Better Things (Låttips #70)

Jag vet inte hur det är med er men jag blir alltid så otroligt upplyft av att höra Better Things. Oavsett om det är i Kinks original eller Dar Williams cover eller som idag på lunchen när den bärbara slumpade fram Fountains of Waynes version. Den sistnämnda hittar jag tyvärr inte på Spotify men de andra finns nu i en liten spellista: Better Things.

Nio femtio åtta

Oj. Jag sa igår förmiddag att kanske ned mot nio och sextio. 9,58. Förutom att det såg så skrattretande enkelt ut att det faktiskt fortfarande är svårt att fatta så är det en sak som sitter i hjärnan. Vad kan han göra på 200 meter? 19,20? 19,15? Ännu snabbare? Kommer ni ihåg hur oslagbart 19.32 var innan OS förra året. Jag undrar fortfarande hur fort han kan springa på 100 meter om han pressas.

Söndag i Hornstull

Living for the weekend. Tänk att vi trodde att det var då vi gjorde det. När vi skurade sjukhuskorridorer och stoppade hjärnorna fulla med saker att släppa så fort tentafesten inleddes. När drömmen var en förfest, ett rockband, ett dansgolv, något mer och annat.

Vi hade tänkt oss till Uppsala igår. 40-årskalas. Vänner. En fot satte ned foten. Sade vila, sade stopp, sade stanna. Vi stannade. Hölls i Hornstull fram till kvällen då vi pressade oss till Nytorget. Middag på Roxy. Barnen lekte i parken. Det var trevligt det med. Mycket.

Sirius slog till, slog J Södra. En femetta i elfte timmen. Måtte det räcka till stärkt självförtroende och förnyat kontrakt.

Vi satt på Dellons uteservering. Åt pasta och njöt av värmen. Blev inropade inför Bolts försök. Så lekande enkelt och avslappnat. Precis som i kvarten och i kväll i semin. Han är inte bara huvudet högre, han är steget före också. Hur fort kan han springa om han pressas?

Jag köpte till slut Springsteens The Rising för 30 kronor men den grep inte riktigt tag. En gammal Jonathan Rickman var roligare, bättre. Dylan har visst plockat bort sina låtar från Spotify. Har inte kollat om det stämmer men om så blir det inget av den där samlingslistan jag hade tänkt mig.

Vi var på treårskalas idag. Jag och K. Många andra också. K och V hade så galet roligt på studsmattan. Nästan hemma igen såg vi en pojke falla handlöst in i en stentrappa med bröstkorgen före. Jag kände verkligen mammans ångest när hon drog upp honom och hans ben inte bar. Innan han äntligen började jämra sig och gråta. Det var ju ångesten från när K föll med pannan före i stengolvet. De där sekunderna när tankarna far åt alla håll samtidigt som man blir alldeles tom.

Vi såg en stor hare några minuter senare. Vi var bara metrar ifrån och den stannade en lång stund. K var helt fascinerad.

Jag började läsa Georges Simenons Mannen som såg tågen gå förbi de minuter K sov på tunnelbanan.

He's always there (Skivkonsten #38)

Vi såg till slut I'm not there igår. Den var bra. Riktigt bra. Både för någon som lyssnat på Bob Dylan i 25 år och mer och för någon som inte alls hört så mycket. Han hänger på väggen nu också. Borde kanske gjort tidigare.

Der Junge mit dem Dorn Seitlich

Japp det är dags för lite Morran på tyska och ukulele igen. Sen jag senast tittade till hans MySpace har Perrecy lagt till Der Junge mit dem Dorn Seitlich och Zum Empfang bereit i sin musikspelare. Jag är mest förtjust i den förstnämnda och tar för givet att den är en hit på alla bättre indiediscon. När kommer plattan?

Baseball's coming home

VM-staden Sumpan. Mindre än en månad kvar nu.

Samtidigt över på Spengo

Cherry Red, Marine Girls, Monochrome Set, Dead Kennedys, EBTG. Tänk vad man kan hinna med när K slutat sova middag på förskolan och somnar redan vid åttatiden på kvällarna. Luften var frisk i morse, Drakenparken såg närmast reklamfilmsren ut, och de första bladen som minner om höst kan skönjas på Tantoberget.

Solregn i Hornstull

Dagens låttips: Aldrig så blå

Billy tipsar om att det är nytt på gång med Parker Lewis. Ni kan gå in på hans sida och ladda ned duetten med Love Antell, Aldrig så blå, i väntan på att hela EP:n Rak som en pil släpps på söndag. Själv är jag, som följer med måttligt bra, just nu nästan lika tagen av omslaget till EP:n The Cynicals som kan laddas ned här.



Fantstiskt fin hyllning till en av Nick Lowes bästa plattor, The Convincer, som finns att köpa här.

Vilken bok ska jag välja?

Förvillelser är utläst. Vi rensade lite böcker i samband med rumsflytten. Mest L ska medges. Jag lyckades väl ungefär plocka bort en Homan-deckare. Jag bar till Myrorna på Hornsgatan lämnade in och skulle bara kolla snabbt. Det var ta-tre-pocket-betala-för-två. Jag kom hem med nio. 120 kronor. I väntan på att ni hjälper mig med vilken av romanerna jag ska ge mig i kast med först tänkte jag läsa några reportage ur Christer Berglunds I dödens väntrum. Och på nattduksbordet, inte nattygsbordet, tittar Ofredsår, The Damned United, Dream Boogie, Black Farce and Cue Ball Wizzards, Döda paret och deras vänner, Ondskans Väg, Borg mot McEnroe och The Corrections mot mig. Olästa eller påbörjade. Men först ert val bland dem nedan. Flest röster eller bäst motivering vinner. Martin Jönssons i förordet till I dödens väntrum lyder: Men hans journalistik är större än det mesta vi kunnat läsa i Sverige de senaste 30 åren. Har du aldrig läst honom är du bara att gratulera. Vänd blad och börja nu.
K har redan somnat så jag tror att jag kostar på mig att tappa upp ett bad först. Solen skiner för övrigt över Hornstull och vi väntar på att plommonen ska mogna. Om Sirius talar vi tyst idag.

Rapport från en lunchrast

Snabbsushi. Från den lilla sushin. Äten på kontoret. Hann läsa tre sidor i Hjalmar Söderbergs Förvillelser medan jag väntade. Den ska läsas ut nu efter deckarsommaren. Friidrotts-VM redan på lördag. Oj vad fort det går. Jubileumsutgåvan The Stone Roses – The Stone Roses (20th Anniversary Legacy Edition) av Stone Roses debut har hittat till Spotify. 20 år sedan. Jag minns att den gick varm i en walkman i Uppsala och på Café Genomfarten. Tänk att jag var skeptisk först. Surgubbe redan som 20-åring.

Kom igen Sirius!

19.00 i kväll på Studan. Sirius-Landskrona. Håll en tumme är ni snälla. Snälla. Vi behöver poäng nu.

Gäst hos overkligheten.

Tillbaka i hörnet på jobbet efter fyra veckor. Gästspelet i den andra världen är över. Drygt tusen olästa mail i inboxen. Förhoppningsvis kan de flesta gå direkt i papperskorgen utan att passerera mina ögon.

Lördag i Hornstull

Andra morgonen i nya sovrummet. Mycket bra. Vi åt frukost på Cinnamon. Om hösten hängde i luften var det bara mentalt. På måndag börjar jobbet. Mycket kul händer men nog kunde de här sommar- och semesterveckorna få sträcka ut lite till. Lite till. K kom hem från farmor och Uppsala. Gillade sina nya hyllor, ommöbleringen och stökade till allt på några sekunder. Vi har hängt i Tanto, badat fötterna i Årstaviken och testat de nya bangolfbanorna. För mig var det första gången på betong, för K första gången. Hon tog första banan på tre slag och när det var för svårt lyfte hon bara upp bollen och kastade eller så droppade hon den självklart i koppen. Jag slog två spikar så det kanske är dags att börja fundera på hemma-VM 2011. Sammanlagt hann vi nog prova tio hål eller så. När vi kom hem tog vi slut så det var bra att morfar kom förbi. Nu badar de på Långholmen medan jag lyssnar på The River, bläddrar i Clash-specialen i Uncut nummer 79 (jag fastnade i den redan mitt i bok och tidningsflytten) och funderar på var jag lagt Den som dödar draken av GW.

Minken har tystnat

Minken är borta. Jag läste det hos Sånger från nedre botten. Willy DeVille. Eleganten. Borta. Jag hade tänkt köra en skivkonst men hade till min förvåning bara Mink DeVilles självbetitlade debut och Le Chat Bleu på vinyl. Det hade blivit lite stympat. Jag såg honom aldrig, han var inte en av mina största hjältar men oj vad jag och L dansat till Come a little bit closer från en av hans senaste, sista, skivor. Och vad jag älskar det där coola, avspända svänget i Mixed up, shook up girl eller på coverplattan Victory Mixture. Om ni inte tar er längre så ta er åtminstone till samlingsplattan Cadillac Walk - The Mink DeVille Collection. Det är ni värda. Det är Minken värd. Själv ska jag spela singelbaksidan My forever came today och se om jag kan hålla tårarna tillbaka.

Böcker och annat på gång

Vi byter plats på biblioteket och sovrummet. En spjälsäng ska få plats i det senare, senare i höst. K är hos farmor. Ryggen är trött men nu är bokhyllor och sängar där de ska medan lite annat hänger i luften. En skänk har mellanlandat i hallen och vi har inga läslampor men vi åt middag på Dellons pizza, den som nog egentligen heter något med Villabate. Jag åt sallad, L pizza. Det var varmt och skönt i luften. Nu blir det välbehövlig avslappning. Tror att jag druckit en liter vatten senaste timmen och ändå känns halsen torr. Det finns stora poänger med att ha en pirra i källaren att ta till när nationalencyklopedien ska byta rum. Månen över SÖS ser ganska dragen ut.

Snabbare än tiden

Nej den stod nästan stilla. Tiden. Tror jag hörde Strindbergs första gången sommaren för 24 år sedan. I samma veva som de splittrades. Hansen som forskat i vad som hänt efter KSMB visade vägen. För några timmar sedan stod de på Kulturhusets tak. Det var så bra att jag dels köpte en bootleg med inspelningar från 1983, dels en en röd (!) t-tröja med svart text och dels gick till Debaser Slussen efter spelningen. Tack för att jag bröt där, det var precis lagom. Det är betydligt lugnare i Hornstull än i eftermiddags när polisbilarna flockades eller när K gång på gång ville visa att hon lärt sig tricket med att vandra uppför någons ben och slå en volt. K. En dag som denna är hon den enda som spöar Strindbergs. Hon gör det å andra sidan med vilka djurlängder ni vill.

Strindbergs (Skivkonsten #37)

I kväll smäller det på Kulturhusets tak och klubben Kompledigt. Strindbergs. Ett av Sveriges absolut bästa och mest underskattade band någonsin. Tillfälligt återförenade. Jag har sett ett par tidigare försök och det har varit bra men nu ska de ha repat in en trummis på riktigt och det innebär förstås att det kan bli hur bra som helst. Om ett par timmar kommer några kompisar förbi och fyra sorters öl står på kylning. Skivkonsten är ganska självklar idag. De tre plattor i tolvtumsformat som Strindbergs gjorde. Komplettera med lika många singlar och ni kan lugnt sätta er ned och vänta på den box som måste komma någon gång.

Graden i baden

Tre snabba dopp. Det har inte direkt varit någon kanonsommar. Men en av sommarens vackraste upplevelser fanns där. Jag stod till midjan i vattnet vid Söderön och tittade åt Östhammarshållet. Solen speglade sig i vattenytan och när jag slöt ögonen fladdrade det av samma solskimmer där. Bara i en mörkare nyans. Jag stod helt stilla någon minut och tänkte att när den dagen kommer får det gärna vara så här. Precis så här.

The summer so far

Soldagar: fifty-fifty (knappt)
Mygg- och andra bett: ett tjugotal
Semesterdagar: 75% förbrukade
Kräftskivor: en stundande
Arne Dahl-deckare: tre och en fjärdedel
Sommarpratare: bottenrekord