Juldagsfrid för Herr Alarik

Vi kan ta det andra sen. Nu sitter jag i fåtöljen. Familjen, den utökade, är ute och rör på sig. Jag har nya skivan med Sonja Åkesson-tolkningar i stereon (Kajsa Grytt! Annika Norlin!) och växlar mellan att läsa Uppsala-deckare och Kalle Linds bok Proggiga Barnböcker. Jag har en kopp te inom räckhåll och tjälknöl borta i kylen. Jag har iskyla utanför fönstren och en varm filt om benen. Jag hoppas att ni har det tillnärmelsevis lika bra. God fortsättning.

Julstök i Hornstull

Vi är klappade och klara, granen står så grön och grann i stugan. Nu är det upp till andra hur julfirandet blir. Vi håller koll hos SJ och Trafikverket. Det är lite deja vu över det hela. Fast tvärtom. Termometern visar på minus 11 och snurrkälken därnere i Drakenparken går knappt att rubba.

Tisdag i Hornstull

Det är inte personligt, det är inte personligt, det är inte personligt, det saknas bara andra ord för all den där viljan. Ibland måste jag intala mig hårdare än andra gånger. Som i morse när K stod där och gång på gång sa att hon inte tycker om pappa. Hon är bara fyra och hur verbal hon än är måste det få bli så här ibland. Jag intalar mig det men det känns. Som det känns. Fast jag försöker fokusera på att vi hade en toppenbra lämning på förskolan bara kvarten senare. Den försvarslöshet vi kan känna inför våra barn.

Senare på Mickes. Jag och P en stund. Vi skildes från en hundralapp och fick skivorna nedan. Ibland häpnar jag över vad överflödssamhället och det uppdrivna tempot lämnar för fantastiskt vrakgods till oss som på vissa plan opererar utanför tiden. Har ni hört de där Dylan-gospeltolkningarna? När lyssnade ni egentligen senast på Songs for young lovers med bonusspåren? Det är klart att det var Boxerbeat som var Joboxers (med delar av en gammal Subway Sect-upplaga i sättningen) stora stund för oss med grav Dexys-skada men hur bra känns det ändå inte att komplettera singelsamlingen? Tänk att jag inte hade Nature Planned It. Tänk att jag kanske till slut är på väg att börja gilla Japan via den där Smokey-covern vi redan avhandlat och den här dubbelsingeln. Minken, Eartha och Jerry Butler. Jag kommer att älska vinylsinglar till det är dags att göra arvsskifte på dem.



Vi var på Dellon, videobutiken och biblioteket också . Vi är som vi är. Eller jag. Lånade Kjell Erikssons Öppen grav. Det känns som att det är dags för en Uppsala-deckare igen. Köpte senaste Uncut. Vissa av oss faller för Weller-på-omslaget-tricket varje gång. Drack en dubbel macchiato och åt en slät fralla med solrosfrön på. Förutsägbarhet är mitt mellannamn.

Frostrosorna på balkonginglasningen. Frostrosorna på balkonginglasningen. En bättre fotograf kanske hade kunnat göra dem rättvisa men fan vet. K på isen och skridskorna igår. Fjärde gången på två vintrar och för första gången gled hon lite, lite grann istället för att bara trippa, gå och stappla. Kanske bara en decimeter men ändå. P igår när hon utan att ha visat något större intresse alls helt plötsligt två gånger trädde alla ringarna på Brio-clownens smala kropp. De bra stunderna överväger med råge. Det gäller att komma ihåg det. Jag jobbar på det.

Rapport från en lunchrast

Vi tog oss genom morgonen och sen snön. Vi tog oss till Åhléns. Köpte julgransfot och ersättningskulor för de som kraschade mot parketten. Där emellan lämning på förskolan. Nu sitter vi vid perstorpsskivan och i bakgrunden berättar Doktor Kosmos Evas story (vem hade kunnat tro att jag skulle köpa två skivor med Doktor Kosmos den här höstvintern?). Vi äter och bloggar. Det är nog inte särskilt 2010. Vi borde säkert skriva kortare på Twitter. Istället äter jag havregrynsgröt och P kalasar på rester. Hon radar upp makaroner, räkbitar, fiskbitar och tomatbitar på bordet bredvid tallriken och väljer hela tiden mycket noggrant vilken bit som ska få äran att stoppas in i munnen. Ibland ler hon mot mig och ibland vinkar hon till matbitarna. Det är som att något lättar och lyfter.

Pre Christmas Blues in Hornstull

Jag vet inte vad det är men det är inte min tid på året. Det är något i kroppen och då menar jag inte bara det där onda som går från ryggslutet ned i vänsterdelen av rumpan.

Jag gick förbi granförsäljarna i Hornstulls centrum igår. Tre gånger. Jag kunde inte ens förmå mig att fråga vad en kostar.

Jag gick förbi en mäklares fönster också. Två gånger. En trea på Reimers, 80 kvadrat. 70 000 kvadraten, 5,6 miljoner. En tvåa på Reimers, 50 kvadrat, 72 000 kvadraten, 3,6 miljoner. Jag tänkte på räntedebatten. På att om Riksbanken inte höjer nu riskerar vi en bostadsbubbla, på någon intervjuad som sa att nu blev det tufft. Som om vi inte redan hade en bubbla, som om inte räntan historiskt sett är otroligt låg just nu. Jag bävar.

Från det egna fönstret såg jag ett hus. Ett dockskåp genom snöfallet. Ståendes utanför den blåa containern. Jag och P gick ned men vätan och väntan hade redan gjort sitt med spånskivorna. Det satt fast i snön och var så tungt att taket lossnade när jag försökte lyfta. Det fick stå kvar men nu är det borta. Hoppas det gick att rädda.

Jag tänkte spela in en julsamling. Bränna en cd. Tänkte att det skulle vara bra. Men allt jag vill är att sitta ner med en bok och lyssna på gamla baksidor med Everything But The Girl eller senaste Lloyd Cole. Och Kirsty. Tio år sedan idag.

K och L bakar pepparkakor i köket. P far omkring på golvet. Jag står här och trycker. På tangenterna och vid stereon. Men jag gjorde degen och rycker in och kavlar om det behövs.

Jag läste ut Viggo Cavlings deckare igår. Slutet var så där men annars var den bättre än jag hade väntat mig. Jag vet inte riktigt men jag tror, trots att Sjövall Wahlöö och poliserna på 87:e nämndes i boken, att han siktat någonstans i skärningspunkten mellan GW Persson, Homan-deckare och Snabba Cash och jag tycker att han träffat ganska bra även om jag undrar varför han kallade Långholmsgatan för Högalidsgatan på sid 276. Jag borde förstås läsa annat men det är som det är.

Jag spelar Lars Winnerbäcks singel Från kylan in i värmen gång på gång också. Jag borde förstås spela annat men det är som det är.

Jag ska ta med mig K efter lunch. Vi ska köpa den där granen. Det doftar ljuvligt från köket. P är på väg att somna i min famn. Det vänder nu. Ljuset kommer.

Don't ever let me hear you say this is the life we folks must lead.

Mina drömmars natt VII

Ok. Eller inte ok. Jag drömde i natt att jag bloggade gårdagens inlägg. Som ni ser är gårdagen blank. Jag vet inte vad det säger men det oroar en smula.

Return To Yesterday (Låttips #111)

Jag kanske borde ägna mig åt årsbästalistor eller julblandningar (Herr Alariks ljudklappar) men barnen har precis somnat, L är i Uppsala, gårdagens julbord med jobbet känns fortfarande och pepparkaksdegen (dubbel kryddmängd) mognar i kylskåpet så jag tror att jag nöjer mig med att sitta här i soffan och lyssna på Stephen Duffy & The Lilac Time medans Sirius ligger under mot Tillberga på Studan med knappa 20 minuter kvar. Isen på lilla grusplanen här i Draken är för övrigt spolad.

Shopping (Låttips #110)

Det finns alltid mer. Jag kan väl med visst fog sägas vara något lite mer Paul Weller-intresserad än genomsnittsmedborgaren. Ändå hade jag helt missat Candie Paynes cover på Shopping som är en av b-sidorna på The Jams sista singel Beat Surrender. Och jag hade missat den fast Paul Weller är med på den. Jag hade helt missat den fast den har år på nacken. Det finns alltid mer.

Söndag i Hornstull

Jag sitter i soffan. Snooker på TV. Final i UK Championship. P somnade till slut. Kanske K också. Det borde vara förbjudet med onda öron på barn. Här var tyst några dagar. Vi var i exil. Umeå var vackert i vinterskrud. Kyrkan i Granö med omgivningar än mer. Det var begravning för E. Det var fint. Det var kallt. Luften var torrare. Här hemma flyttade flyttgubbar tillbaka förrådet. Det var inte till någon hjälp. Eller åtminstone till ringa. Jag måste bära ut allt och bära in det igen. Tids nog.

Insnöad på Hornstullfronten

Det är ju galet länge sedan jag hade en tävling senast. Inte undra på att jag inte lockar fler läsare. Men nu blir det ändring på det och ordning på torpet. Den som först gissar rätt på vilken låt jag tänker på utifrån bilden vinner ett pris. Det kan antingen skickas hem eller avhämtas över glögg och pepparkakor i Draken. Vad väntar ni på? Tävla, tävla!

Himmel över Tantoberget

Jag känner att mina kunskaper om himlafenomen är begränsade men dagens vinterregnbåge eller vad det nu var kändes lite magisk. Annars är det 30 år sedan John Lennon sköts i NYC. Jag minns det inte som igår men jag minns det. Dels min egen stora klippbok baserad på UNT och kvällstidningarna. Den som avbröts när familjen flög till Madeira över jul. Den som jag önskar att jag hade kvar. Den och den tidigare om Ronnie Petersson. Dels minns jag Vecko Revyns specialnummer också. Det har jag kvar. Jag minns en Beatles-fanatism som tilltog. Som pekade ut vägen mot ett liv med musik. Jag var elva år. Andres Lokko skrev om Lennon i veckan. Om hur han mätte vad han hunnit med mot vad John gjorde under sina 40 år. Både jag och Lokko är äldre än vad Lennon blev nu. Jag har barn och kanske var det därför jag redan tidigare skrev det här. Så länge jag mätte mätte jag för övrigt mot Paul Weller. Jag hade förstås inte en chans där heller.

Scen ur ett äktenskap

Sen tisdagakväll i Hornstull. Trötta småbarnsföräldrar. Maken just uppstigen ur badet. Barnen sover. O'boy och skorpor vid köksbordet. DN respektive Englands Dreaming uppslagna.

- Skulle inte du göra något i kväll?
- Skulle jag?
- Skulle du inte på konsert eller nåt?
- ? Ja just ja...

----------

Ok. För er som eventuellt fortfarande hinner, orkar och är anständigt klädda. Här blir det tio minuter snooker och sen sängen. Nästa gång...

Läs och lyssna

Jag hittar den inte på nätet men om ni skulle råka snubbla över Sportbladet från i söndags så finns det en väldigt bra intervju med Bempa i den. Se det som ett tips. Sen måste jag nog också säga att Mikael Wiehes Sånger från en inställd skilsmässa från förra året är mycket bättre än jag hade trott. Och att om ni bara ska läsa en översatt novellsamling den här veckan och av outgrundlig anledning vill att det ska vara samma som jag läser kan ni välja mellan två. Antonya Nelsons Stygn eller Gabriel Garcia Marques Sju berättelser. Lunchdags. Det blir havregrynsgröt.

Att fånga en fjäril

Det töar i Tanto. Jag sitter i soffan. Trött efter helgen. Ser på snooker. UK Championship. Okommenterat på Playern. Det går trögt för O'Sullivan mot Bingham. Plötsligt landar en fjäril på snookerbordet. Sen flyger den runt lite. Landar igen någonstans som medger fortsatt spel. The Rocket kvitterar till 2-2. I pausen efter fjärde framet försöker några stela brittiska funktionärer peta ned fjärilen från takbelysningen men en förlängd kö. Sen fångar de den mot bordets filtklädda yta med något som ser ut som en liten skurtrasa. En av dem blir så munter att han nästan tar ett mycket försynt hoppsasteg. Det är i all enkelhet stor TV-underhållning även om det bara visas via datorn. Åhh vad jag hade velat höra Kim Hartman kommentera det här. En spotifylista på fjärilstema ligger väl nära till hands efter det? Här är Fjäriln vingad.

Sopa och köa

Sport- och TV-världen svämmar över av saker att titta på utanför den elitserie i bandy där Sirius haft en lite trög start. Det är El Classico hit och vintersportvärldscup dit och tennisslutspel och massor av annat från Bundesliga till ishockeylunk. Så vad går Herr Alarik igång på? Svaret är morgondagen. Vi kan rent av kalla det en superlördag. Första dagen för UK Championship i snooker och EM i curling. Grafiskt snygga och spännande sporter i lagom tempo som är som gjorda för en TV-ruta och ett soffnedsjunkande. Det är verkligen precis vad som behövs nu. Det och att Sirius börjar klättra i tabellen.

Det är kallt därute II

Jag blev så peppad av Stiv Bators att jag satte ihop en Spotify-lista också på temat kyla. Det är för övrigt både galet kallt och fantastiskt vackert i Tanto med omgivningar. Julpyntet på parkeringen är på väg upp och K stod andäktigt och tittade på elektrikerna i skyliften på väg till förskolan i morse. Trapphuset har två dagar på raken doftat pepparkaksbak och vi roades lite av att se både Högalidskyrkan och Nybohovshöjden i första avsnittet av årets TV-julkalender. Den där listan ja, här har ni Köldknäpp.

Det är kallt därute (Låttips #109)

Det är ju nästan löjligt passande att någon för två månader sedan lagt upp ett klipp på YouTube med Stiv Bators cover på The Choirs It's Cold outside.

Diskodans (Skivkonsten #42)

Disco. Det var länge ett förbjudet område. Jag kom från kritvitt håll och upptäckte soulen via LP-fyndets lågpriskatalog och Four Tops liveplatta från 1966. Länge hade jag skygglappar för sjuttiotalet. Som tur är släppte det med. Det spelar ingen roll vad musiken heter. Bara att den ger dig något. Min disco ligger alltid nära soulen, någon gång ibland står den sida vid sida med funken. I rummet vi kallar lilla toaletten har vi ett tidningsställ. I över ett halvår har POP Vol 2 #7 legat där. Kanske det bästa numret de gav ut. Jag har läst Andres Lokkos Springsteen-artikel (ja jag är ganska tagen av The Promise så det kanske blir Bruce i Skivkonsten också tids nog) och Jan Gradvalls Disco-dito lite för många gånger med tanke på vad nytt att läsa jag kunde använt tiden till. Gradvall listar sina 43 discofavoriter. Några av dem hade jag förstås gillat innan och andra hade jag kanske tids nog hittat fram till ändå men utan den listan hade jag förmodligen aldrig drabbats av ett kraftigt lyckorus när jag hittade Executive Suites When the fuel runs out i en källare fylld med gammla jukeboxsinglar i New York för ett tiotal år sedan. Jag hade innan dess bara lyckats lägga vantarna på tolvan med Chuck Jacksons cover.



Utan den där listan hade jag kanske aldrig hört Cheryl Lynns Got to be real och kanske aldrig letat mig vidare utanför till sådant som New York Port Authoritys I don't want to work today, Harlem River Drives Need You eller Clarence Reids Baptize me in your love. Jag hade varit en fattigare människa. En vänlig själ har listat de 36 låtar från den där listan som finns på Spotify på Stora Discoburgaren Gradvalls 43 bästa discolåtar. Det är väldigt bra lyssning. Vill ni ha läsningen till soundtracket också går ni hit. Sen kan ni försöka fatta att Sesame Street gjorde Sesame Street Fever med Saturday Night Fever som förlaga. Den är för övrigt ett så kallat tiokronorsfynd, precis som många fantastiska discosinglar som fortfarande står i skivbörs- och loppisbackar och väntar.

Julkort från New York (Låttips #108)

Jag är verkligen inte någon helgjuten Ratata- eller Mauro-man när det kommer till musiken men det finns en handfull låtar av honom jag spelat mycket, mycket. Som Himlen, Det finns, Cirkus Broadway-versionen av Försent och några till. Sedan igår kan jullåten han ger bort gratis på sin hemsida läggas till de där låtarna. Julkort från New York trycker så otroligt snyggt på en rad knappar att den ser till att placera sig säkert på en EP där The Pogues Fairytale of New York och Perssons Packs Nyårsafton i New York redan är självklara spår.

Söndag i Hornstull

K och L är nere med stjärtlapparna på kullen. P sover ikapp. Jag sitter i en fåtölj som skulle kunna skällas för medelklassmarkör och lyssnar på Emmylou Harris Songbird-box. Vi hade PELP här på pizzamiddag igår. Idag ska det bakas lussebullar. Jag lyckades gräva fram lite julpynt ur det tillfälliga förrådet och har köpt biljetter till Los Lobos på Nalen i april. Det känns väldigt avlägset. Igår på en buss läste jag för första gången något av Gabriel Garcia Marques. En kort berättelse som heter En mycket gammal man med enorma vingar. I bokhyllan väntar fortfarande Hundra år av ensamhet på att läsas. Säkert mer än 20 år sedan jag fick den av H.