Ken, Ken, Ken!

Om det inte vore för att det är ganska behagligt, om än lite tidskrävande emellanåt, hade mitt allmänna snookerintresse kanske kunnat klassas som arbetsskada (precis som cykel och Moto GP) och mitt specialintresse för Ken Doherty hade kunnat vara skäl till en förtidspensionering. Igår satt jag på fullt allvar och tittade på siffror på en dataskärm som till slut talade om att Ken slagit Neil Robertson med 5-4 i Shanghai Open och därmed kanske kan komma att synas i TV senare i veckan. Jag håller tummarna för att det här var vändningen för 1997 års världsmästare. Snookertouren är inte riktigt densamma utan Kens nervösa munföring och defensiva elegans. Sen håller jag tummarna för Söderling mot Federer i natt också men det lär väl knappast hjälpa...