fredag 4 juli 2008

Hyperinflationen är över oss

Vad hände egentligen med konsertpriserna? När gick de helt genom taket? Vilka är det som trots det betalar? Det finns alltid några artister kvar som man, eller åtminstone jag, inte har sett men det finns också gränser för vad det känns rimligt att betala för att bocka av dem på listan. Till och med om det handlar om mer än att bocka av eftersom det kan bli en väldigt bra upplevelse också. Två är på väg till Stockholm och en av dem ska till och med framföra en favoritplatta i dess helhet men jag vägrar att laxa upp 800 spänn för att gå på konsert. Har man, eller jag, otur står det ju någon idiot intill och snackar med sin polare hela tiden, eller så är artisten på dåligt humör, eller så kommer spelningen igång tre timmar efter utsatt tid eller så...

Lou Reed framför hela Berlin i Stockholm nästa vecka och den som fick för sig att sätta 870 spänn för de bästa platserna i värdelösa konsertlokalen Annexet har tappat en besökare.

Al Green spelar på Berns i november och den som tror att jag betalar 795 kronor utan garanti för att slippa stå bredvid någon kreddkille som hört att det är en konsert man ska gå på och som oavbrutet står och snackar skit med sina polare medan Al sjunger har räknat fel.

Synd på sådana favoriter.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja tacka vet jag amatörband för 60-80 spänn!

Martin sa...

Ja det känns ofta roligare och ska jag betala en massa pengar för att se något vill jag nog att spelningen är på Södra Teatern eller liknande ställe.