Med blicken vänd bakåt mot 2010

Jag har inte gjort några årsbästalistor. Orken har inte riktigt funnits där. Kanske inte lusten heller. Ni hittar en del av det nya och återutgivna jag lyssnat på via Herr Alariks 2010. Jag gav verkligen Ulf Lundells En öppen vinter en ärlig chans också men boken var klart mer givande än skivan. Musiktolkningarna av Sonja Åkessons dikter hittar förhoppningsvis till Spotify tids nog men köp skivan också. Gör det. Lloyd Coles Broken Record har ni väl förstås redan.

Sporten. Jag tappade den lite med föräldraledigheten men jag är en vit medelklassman född 1969 så det är klart att stafettguldet i OS stod ut även om jag kanske hade velat känna lika starkt för Kalla, Anjas bronsbragd, Annie Seels framgång i Dakarrallyt eller för att Caroline Wozniacki blev världsetta i tennis.

2010. Jag tror att jag isolerade mig lite med familjen och det nära livet. Världen där utanför blev lite för stor och lite för kall. Nästan allt hårdnade medan jag gick åt motsatt håll. Knappt en konsert, ingen resa längre än till Umeå, möjligen något bio- och några restaurangbesök. Skulle jag sammanfatta året blir första halvan. Till jobbet, Myrorna och Stadsmissionen på lunchen, hem, barnen och L. Andra halvan blir. Morgonhäng med barnen, förskolelämning, Dellon, tiokronorsfynd på Mickes, biblioteket, havregrynsgröt, hämtning, eftermiddagshäng med barnen, middagsfix, L kommer hem, sömn. Någonstans i skarven ligger Fårö som en dröm och böckerna jag försökte stjäla lite lästid till.

Gott slut.