Vi ser Lars Molins Midvinterduell på TV. Som jag mindes hette den Mjölkpallen men det spelar ju mindre roll. Det viktigaste är att det är ganska fantastisk TV om den lilla människans kamp.
Jag gick från stationen i Uppsala till Svartbäcken i går kväll. För ovanlighetens skull på östra sidan om järnvägen. Fram längs en Storgata som var densamma och en annan. Passerade en ENO-bil intill huset som en gång var Mälarskogs. Gick genom Svartbäcken med den tyngsta och fullaste måne ni sett som sällskap borta över Gränby och Årsta. Gick till ett mycket trevligt 44-årskalas och mot den trötta morgondag som är idag.
Jag tänker på de två Bollnäsfans som satt utanför Rådhussalongen när jag passerade vid halvelva i förmiddags. På vad de måste ha kännt när SAIK gjorde 6-5 några minuter in i förlängningen. Jag såg sista kvarten på TV, innan dess följde jag via Radiosporten i Drakenparken. Solen sken, vi fikade båtkaka och hjälpte våren på traven genom att flytta snö från högarna ut på asfalten. Jag tänker på de där fyra som gick in när jag gick ut genom mammas port i morse. På deras tunga kassar. På om de såg det där sista målet.
P står bredvid mig i soffan och låtsas tappa sin napp. Ler sitt leende, skrattar sitt skratt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar