Strindbergs (Skivkonsten #37)

I kväll smäller det på Kulturhusets tak och klubben Kompledigt. Strindbergs. Ett av Sveriges absolut bästa och mest underskattade band någonsin. Tillfälligt återförenade. Jag har sett ett par tidigare försök och det har varit bra men nu ska de ha repat in en trummis på riktigt och det innebär förstås att det kan bli hur bra som helst. Om ett par timmar kommer några kompisar förbi och fyra sorters öl står på kylning. Skivkonsten är ganska självklar idag. De tre plattor i tolvtumsformat som Strindbergs gjorde. Komplettera med lika många singlar och ni kan lugnt sätta er ned och vänta på den box som måste komma någon gång.

Snabbare än tiden

Nej den stod nästan stilla. Tiden. Tror jag hörde Strindbergs första gången sommaren för 24 år sedan. I samma veva som de splittrades. Hansen som forskat i vad som hänt efter KSMB visade vägen. För några timmar sedan stod de på Kulturhusets tak. Det var så bra att jag dels köpte en bootleg med inspelningar från 1983, dels en en röd (!) t-tröja med svart text och dels gick till Debaser Slussen efter spelningen. Tack för att jag bröt där, det var precis lagom. Det är betydligt lugnare i Hornstull än i eftermiddags när polisbilarna flockades eller när K gång på gång ville visa att hon lärt sig tricket med att vandra uppför någons ben och slå en volt. K. En dag som denna är hon den enda som spöar Strindbergs. Hon gör det å andra sidan med vilka djurlängder ni vill.

Modern som Strindberg

Nästa vecka återuppstår bandet Strindbergs igen för att ge två konserter på Kulturhusets tak. Och som om inte det vore anledning nog att fira lite så har bloggen Killed By Death Records just lagt ut EP:n med Strindbergs-basisten Janne Borghs gamla modband Moderns på nätet. Jag ångrar fortfarande att jag inte köpte den en gång hos Juan. Priset var högt men har garanterat mångfaldigats sedan dess. Nu får jag åtminstone höra den.

Set List Pet Sounds Bar III

Måste helt oblygsamt konstatera att vi var väldigt bra i lördags. Jag och Magnus. Inte blev kvällen sämre heller av att Alonzo & Fas 3 spelade gratis i källaren på Pet Sounds Bar medan vi vände plattor däruppe. Jag hann smita ned en snabbis och fick höra både Harrisburg (KSMB), en ny låt och Knark é gott (Stockholms Negrer). Stort leende. Med reservation för eventuella missar hittar ni låtarna jag spelade nedan. Magnus dito hittar ni via länken. Paul McCartney fyller 70 år i dag. Vi firar det med Paul Weller plus den fantastiskt fina Another Day. 

De av låtarna nedan som finns på Spotify hittar ni på Herr Alarik PSB III. Några av dem presenteras dock i annan mix/version än vad som spelades under kvällen.

Chris Stamey - I thought you wanted to know
Tours - Language School
Undertones - Here comes the summer
Seeds - You're pushin too hard
Ramones - Don't come close
Boyfriends - Saturday night
The Orchids - Teenage Babylon
Kurt Baker - Why you gotta lie
Ernie Graham - Romeo and the Lonely Girl
Larry Gatlin - Delta Dirt
Clint west - Another Saturday Night
Warren Lee - Star Revue
----------
Kinks - Did Ya
Realists - I've got a heart
Records - Teenarama
Billy Bragg - Upfield
Eggstone - My Trumpets
Stry - Sveriges Barn
Problem - Nån som du
Rolling Stones - Respectable
-----------
Darondo - Legs
Flaming Ember - Stop the world and let me off
General Johnson - Can't nobody love me
Dexys Midnight Runners - There, there my dear
Winston Groovy -The night shift
Max Romeo - Chase the devil
South Shore Commision - Train called freedom
Undisputed Truth - You + Me
-----------
The Last - Every Summer Day
Barracudas - (I wish it could be) 1965 again
Strindbergs - 100 sekunder
The Jam - In the city
Summer Suns - Another Carrie Ann
Estelle Levitt - (I'm gonna love you) 'Til the flavor is gone
Posies - Flavor of the month
Honey Cone - Stick up
Althea & Donna - Uptown top ranking
Bodysnatchers - Ruder than you
Maxine Nightingale - Right back where we started from
------------
Donna Summer - I feel love
The Cure - Let's go to bed
France Joli - Your good lovin'
New York Port Authority - I don't want to work today
Nomads - Wasn't born to work
Cornershop - Born disco, died heavy metal (Andy Green Big on Cheese mix)
Clarence Carter - Take it off him and put it on me
Clarence Reid - Send me back my money
Carly Simon - You're so vain
Bruce Springsteen - Janey don't you lose heart

Södersossar mobiliserar i malmgård

Södersossar. Det är lite svårt att skriva det utan att le. Södersossar. Det känns liksom lite pilsnerfilm det där namnet. Att de mobiliserar i Kristinehovs Malmgård, ett stenkast eller två från vårt hem, gör mig inte mindre munter. Södersossar mobiliserar. Samtidigt är det så skönt att det finns folk som orkar och engagerar sig. Nästan oavsett partifärg. Jan Eliason ska prata, eller kanske snarare tala, på temat "Sverige i världen – världen i Sverige. Vikten att göra skillnad som nation - och som person" i morgon kväll. Ni kanske känner igen honom från den internationella eller inhemska politiken eller från Skavlan. Det har nog inget med varandra att göra men jag köpte en singel på en tillfällig loppis på lunchen i Sumpan. Jan Malmsjös Vår värld står i förvandling (som jag antar är Bob Dylans The Times They Are A Changin' på svenska) och på väg dit gick jag och kollega B genom parken nedanför vattentornet. Parken där socialdemokratiska partiledare brukade inleda sin talarturnéer på första maj. Jag köpte för övrigt en Contessa-Nettel, en julsageskiva med Beppe och Strindbergs Brev till Harriet Bosse också. 50 spänn för rubbet. Precis när jag gick från loppisen fick jag ett telefonsamtal från en adelsdam som tipsade om den där mobiliseringen i malmgården. På något sätt känns det nog ändå som att det hänger ihop. Om inte annat så för att jag åt pannbiff med stekt potatis och löksås på Åhléns och just det fast med brunsås istället hade jag önskat mig i hissen ned. Det kan väl inte bara vara ett slumpartat sammanträffande.



Uppdatering: Jan Malmjös insats på den försvenskade Dylan-låten kan vara något av det värsta som pressats på vinyl.

Set list Pet Sounds Bar II

I går var det dags igen. Skivspelande på Pet Sounds Bar. Jag skulle säga att det blev mycket lyckat. Vi var nöjda efteråt. Jag och Magnus. I dag är det lite trött men det var det värt. Väldigt. Mina låtar nedan. Den här gången i stort sett i kronologisk ordning och dessutom med markeringar för när vi bytte och Magnus tog över. Med reservation för att någon låt kan ha hamnat fel eller glömts bort. Fem halvtimmar. Det här är vad som hinns med.

De av låtarna nedan som finns på Spotify hittas på Herr Alarik PSB II. Några dock i andra mixar/versioner.

The Beautiful South - Old red eyes is back
Tyrone Davis - Can I change my mind
Vic Godard & The Subway Sect - Hey now (I'm in love)
Stephen Duffy - You me and God
The Style Council - Headstart for Happiness
The Monochrome Set - Wallflower
Everything But The Girl - Living on honeycomb
Grand Funk - Bad time
----------
Mark Capanni - I believe in miracles
Linda Clifford - Don't give it up
Peoples Choice - Do it any way you wanna
Afro Cuban Band - Rhythm of life
Bettye Lavette - Doin the best I can
Odessey - Native New Yorker
Willie Hutch - All American Funkathon
The Bar-Kays - Holy Ghost
P.I.L. - Bad life
-----------
Mott The Hoople - Roll away the stone
Snatch - All I Want
Ian Dury - What a waste!
Department S - I Want
The Chameleons - Singing Rule Britannia (While the walls close in - BBC version)
The Godfathers - Birth School Work Death
T.Rex - Zip Gun Boogie
David Bowie - TVC 15
The Granite Shore - Flood of Fortune
Strawbs - Part of the Union
-----------
Tyla Gang - Styrofoam
The Contours - First I look at the purse
Elvis Costello & The Attractions - Radio Radio
Strindbergs - Kvasibarn
The Dukes of the Stratosphear - You're a good man Albert Brown
Zipper - The life of Riley
Rymdimperiet - Afrika
Rövarna - För tidig död
Madness - Baggy trousers
Laurel Aitken - Skinhead
The Clash - (White man) In Hammersmith Palais
-----------
Gorillas - Gatecrasher
The Flys - Love and a Molotov Cocktail
Sweet - Fox on the run
Velvet Crush - Worst enemy
Lemonheads - Luka
Wilmer X - Nere på knä igen
Reinholds - Stå upp Svensson!
The Beat - Stand down Margeret (Dub)
Dandy Livingstone - Right on brother
The Chairmen of the Board - Working on a buildig of love
Levi Stubbs & Chorus - Mean green mother from outer space
Otis Redding - (Your love has lifted me) Higher & higher

Tiokronorsfestival (skivkonsten #17)

Jag kom faktiskt iväg på Florence Valentin igår. Det var bitvis väldigt bra. Stort leende och en önskan om att vara 18 och få upptäcka ett sådant här band. I så fall hade det kanske kunnat bli dans framme vid scenkanten. Nu blev det en pilsner vid bardisken och nickar med huvudet. Gott så och på vägen hem gick jag in på Mickes som trots att klockan närmade sig midnatt bara precis nått stängningsförberedelserna. Vi växlade några ord om att Åtvidaberg övertagit Sirius plats bland lagen som går upp i Allsvenskan och så bläddrade jag för andra gången samma dag igenom nyinkomna tiokronorsplattor. Tillsammans med eftermiddagsbläddringen resulterade det i sex plattor för sextio spänn. Några gamla bekanta och några helt nya. Ni hittar dem här nedan.

För att ni inte ska tro att Micke förlorat förståndet bör det väl påpekas att konvolutet till Stephen Stills Manassas var både rejält böjt och spräckt i ryggen. Vinylen var dock finfin och framför allt den andra skivsidan med temanamnet The Wilderness väldigt bra. På övriga sidor fanns lite onödigt rockande men här var det bara skönt byrdsbakåtlutat countrystuk för dagens bäst investerade två och femtio. Hade hela plattan varit lika bra hade det varit min dummaste miss på år och dagar att inte ha hört den. Nu var den inte det och det här istället tillsammans med The Dillards Tracks som jag köpte på loppisen i Sumpan i vintras årets fynd i genren.



Huruvida KSMB stod för Kurt Sunes Med Berit eller något mer ekivokt får ni leta svaret på någon annanstans. Klart är att jag sålt deras andra platta Rika barn leka bäst två gånger. En gång på vinyl och en annan gång på cd. Nu är den tillbaka hemma. Omslaget hade en del fula klisterlappar, som krävde lite tålmodigt pillande för att få bort, men vinylen är riktigt fin. Andra sidan låter lite tunn och ofokuserad men på den första som helt domineras av Johan Johanssons låtar är det en helt annan sak. En av de bästa skivsidorna rock den svenska punken gav oss och en föraning om vad som komma skulle komma i Johanssons nästa grupp Strindbergs. Jag kunde fortfarande utan problem ur minnet nynna med i hela texterna till Sex Noll Två och Klockan 8.

Jag har bara hunnit lyssna på första och andra sidan på Pink Floyds The Wall. Den knastrar lite men låter bra. Jag älskade den här skivan i skarven mellan högstadium och gymnasium men har inte lyssnat mycket sen dess. För några år sedan rök den i en rensning. Jag tror att jag lät den symbolisera något inom rocken som jag inte ville veta av. Idag hör jag en del fina akustiska gitarrpartier i de ibland onödigt uppblåsta låtarna och även här kan jag fortfarande mängder av textpartier i huvudet. Jag kanske inte kommer att spela den så jätteofta men säger ändå välkommen tillbaka.

När det gäller Giorgio Moroders Son of my father med den fantastiska hundbilden på omslaget har jag bara hunnit lyssna på titellåten och tillika första spåret. Det avslöjar väl inte riktigt vad han skulle göra längre fram i karriären men det låter lite som att han hoppas ha fått till sin egen Spirit in the sky. En låt som jag förövrigt läst någonstans att upphovsmannen Norman Greenbaum genom smart försäljningsarbete till soundtracks fortfarande lever på.



Jag vet inte om ni minns hur det var 1983 men David Bowie var överallt kändes det som. Med sina båda konserter på Ullevi, med "put on your red shoes", "with gasoline", "my little China girl" och med hela sin katalog av gamla plattor till midprice. Jag var inte övertygad förrän i slutet av sommarlovet när jag för första gången hörde Starman från The rise and fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars på en lägergård strax norr om Orsa i Dalarna. Men därifrån var jag besatt och ville ha allt. En platta som jag missade att köpa då, men jag hade den inspelad på band, var raritetssamlingen Rare med sin konstiga blandning av mer, Ragazzo Solo, Ragazza Sola, och mindre, Young Americans, svåråtkomliga låtar. Nu har den hittat hem.

Utöver att prata Superettan propagerade Micke för en platta med Little Steven också. Han hoppade med pick-upen mellan spåren och även om jag inte håller med om att det är bättre än Springsteen lät det bra. Särskilt för någon som med några öl i kroppen just kommit från en konsert med dels Bruised Springsteen och dels att blåsstint Florence Valentin. Den åkte också med. Idag låter den lite onödigt stabbig men någon festkväll med hög volym gör den förmodligen sig själv mer rättvisa.

It's only tiokronorsfynd but I like it.

Rapport från en lunchrast

Jag åt på den lilla sushin. En liten sushi. Svettades nästan bort på vägen tillbaka. Jag lyssnar på senaste Wilco, Wilco, på Spotify. Den låter bra. De är lättillgänligare än på länge även om de naturligtvis inte helt kan avhålla sig från brötiga låtavslutningar som i Bull Black Nova. Har läst ut En kakelsättares eftermiddag. Inget måste. Letade inspirerard av den stiliga bilden på framsidan av gårdagens DN Kultur och rekommendation från en polare Willy Kyrklund på lunchen. Inget napp. Får bli den jag har hemma. Köpte några deckare istället och en Lob. Lob. Honom hade jag glömt bort. Lucksmiths på Debaser i morgon. Får se om jag går på konserten men förölen ska jag vara med på. En konsert jag definitivt ska se är Strindbergs på Kulturhuset i augusti. Biljetter beställs i detta nu.


Tuktelsen börjar i Lorbänge.

En dålig dag på jobbet?

Jag gillar ju verkligen oftast Mats Olsson. Mycket. Oavsett om det är fixering vid ett skånskt fotbollsgäng långt ned i divisionerna, gamla krönikor om skivsamlare som röjer buskar med penna, sommarprat om en sångare som bärs in i en korg, romaner om ensamma pojkar eller en väldigt fin minnestext om en vän. Och alla har ju rätt att ha en dålig dag men det är bra att det här uppmärksammas och framför allt problematiseras. Mycket.



Trots Allt som gav ut den klassiska ge-oss-uppmärksamhet-singeln Undra' vad Mats Olson skriver idag? blev för övrigt senare Trots och innehöll då bland andra Stefan Sundström och Strindbergs-trummisen Johan Carlén.