är det så länge sedan vi diskuterade medborgarlön? Är det så länge sedan vi diskuterade studielön? Är det så länge sen vi diskuterade istället för att hålla käft, vända på slantarna och hoppas på uppgång?

Deras rättvisa är som deras frihet. Individuell. Finns det ett alternativ? Fanns det en kort stund? Vem eller vilka skapade det? Försökte? Inte var det vem.

Jag betalade räkningar härom dagen. Det är så skönt när det är gjort. Jag gladdes åt sänkt ränta, oroades av vad som väntar. Vi är alla som vi är. Just vi ger något lite, just vi ger något lite extra den här adventsmånaden. BRIS, fläkt, något som blåser över. Inte till välgörenhet, kanske av skuld, förhoppningsvis av solidaritet. Ändå tar det emot. Individen. Vad förmår den, var rår den, hur mår den?



Parken var kall och gungorna upptagna så vi gick på Dellon. Två kaffe, en vatten, två lussebullar, två pepparkakor. K var den som åt mest. Det var varmt, det var vänligt.

Vi gick upp mot kyrkan. Första advent och det var nästan fullt. Vi som de flesta andra vet nog ganska lite om hur det är en vanlig söndag. Ögonen lyste på K av de tända ljusen, orgelns kraft och sången, nästan mäktig som en vattuflod. Så fort den tystnade undrade hon om det skulle komma mera. Vi var kvar en halvtimme. Lunchhungern var inte det enda som gnagde.



Strax innan. På väg mellan Dello och kyrka. Tappra barnfamiljer i parken, något ljusblått, avlångt, i lekstugan. Inte en uteliggare väl? Inte, inte, inte, men längden, formen, allt. Vi gick tillbaka, ned från kyrkan, klev över staketet, in i det lilla röda huset. Sovsäcken var hel, skorna prydligt avtagna, luften alkoholångad. Klockan var halv tolv lite drygt. Han eller hon andades. Hur kunde vi först gå förbi? En mamma skulle ringa när hon kom hem. Vi gick samtidigt, hem till värme, pannkakor, mikrovågsugn, bostadslån och adventsstjärna.

Vad skiljer ett rikt samhälles medborgare från ett samhälle med rika medborgare? Kanske inte något, kanske alltför mycket? Samhälle, uppehälle, uppehåller, håller uppe, sopar undan.

Rättvisan är det en sång eller riktning? Båda delarna eller något annat? Vad är en gemenskap som inte inkluderar alla? Vad är den värd? Kan vi köpa oss fria? Från vad?

Rättvisepartiet vill kontrakt. Ett startkontarkt som nytt samhällskontrakt. Bara för vissa förstås. Inte för oss som redan startat. Vi behöver inte ens ett bromskontrakt. Eller behöver gör vi nog men det där avgör vi ju själva. Ett samhälle måste vara delat för att morötterna ska fungera. Det förstår ju både mätta och hungriga. Det är där vi är, det är längre vi är på väg. Vad är rättvisa utan solidaritet värd?

Vi gick på promenad. K somnade i sin vagn efter att vi matat fåglar med hårt gammalt bröd. De kom närmare och närmare tills vi kastade allt och backade. Var det girighet eller hunger? 30 november och några vill startkontrakt medan andra hyllar en sedan länge död kung som ville stormakt. Jag sitter i soffan med lama protester för ett fåtal likasinnade. Vad är min solidaritet värd?



Vi svängde upp vid Eriksdalsbadet. På väg till värmen hos KPSS och nybakta pepparkakor. På vägen köpte jag två skivor på Pet Sounds. Mark Olson & Gary Louris, Nina Ramsby och Ludvig Berghe Orkester. Stödköpte, de är ju billigare på Ginza, gratis för den som tankar. Köpte två skivor för lite mer än vi skänkte extra när jag betalade räkningarna. Vilket tog emot? Vilket var nästan motståndslöst? Individen. Vad förmår den, var rår den, hur mår den?



Alla vi som inte behöver något kontrakt, som kan skilja på svart och vitt, ditt och mitt, som inte behöver bevisa att vi hör hemma här. En oställd fråga från opinionsinstitut och läsarundersökningar gnager, nej spränger, i mig. Får pulsen att öka när jag skriver den. Hur många av oss skulle sälja sitt medborgarskap för 20 miljoner? För tio? För hälften, tersen, kvarten, kvinten? Hur många skulle sälja sin rösträtt för mindre än sitt medborgarskap? Var börjar och slutar drömmar? Maror? De som kommer hit, som vill komma hit, kommer de för bidrag eller drömmen om ett bättre liv? De som kämpade fram ett samhälle vi lämnar längre och längre bakom oss eller sakta skjuter åt sidan, ville de personlig rikedom eller rättvisa? Var det individen eller kollektivet som förde dem mest framåt? Vad för oss? Vart för det oss? Vem sover i den lilla röda stugan i parken i natt? Vilka drömmer om att få korsa våra gränser? Vilka vill bara sticka eller vända huvudet för att slippa se?



30 november. Står jag där som en enmansdemonstration, organiserar jag, går jag med eller mot, förmår jag mer än ord på en skärm, går jag till den där lilla röda stugan med en extra filt och ett varmt mål mat bara om utifall, om, om, om, det är så att någon tänker sova där i natt? Vad skulle jag sälja mig för? Vad har jag redan sålt mig för? Varför tar det emot så?

En kris i tunnelbanan

Den enes död den andres bröd. Två branscher som satsar på reklam i tunnelbanan just nu när bankerna stramat åt utlåningen är de svindyra korttidsutlånarna och pantbankerna. Mitt råd är att använda pantbanken 100 gånger av hundra om du behöver få loss 3 000 spänn för en månad. 375 kronor för en månads lån av 3 000 kronor. På årsbasis blir det väl 4 500 i ränta om jag inte är alltför trött i huvudet. Blir inte det en ränta på 150%? Låna inte mer än du behöver! är verkligen en passande rubrik.



Uppdatering. Jag gick in hos hela folket långivare (let's hope not) och den effektiva räntan är 152%. Det är dock ganska billigt jämfört med vad de tar för att låna ut 1 000 kronor. Då är den effektiva räntan 304%. Någon på Folkia borde slå upp ordet endast i ordboken...

Donera mera

Jag tänkte att vi skulle prata lite om riktiga värden idag. Inte sånt ni eventuellt förlorat på börsen för där ska man som vanligt bara ha pengar som man har råd att förlora. Inte att räntorna gått upp för man ska som vanligt inte låna mer till rörlig ränta än man har råd med. Vad vi sällan har råd att förlora, och inte kan binda till en nivå vi klarar av, är förlust av inre organ eller större mängder vävnad. Två personer på mitt jobb har anmält sig till donationsregistret i dag. Det är väldigt bra. De har förstått att vill man ha något därifrån bör man också vara beredd att dela med sig om man kan. Det är så himla enkelt att ordna till det där om ni vill vara med. Bara gå in här och fyll i dina uppgifter. Har du någon kroppsdel du absolut inte vill donera är det bara att markera det. Vill du läsa något jag skrivit tidigare i ämnet eller klicka dig fram till något bättre som någon annan skrivit klickar du här.

Ekoekoekoekoekonomi

Jag kollade DI:s förstasida för en stund sedan i lunchrummet. Till att börja med språket. Jag vet ju lika bra som någon annan, kanske bättre, att förmågan att skriva tillkrånglat är en av våra viktigare medelklassmarkörer men ändå. Läs själva. Allt fler klarar inte lånen när ekonomin blir sämre. Jag hoppas verkligen att det var för att fylla ut raderna. Annars. Allt färre klarar lånen när ekonomin försämras. Det är bara ett enkelt förslag från någon med en trea i kolumnen för svenska i gymnasiebetyget. Det finns fler varianter. Sen går de på som vanligt om stigande ränta och jag vet ju inte hur noga man måste vara som ekonomijournalist idag men mina två senaste e-mail från banken om ränteförändringar har talat rakt motsatt språk. Rörliga räntan oförändrad, bundna räntorna sänks. Fast det kan ju vara så att de för en gångs skulle försöker sig på att beskriva en mer övergripande trend och då ska jag ju verkligen inte klaga. Annat än möjligen på språket. Artiklarna inne i tidningen är säkert mycket bättre än förstasidan men jag tappade lusten att kolla det.

Historiskt sett har det snackats mycket skit

Ni är kanske som jag. Ni kastar någon gång en blick på ekonomisidorna eller lyssnar lite på ekonominyheterna. I så fall har ni nästan säkert hört det eller läst det. Det brukar formuleras ungefär som i nästa mening. Historiskt sett har det alltid varit fördelaktigt att ha lån med rörlig ränta. Det är en av de dummaste klyschor jag känner till. Ändå upprepas den gång på gång av ekonomiska experter och journalister. Det är som ett mantra, en snuttefilt, en anledning att slippa reflektera och göra de verkliga expertuttalandena.

Vi lägger just nu om en del av vårt bostadslån. I två års tid har vi haft en fast ränta på det lånet på 3,05%. I stort sett sen den dagen vi band lånet har räntorna ökat. Idag är den rörliga räntan ungefär 5%. Vad tror ni, har det under den här historiska perioden varit fördelaktigare för oss med fast eller rörlig ränta? Precis.

Om det trots allt någon gång händer att de ekonomiska experterna och journalisterna stannar upp och säger något annat än det vanliga, historiskt sett har det alltid varit fördelaktigt att ha lån med rörlig ränta, och istället pratar om att det kan vara dags att binda räntan är det i lägen som det vi har nu. Eftersom den rörliga räntan och den fasta ettårsräntan i stort sett är densamma, den fasta kanske rent av är något lite lägre, tycker de att det kan vara dags att binda. Jag vet inte hur det ser ut i er värld men hos mig känns det som att de har helt fel perspektiv. De tittar på hela världshistorien (eller ja efterkrigstiden åtminstone, vår efterkrigstid, vi som inte var med i krigen som brukar räknas, andra krig pågår ju fortfarande) och på det lilla, lilla nuet. Men så är det ju inte för de flesta som har lån. Vi lånar inte för en evig historisk tid och inte för det lilla, lilla nuet. Vi lånar för perioder som sträcker sig över 1, 2, 3, 5, 10 eller kanske 20 år. Sen flyttar vi och lånen ska ändå lösas och då är det sannerligen en fördel med rörlig ränta.

Experterna och journalisterna borde ha stått för två eller ännu hellre två och ett halvt år sedan och skrikit bind, bind, bind om du ska bo kvar ett tag. De borde ha varit löpsedlar och påannonseringar som skrek ut att historsikt sett har det varit svårt att binda lån till en så låg ränta som just nu men istället var det som vanligt. Historiskt sett har det alltid varit fördelaktigt att ha lån med rörlig ränta. Men det beror ju alltså på vilken historisk avgränsning man gör också. Om ni ska binda nu? Fråga inte mig, jag är ingen ekonomisk expert. Däremot är jag helt säker på att det historiskt sett var rätt att binda lånen för två år sedan.

Ingen rädder för vargen här

Jag skrev ju lite om bostadsmarknaden för ett tag sedan, i en post och kommentar, och efter att ha hört alla så kallade ekonomiska experter, alltid sådana vars företag, mäklare och banker, tjänar pengar på ökad utlåning, i skenet av vad som händer i USA uttala sig om hur liten risken för en bostadsbubbla, som om vi inte redan hade en, är i Sverige, 92, 92 vi glömmer vad som hände då, känns det som att det är på sin plats med några rejäla ekonomiskt försiktiga råd. Shit vad många bisatser det blev i den där meningen. Snudd på svårläst. Vi tar råden istället. Priset på bostaden är just nu för högt för dig om du inte har råd att förlora minst 15-20% av inköpsvärdet (förlora innebär att du har pengarna och kan avvara eller att du kan tjäna ihop dem och samtidigt klara dina vardagliga utgifter), om du inte har råd med en ränta på minst 7%, om du inte klarar att amortera en tusenlapp i månaden, om du inte har råd att betala räntan om en person i hushållet blir arbetslös. Samtliga kriterier bör klaras. That’s it. Att bo dyrare än den egna ekonomin tillåter är inte en mänsklig rättighet, det är dumhet. Det är inte häftigt att trissa upp priserna på bostadsmarknaden och låna på sig miljonskulder. Förstå att lånen som en bostadsrättsförening har också stiger om räntan går upp och att du äger en del av dem och att den delen kommer att synas på månadsavgiften. Jämför hur mycket lönerna och bostadspriserna ökat de senaste tjugo åren. Gapet som blir där emellan är det som riskerar att äta upp din privatekonomi för resten av ditt liv. Hur lång tid tar det att jobba ihop en miljon om du måste sälja med så stor förlust…? Har du inte råd? Bo längre ut från centrum, bo mindre attraktivt, skippa trendköket, minska antalet kvadratmeter, strunta i balkongen (jo jag vet att det är svårt). Ta ansvar. Fattigsverige må just nu ligga två kanske tre generationer bort för de flesta av oss men för de som bor utan ekonomiska marginaler är det just nu också närmare än vad de ekonomiska experterna någonsin skulle medge.

Och en annan sak. En liten fråga till de som vet bättre. En som gnager och gnager i mitt bakhuvud. Hur är det med bostadspriserna och inflationen? Stämmer det att bostadspriserna inte är inflationsgrundande? Att den kostnad som påverkar de flesta av oss mer än någon annan inte vägs in i ett av de viktigaste talen för hur landets ekonomi utvecklas och mår eller är det lyckligtvis något jag drömt? Jag lyckas inte googla fram något vettigt så svara gärna om ni vet.

Uppsamlingsheat V

Som ni kanske sett har jag lagt till en länk till Stephen Duffy & The Lilac Times MySpace sida ute till höger. Där går det bland annat att lyssna på outtaken Folk Hours. Jag tycker föga förvånande att den låter bra. På sin vanliga hemsida skriver Stephen om inspelningarna av kommmande plattan och turnéplaner. Snälla någon ta honom till Sverige.

Jag och K var på kvällspromenad i onsdags medan L var på middag. K satt i selen på min mage. De flesta andra satt på uteserveringar vi strosade förbi. Biblioteket rensade lite i hyllorna. Jag köpte Gunnar Hardings Är vi långt från Montmartre för en femma.



Problems dubbel-cd-samling begagnat för 45 spänn på Record Hunter. Det är ju löjligt billigt.

Vi budade lite på en lägenhet i Aspudden i veckan. Den gick för fyra och en halv miljon. Nästan två mer än utrop. Över 50 000 per kvadrat. Den här stan... jag är allvarligt oroad för vad som ska hända när räntan går upp. Många kommer att få det väldigt tufft om de inte räknat ordentligt. Vet folk verkligen hur mycket mer i månaden en lånad miljon (eller två eller tre) kostar vid sju procents ränta än vid fyra? Vet de vilken nivå räntan låg och guppade på bara för femton år sedan? Ja jag vet, det kan inte hända igen. Det kan det aldrig förrän det gör det.



I torsdags kväll stod jag inuti en jättestor humidor. Plötsligt öppnades dörren och en Joe Labero som var kortare än jag trott kom in. Det kunde ha varit en mardröm men det var det inte. Det var början till slutet på en bakvändhet. Vi gifte oss för drygt ett år sedan. I smyg på Arlanda och sen iväg till Barcelona. Det tog ett år men nu är svensexan avklarad. Den var helt i min smak. Vänskap före förnedring. Det enda som oroade mig lite var det där med Labero. Han gick dock lika snabbt som han dök upp. Ett utmärkt trollerinummer.

Cirkusen är i stan. I Tanto för att vara exakt. K var lite avvaktande till hästarna vi gick förbi. Lite senare försökte vi ta oss in på Nitty Grittys garage sale. Det gick inte. Dörren var inte barnvagnsanpassad. Bokmagasinet kom vi in på. Jolos Leningrad - S:t Petersburg hamnade i påsen.

På Hornsgatan såg jag en kille i fjortonårsåldern med en lätt genomskinlig skivpåse. Jag kände igen David Bowies Tonight på baksidan. Det är nästan lite oroande. Det skulle varit väldigt kul att snacka lite med den där killen. Hur kom det sig att han köpt en av Bowies erkänt sämsta plattor på vinyl? Hade han hört den? Och om inte, vad tänker han när han lägger den på skivtallriken och får höra låtarna?



Vi har börjat beta av I mördarens spår från början. Helen Mirren var väldigt bra redan 1991.

En såpbubbla slutar att vara en bubbla när den spricker. En fastighetsbubbla blir en först när den spricker.