Jag kollade affischer i närområdet. Skattebetalarnas Förening har den roligaste. Om man är ironiskt lagd. En polis (man förstås) och en sjuksköterska (kvinna förstås) oroar sig för vad som händer med jobbeskatteavdraget efter valet. De har ju kunnat göra kul saker med barnen (tre förstås) för de där extra slantarna. Att deras löner betalas med skattepengar, att mer skattepengar skulle kunna innebära fler kollegor mindre arbetsbörda och bättre utfört arbete är naturligtvis inget att tänka på. Att detta kanske också skulle kunna leda till mer kul med barnen ingen bana att fundera i. Den egna plånboken är ju vår ledande politiska ideologi.
Jag kollade fler affischer. Anade ugglor i Kungsträdgården. De rödgröna har dag där i dag. De toppar affischerna med min mammas körledare och sen följer artister jag hört talas om och andra innan partiledarnas namn smygs in längst, längst ned. Vem vinner val med ett sådant till utplåning gränsande självförtroende?
Jag flyttade innehållet i källarförrådet i veckan. Ett rör under betonggolvet ska bytas ut. Det var mycket, det var tungt det var otympligt och det var trångt. Hyllmeter med böcker och skivor som om vi inte hade nog här uppe i lägenheten. Bland alla böckerna fanns en som jag tog med mig upp. Olof Palmes Politik är att vilja. Det känns som att det är tid att slutligen läsa den nu.
Jag orkar inte mer val, särskilt inte efter att ha tillbringat lite väl mycket tid i den de politiska idéernas kökkenmödding som är Facebook, men tänkte tipsa den som vill läsa lite mer om bröstpumpar, partitillhörighet och allmänna valfunderingar om att klicka på länkarna ni just läst förbi. Själv funderar jag på att säga upp tidningsprenumerationen och skicka pengarna rakt ut i bloggosfären.
Musiken. För den som tänker lika mycket med växelpengarna som med plånboken har det varit en god vecka. Inte nog med att Weeping Willows Fear & Love kunde plockas upp ur den källarförrådsrensrelaterade containern (det blev även att par pinnstolar som blir fina efter ommålning), på Mickes har bland annat Peps Blodsbands Hög Standard, Arthur Prysock och Count Basies Verve-platta från 1965, Art Garfunkels Watermark som skrevs och producerades av Jimmy Webb och Nynningens Äntligen en ny dag fyndats för en tia styck. Jag köpte för övrigt ett extra exemplar av gamla proggbandet Hoola Bandoola Bands Garanterat individuell också. Som av en händelse spelar de vid Mariatorget i dag. Samma Mariatorg som Kunskapskanalen visade en intressant film från 1979 om i veckan. Kanske finns den på nätet om ni leter. Mycket var annorlunda då, mer känns igen.
Jag läser som vanligt splittrat men Jolos Från en knalle i Gröndal ur textsamlingen Stockholmsluft kommer att resultera i en promenad i veckan och avslutningen av texten efter som heter Till exempel linje 3 fick mig i all sin enkla spårvagnsnostalgi att rysa. De är borta med allt sitt skrammel och allt sitt ljusblå; i all evighet får vi aldrig se dem igen, annat än om vi drömmer om dem någon orolig natt.
2 kommentarer:
Bra Martin!
Tack!
Skicka en kommentar