Vi sitter vid köksbordet. Jag och P. Hon har fortfarande den röda fleecejackan på och lite kvardröjande sömn i ansiktsuttrycket. Hon äter plommon och dricker mjölk. Jag tittar på. K och L är i Liljeholmen. Det är solfrälst september därute i Drakenparken.
Vi gick över Årstabron tidigare. Åt korv och drack varm choklad på andra sidan. Tittade på båtar och tåg. Såg kolonistugorna klättra på Tantoberget. På väg hem hämtade vi ut senaste vinylerna med Weller och Parker Lewis på Konsum. Ibland förundras jag verkligen över hur vi kan nöja oss med ljudet från Spotify genom små datorhögtalare.
Utanför Zinkendamms IP stod en träningsklädd man och rotade i bagageutrymmet på en kombi. När jag kom närmare såg jag att han bytte blöja på ett litet barn därinne. På Zinkens väg klev ett brudpar och en fotograf ur en bil. En man på segway som for förbi ropade att de skulle haft en sådan. Jag hörde inte riktigt vad bruden svarade.
Jag har läst Jon Jefferson Klingbergs Jag tror vi måste prata faktiskt och musikantologin Fem meter upp i luften sen sist. Det är ingen brådska. Det är inte bråttom.
Det är en dokumentär om Jan Johansson på TV i kväll. Jag tror att ni ska försöka se den. Jag ska.
Jag sitter i fåtöljen i vardagsrummet. Göran Söllscher spelar Isaac Albéniz Granada. Jag ser P i ögonvrån. Hon tar själv på sig storasysters många nummer för stora lackskor. Drar noga åt kardborrbanden. Hon ställer sig upp. Hon tar sju försiktiga steg på mattan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar