Rapport från en lunchrast

Jag åt med vännen JE. Gott på Dellon. Vi pratade liv och annat. Smet in en snabbis på Mickes. Kom ut med senaste Springsteen och Cherry Reds singelsamling med Monochrome Set som kom för några år sedan. 140 spänn. Bra så. Före och nu efter satt och sitter jag med näsan i tablådatabasen. Ni vet vad det innebär. Precis. Lagnamn. London Broncos, Catalan Dragons, Wigan Warriors, Widnes Vikings och Leeds Rhinos till exempel. Nu börjar för övrigt eftermiddagspasset i China Open i snooker. O'Sullivan möter Campbell på Eurosport medan Murphy och Ning nöter bordet på Eurosport 2.

Rapport från en lunchrast

Jag gick till Åhléns. Med två kollegor. De åt raggmunkar med stekt fläsk medan jag tänkte på hälsokontrollen och tog en fiskwok. Den var god. Gick en sväng sen. Ensam. Ratade på Stadsmissionen men handlade på Myrorna. Olle Adolhpsons En stol på Tegnér. Monica Zetterlunds Varsamt. Gunnar Ekelöfs Läser egna dikter. Den sistnämnda innehöll ett delvis gulnat A4-blad med pressinformation från Sveriges Radios Förlag. De som gett ut skivan 1967 med anledning av att akademiledamoten fyllde 60 år. Priset? 30 kronor för alla tre. Det omtalade uppsvinget för LP-skivan till trots.

Måndag i Hornstull

I går eftermiddag. Vi hängde i det solvarma hörnet av förskolans gård. Bjöd de andra som var där på vårt medhavda. Köpebullar, hembakt kardemummakaka, saft, pulverkaffe och te. Barnen for runt. Jag tog av mig jackan en stund och mitt i all trötthet var det som att lite liv återvände.

Jag har fortsatt med skivomslagstävlingar. Löst andras och konstruerat egna. Jag vet inte varför det känns så bra just nu men det gör det.

I lördags medan L och K var på annat tog jag och P en fika på Dellon. Sen hängde vi lite i Högalidsparken och Draken. Gungade och gick omkring. Vi hann in på Mickes också. Jag köpte Martin Carthys Crown Of Horn och Anders F. Rönnbloms Måsarna lämnar Gotland på vinyl samt Robert Johnson and Punchdrunks Fried On The Altar Of Good Taste på cd. 40 spänn.

P somnar i mitt knä medan jag skriver det här.

Den sista bandyfinalen är spelad i Uppsala och det blev ingen där för mig. Sirius nådde aldrig så långt.

Snookern var tillbaka igen i morse. China Open. Det kändes hemtamt. Snart rullar cykelklassikerna på rad på Eurosport också. Vi fortsätter att plöja gamla avsnitt av Vita huset på DVD men jag såg en snutt på John Cale-konserter på SVT också och tänker spela in morgondagens repris.

I fredags kväll när K kom hem igen efter fyra dagar och tre nätter i Umeå. Hur hon sprang emot mig och ropade pappa.

Less Art More Pop!

Rubriken är förstås namnet på en gammal skiva med Jr. Gone Wild men varför inte satsa på båda delarna. Konst och Pop. Eller Rock för den delen. Konstnären Scott King vill åtminstone göra det genom att låta uppföra en 90 meter hög guldfärgad staty föreställandes Dr. Feelgoods sångare Lee Brilleaux på bandets hemmaplan i Southend-on-Sea. Om ni i likhet med mig tycker att det är en tämligen briljant idé kan ni krita dit en digital signatur via länken.

Himmel över Hornstull

Tack och önskan om mer

Det kom ett kuvert. I brevinkastet. Det låg på hallmattan. Från Försäkringskassan. Jag tog upp det. Öppnade. Läste. Det var inte något intyg jag glömt att skicka in. Ingen påminnelse alls. Det var ett besked. Om utbetalning. 6 900 kronor. Jämställdhetsbonus. Jag tackar bugar och bockar förstås. Fast samtidigt. Pengar för att bägge föräldrarna lägger lika mycket tid på sina barn. 2012. Det känns så förlegat. På så många sätt. Kom igen och ge oss den där individualiserade föräldraförsäkringen istället. Eller åtminstone det där nästa steget med en tredjedel till ena föräldern, en tredjedel till andra föräldern och en tredjedel att fördela som den heliga lilla familjen finner bäst. Snälla. Det skulle vara värt så mycket mer.

Vet inte riktigt

Det är som att blogglusten gick ur mig. Jag kanske tar en liten paus. Vårsolen skiner över Sumpan. Programvara jag behöver uppdateras. Jag fäller skrivbordstolen bakåt och korrläser en TV-tablå för maj så får vi se när det kommer något nytt här.

Alla dessa dagar

Ni undrar. Vad händer. Jag svarar. Livet. I går till exempel. Vi hängde mellan husen. Grillade korv. Vänner, bekanta, grannar. Hembakta kakor och kaffe i termos. Barnen sprang på lätta fötter. K fick kickboarden vi hittade i grovsoprummet i höstas. Hon ville ut igen efter middagen. Åkte varv på varv i lekparken. I morgon flyger hon norrut med mormor. Som jag ska oroa mig då. I fredags. Jag och P på sjukgymnastik. Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Som en påminnelse om vad som hände. Om vad som återstår. I lördags. Vänner, lek, pannkakor. Senare skivfyndande och på kvällen en öl eller två på PSB där den större skåningen med kompanjon vände 60-tal. Så. Nu vet ni. På ett ungefär. Goda dagar. I morse föll snön när jag kom upp ur tunnelbanan i Sumpan.

Lättad i Hornstull

Oj så många saker som föll på bra plats i går. Ska vi ta och fira det med en lite konsertsnutt från 1981? Ja jag tycker att vi gör det. The Jam. Live i Paris. Väldigt bra låtar. Bilder jag aldrig hade sett innan. Om någon av er händelsevis sitter på en längre upptagning är jag intresserad. Mycket. Så länge är det här, försättsbildvalet till trots, helfint.


Find more videos like this on The Mod Generation

Trasig i Hornstull

Nätterna har i inte sovits som de ska och magar har krånglat och nu verkar det dessutom som att något som skulle leda framåt mot något bättre i värsta fall är på väg ner i låsta positioner. Snälla håll en tumme för öppenhet och förståelse i kväll. En trött man behöver det.

Nowhere is home (Låttips #153)

Ni har förstås redan läst om det på annat håll och säkert lyssnat också men om inte så kan ni ladda ned den nya låten Nowhere is home med Dexys här. Gratis och lagligt. I slutet av april kommer de till Sverige och i början av juni släpps årets mest efterlängtade platta One Day I'm Going To Soar. Det var bara det.

Stjärna där (Låttips #152)

Love. Love.

Internationella kvinnodagen i Hornstull

Det här är ju egentligen verkligen inte en dag för att blicka bakåt men jag är ensam hemma med två små barn så det är vad tiden och kraften räcker till.

Dagens lagnamn

Jag sitter med näsan i databasen igen och fastnar förstås på det här lagnamnet - PBC Lokomotiv Kuban.

Every grain of sand

Läs och lyssna. För ungefär ett halvår sedan fick jag en cd där vännen Jeppe samlat sina favoriter från Dylans 80-tal. Jag spelade den en hel del och uppenbarligen är andra inne i liknande faser. Just nu kan ni till exempel läsa en favoritlista här och vill ni kan ni lyssna på en annan bekants Dylanfavoriter från 1978-1988 här.

Lock me in your heart (Soul Monday #28)

Inköpet att Apollas i fredags fick mig att söka på YouTube och de finns där med numer. Det är verkligen alldeles fantastiskt att få se medlemmarna på rörliga bilder. Så fantastiskt att ni får två inslag i den här Soul Monday-postningen. Jag kollade just den Loma-samling som var första stället jag hörde dem på och den kom 1995 så jag har väntat drygt 15 år på att få höra fler låtar än de som tre (varav ni har två här nedan) som finns på den. Ibland stämmer dock det där med att den som väntar på något gott inte väntar förgäves.

Herr Alarik låter andra leverera

Det är lite mycket i dag så jag tycker att vi tar och läser en, två, tre artiklar av andra som publicerats i dag  istället och sen funderar vi på om det hela på något sätt hänger ihop och om vi vill ha det så.

Söndag i Hornstull

Helt kort. Dagarna har varit bra. Nätterna med. Det har kommit en samlingsskiva med The Apollas. På Kent. 25 låtar. Det är mer än jag hade vågat hoppas på. Jag köpte den på Pet Sounds. Betalade 199 kronor. Det är mer än jag brukar göra. Men jag ville ha den direkt. Och så hade jag precis läst Lennart Perssons bok om skivbutiken och tyckte den var värd lite stöd.

Våren kom till Hornstull. K cyklade för första gången i år just i dag. Runt, runt i Drakenparken och sen till Högalidsparken. Samt tillbaka igen. Fast just på tillbakavägen var jag inte med. Jag stod på Mickes Skivor och bläddrade vinyl. En välbehövlig liten andhämtningspaus.

Ni undrar hur Jayhawks var. Bra. Bra. För mig hade det egentligen räckt med att få höra Mark Olson sjunga Clifton Bridge men jag fick mycket mer och är glad för det.

Sirius klarade bandykontraktet. Jag andades ut. Nu har vi faktiskt några veckor av ingenting att oroa oss för när det gäller det där blåsvarta laget. Sen kör fotbollen igång

Mellan dröm och verklighet (Skivkonsten #44)

Över ett år sedan senaste skivkonstenpostningen. Det är för länge. Just nu hänger Lill Lindfors i våra ramar. Plattorna Mellan dröm och verkligehet, Kom i min värld och Du är den ende. Jag har skrivit om den sistnämnda tidigare. Ja Lill har ju rent av haft en postning i skivkonsten tidigare. Men hon är värd en till. Minst.

För övrigt måste jag komma på något bra sätt för att skärma bort blänket i tavlorna.

Konserttips i Hornstull

Han gjorde med Festen har bara börjat en av förra årets mest orättvist förbisedda svenska plattor och nu kommer han till Hornstull och spelar. Vi snackar förstås om Mankku. Om det inte vore så att Herr Alarik ska på Jayhawks på Debaser Medis hade han garanterat hängt på låset. Nu får ni göra det istället.