Söndag i Hornstull

Living for the weekend. Tänk att vi trodde att det var då vi gjorde det. När vi skurade sjukhuskorridorer och stoppade hjärnorna fulla med saker att släppa så fort tentafesten inleddes. När drömmen var en förfest, ett rockband, ett dansgolv, något mer och annat.

Vi hade tänkt oss till Uppsala igår. 40-årskalas. Vänner. En fot satte ned foten. Sade vila, sade stopp, sade stanna. Vi stannade. Hölls i Hornstull fram till kvällen då vi pressade oss till Nytorget. Middag på Roxy. Barnen lekte i parken. Det var trevligt det med. Mycket.

Sirius slog till, slog J Södra. En femetta i elfte timmen. Måtte det räcka till stärkt självförtroende och förnyat kontrakt.

Vi satt på Dellons uteservering. Åt pasta och njöt av värmen. Blev inropade inför Bolts försök. Så lekande enkelt och avslappnat. Precis som i kvarten och i kväll i semin. Han är inte bara huvudet högre, han är steget före också. Hur fort kan han springa om han pressas?

Jag köpte till slut Springsteens The Rising för 30 kronor men den grep inte riktigt tag. En gammal Jonathan Rickman var roligare, bättre. Dylan har visst plockat bort sina låtar från Spotify. Har inte kollat om det stämmer men om så blir det inget av den där samlingslistan jag hade tänkt mig.

Vi var på treårskalas idag. Jag och K. Många andra också. K och V hade så galet roligt på studsmattan. Nästan hemma igen såg vi en pojke falla handlöst in i en stentrappa med bröstkorgen före. Jag kände verkligen mammans ångest när hon drog upp honom och hans ben inte bar. Innan han äntligen började jämra sig och gråta. Det var ju ångesten från när K föll med pannan före i stengolvet. De där sekunderna när tankarna far åt alla håll samtidigt som man blir alldeles tom.

Vi såg en stor hare några minuter senare. Vi var bara metrar ifrån och den stannade en lång stund. K var helt fascinerad.

Jag började läsa Georges Simenons Mannen som såg tågen gå förbi de minuter K sov på tunnelbanan.