lördag 19 maj 2007

Uppsamlingsheat V

Som ni kanske sett har jag lagt till en länk till Stephen Duffy & The Lilac Times MySpace sida ute till höger. Där går det bland annat att lyssna på outtaken Folk Hours. Jag tycker föga förvånande att den låter bra. På sin vanliga hemsida skriver Stephen om inspelningarna av kommmande plattan och turnéplaner. Snälla någon ta honom till Sverige.

Jag och K var på kvällspromenad i onsdags medan L var på middag. K satt i selen på min mage. De flesta andra satt på uteserveringar vi strosade förbi. Biblioteket rensade lite i hyllorna. Jag köpte Gunnar Hardings Är vi långt från Montmartre för en femma.



Problems dubbel-cd-samling begagnat för 45 spänn på Record Hunter. Det är ju löjligt billigt.

Vi budade lite på en lägenhet i Aspudden i veckan. Den gick för fyra och en halv miljon. Nästan två mer än utrop. Över 50 000 per kvadrat. Den här stan... jag är allvarligt oroad för vad som ska hända när räntan går upp. Många kommer att få det väldigt tufft om de inte räknat ordentligt. Vet folk verkligen hur mycket mer i månaden en lånad miljon (eller två eller tre) kostar vid sju procents ränta än vid fyra? Vet de vilken nivå räntan låg och guppade på bara för femton år sedan? Ja jag vet, det kan inte hända igen. Det kan det aldrig förrän det gör det.



I torsdags kväll stod jag inuti en jättestor humidor. Plötsligt öppnades dörren och en Joe Labero som var kortare än jag trott kom in. Det kunde ha varit en mardröm men det var det inte. Det var början till slutet på en bakvändhet. Vi gifte oss för drygt ett år sedan. I smyg på Arlanda och sen iväg till Barcelona. Det tog ett år men nu är svensexan avklarad. Den var helt i min smak. Vänskap före förnedring. Det enda som oroade mig lite var det där med Labero. Han gick dock lika snabbt som han dök upp. Ett utmärkt trollerinummer.

Cirkusen är i stan. I Tanto för att vara exakt. K var lite avvaktande till hästarna vi gick förbi. Lite senare försökte vi ta oss in på Nitty Grittys garage sale. Det gick inte. Dörren var inte barnvagnsanpassad. Bokmagasinet kom vi in på. Jolos Leningrad - S:t Petersburg hamnade i påsen.




På Hornsgatan såg jag en kille i fjortonårsåldern med en lätt genomskinlig skivpåse. Jag kände igen David Bowies Tonight på baksidan. Det är nästan lite oroande. Det skulle varit väldigt kul att snacka lite med den där killen. Hur kom det sig att han köpt en av Bowies erkänt sämsta plattor på vinyl? Hade han hört den? Och om inte, vad tänker han när han lägger den på skivtallriken och får höra låtarna?



Vi har börjat beta av I mördarens spår från början. Helen Mirren var väldigt bra redan 1991.

En såpbubbla slutar att vara en bubbla när den spricker. En fastighetsbubbla blir en först när den spricker.

3 kommentarer:

Johan sa...

Helt hysteriskt pris på lägenheten i Aspudden. Men också väldigt intressant för mig, som själv ska sälja en trea på 80 kvm, med första visning på söndag. Kommer du ihåg den här lägenhetens adress/kvm-yta/mån.avg.?

Martin sa...

Lilla Aspuddsvägen 10. 1 tr. 87 kvadrat. Cirka 3 000 i månaden. En större och fräschare (fast tråkigt renoverad) på 100 kvadrat för 3 400 i månaden i porten bredvid gick för samma pris helgen efter. Den låg på nedre botten. Känns inte precis som att mäklarna behöver elda på marknaden ännu mer med utspel som det idag om att priserna "kan komma" att stiga 400% på 15 år. Ibland blir jag väldigt trött på den ickereflekterande "kan komma" journalistiken som bara sväljer och rapar upp utspel efter utspel från egenintresse efter egenintresse.

Martin sa...

Jag flyttar de här hit eftersom de hör hemma här:

Vinlusen said...
Har du tagit bort kommentarsfunktionen? Ser inte ut att finnas någon på dina senaste inlägg. Det är lite tråkigt att inte kunna skriva att du tar upp en intressant sak. Jag tror att fastighetsbubblan kommer att spricka. Med många privatekonomiska tragedier som följd. Frågan är bara när.

den 20 maj 2007 01:04:00 CET


Martin said...
Jag måste ha kommit åt någon inställning. Nu bör det vara åtgärdat. När är verkligen frågan. Det stora problemet jämfört med senast är ju att fallhöjden är så oerhört mycket högre den här gången. 1991/92 rörde det sig trots allt om lägenheter som kostade hundratusentals kronor nu är det sådana som kostar miljontals kronor. Eftersom priserna ökat så oerhört mycket snabbare än inkomsterna (såvitt jag förstått är bostadspriserna av obegriplig anledning inte medräknade i inflationsmätningarna?) så finns det en klar risk att många människor kommer att få skulder som de aldrig kan betala tillbaka. I DN igår stod det att "hela" 65% av bostadsrätts- och villaägarna säger sig klara en ränteuppgång på 4% (om man läste hela artiklen var det inte lika muntert eftersom de flesta tillfrågade inte räknat på det och många av dem kanske är sådana som köpt för länge sedan och inte har så stora lån) men det innebär ju att en tredjedel av alla i Sverige som äger sin bostad inte klarar den ränteuppgången. Och ändå är de med i budracen. Jag bävar.

den 20 maj 2007 10:09:00 CET