Idag. Vaknade så utsövd som en tvåbarnsfar kan hoppas och begära. Gick en sväng efter lämning. Vårvinden eller vintern bet i kinderna. Pressbyrån sålde nya Mojo och Uncut billigt. På cd:n till Mojo får ni bland alla låtar ni redan har, och några ni inte behöver, bland annat Half Man, Half Biscuits rätt makalösa National Shite Day som jag helt hade missat och Wha!s The Day That Margaret Thatcher Dies (Party Song) som jag tror att vi nämnt tidigare. Vidare till Dellon. Bläddrade i tidningarna, åt en semla, drack en dubbel och växlade ord. Bläddrade sen tiokronorssinglar en halvtimme på Mickes. Betalade och gick. Ni har dem nedan och här: Tiokronorssinglar 17 mars 2011.
P håller på att vakna på balkongen. Ni får ursäkta.
3 kommentarer:
Åh, Bluebells och Electronic! Vilka kap. Håller Cath eller All I Ever Said som bättre än Young at Heart, men vilka popsånger de gjorde.
Apropå Thatcher, har du hört Hefners låt med samma namn?
http://open.spotify.com/track/1H2LA13UVt0C85Xzlsd1jw
.. och så förgyllde du min dag med dina betraktelser "mitt i livet"
/Cege
Näthatet när ett långt och relativt välformulerat svar bara försvinner ut i cyberspace... kortare.
Tack Cege!
Jag hade ett tag lite svårt att fullt ut ta till mig Bluebells men de har onekligen gjort finfina låtar Filip. Grejen med en singel som "Young at heart" är ju helheten med omslaget och b-sidan "Tender Mercy" som gör den till ett lite konstverk precis som singeln "Forevermore" med baksidabn "Aim in life" och den där killen som kaxigt sträcker två gingrar i luften på framsidan. Annars håller jag nog med dig om att till exempel "Cath" är starkare som ren låt.
Skicka en kommentar