Diskodans (Skivkonsten #42)

Disco. Det var länge ett förbjudet område. Jag kom från kritvitt håll och upptäckte soulen via LP-fyndets lågpriskatalog och Four Tops liveplatta från 1966. Länge hade jag skygglappar för sjuttiotalet. Som tur är släppte det med. Det spelar ingen roll vad musiken heter. Bara att den ger dig något. Min disco ligger alltid nära soulen, någon gång ibland står den sida vid sida med funken. I rummet vi kallar lilla toaletten har vi ett tidningsställ. I över ett halvår har POP Vol 2 #7 legat där. Kanske det bästa numret de gav ut. Jag har läst Andres Lokkos Springsteen-artikel (ja jag är ganska tagen av The Promise så det kanske blir Bruce i Skivkonsten också tids nog) och Jan Gradvalls Disco-dito lite för många gånger med tanke på vad nytt att läsa jag kunde använt tiden till. Gradvall listar sina 43 discofavoriter. Några av dem hade jag förstås gillat innan och andra hade jag kanske tids nog hittat fram till ändå men utan den listan hade jag förmodligen aldrig drabbats av ett kraftigt lyckorus när jag hittade Executive Suites When the fuel runs out i en källare fylld med gammla jukeboxsinglar i New York för ett tiotal år sedan. Jag hade innan dess bara lyckats lägga vantarna på tolvan med Chuck Jacksons cover.



Utan den där listan hade jag kanske aldrig hört Cheryl Lynns Got to be real och kanske aldrig letat mig vidare utanför till sådant som New York Port Authoritys I don't want to work today, Harlem River Drives Need You eller Clarence Reids Baptize me in your love. Jag hade varit en fattigare människa. En vänlig själ har listat de 36 låtar från den där listan som finns på Spotify på Stora Discoburgaren Gradvalls 43 bästa discolåtar. Det är väldigt bra lyssning. Vill ni ha läsningen till soundtracket också går ni hit. Sen kan ni försöka fatta att Sesame Street gjorde Sesame Street Fever med Saturday Night Fever som förlaga. Den är för övrigt ett så kallat tiokronorsfynd, precis som många fantastiska discosinglar som fortfarande står i skivbörs- och loppisbackar och väntar.