En morgon i tunnelbanan

Fredag som den vanliga vardagen. Står i rulltrappan upp. Parellellt och lite ovanför. En kille med långt hår. Tjockt, ned över axlarna, klippt lugg. Mer tjejfrisyr än hårdrock. Fast mest "Dom kallar oss mods". Jackan är midjelång. Modellen svårbeskriven, lite tight, lite bullig, inte manchestertyg men snarlikt, färgen brunbeigegrön. Han ser ut som någon som hade varit övervintrad redan när jag gick på mellanstadiet. Han är gissningsvis tio år yngre än jag. Polisongerna kanske inte hade imponerat på en Jesse Hector i högform men hade kunnat göra Neil Young modell tidigt 70-tal avundsjuk. När vi når toppen har han utsvängda jeans i exakt den där färgen och formen som inte görs längre. Eller som om den görs förmodligen kostar en förmögenhet. De utsvängda byxbenen landar perfekt på ett par hårt nedgångna träskor.