Du är den ende (skivkonsten #15)

Lill Lindfors fyller 67 år idag. Säg det igen. Lill Lindfors fyller 67 år idag. En stor del av The soundtrack of my childhood. Vi hade en gammal gramofon, med inbyggd radio och väldigt tung skivtallrik, av märket Centrum. Jag minns att Gilbert O'Sullivans underskattade debut Himself (den finns alltid i begagnatbackarnas 10-kronorsavdelning köp och lyssna på Matrimony eller Nothing Rhymed) spelades där. Kanske även Paul Simons There Goes Rhymin' Simon och Roger Cooks Alright (med underbara låten Swimming in a sea of trouble) men det kan ha varit på pappas vita stereo (en Luxor?) efter skilsmässan. Men nu handlar det ju om Lill som fyller 67 år idag och plattan Du är den ende. Ingen annan skiva lär ha snurrat mer på den där stereon som jag till slut fick skruva isär, inte ens Oldies but goldies med The Beatles.



Många år senare, sommaren 1988, spelade jag själv mammas lätt knastriga exemplar kväll efter kväll på balkongen på Torsgatan 8 i Uppsala medan natten sänkte sig över det grusbeströdda taket mitt emot. Hur jag orkade gå upp och sommarjobba på posten varje morgen efter förstår jag inte. Gymnasiet var slut och något annat väntade. En gång har jag sett Lill. Det var på matbutiken i Fältöversten hösten 1996. Jag hade precis blivit ofrivillig kombo i en lägenhet på Skeppargatan. Östermalm kändes neutronbombat efter klockan 18 på kvällarna och min balkong var så liten och satt så högt upp att jag knappt vågade gå ut på den. Vid kyldisken plockade Lill varor i en korg. Jag borde kanske ha sagt något. Ett enkelt tack eller så. Men kanske var det lika skönt för henne att få handla ifred. Du är den ende. Det är svårt att tänka sig hur det skulle låtit om den inte funnits. Lill Lindfors. 67 år idag. Grattis!

Lill har gjort annat i Melodifestivalen än att tappa kjolen