Att jag skulle sitta på Astrid Lindgrens Barnsjukhus en tidig semstermorgon och vara alldeles tårögd över hur bra sköterskan som utför rutinkontrollen på P är. Hur hon vänder sig till 2-åringen istället för mig och noga visar alla saker som ska användas och förklarar vad hon ska göra och i vilken ordning. P grät förstås ändå en del och ville inte ta av sig tröjan men det gick så mycket bättre än vad det gjort så många andra gånger. Och hon var så stolt i går kväll. Det hördes så tydligt på rösten. "Jag varit hos doktorn".
Att jag skulle sitta på Skansen med 15 femåringar och två pedagoger och äta kokt korv från termos och svara på frågor om vad fåglar äter och sen leda fem av barnen genom akvariet och lyssna på deras funderingar om vilka ormar som är giftigast och hur gamla sköldpaddor kan bli. Att barn som jag inte tidigare kände skulle smyga sig upp vid min sida och sticka sina små händer i mina större när vi vandrade tillbaka till förskolan.
Att jag skulle stå som vilken fotbollsförälder som helst på Zinken och se ett 80-tal 06:or prova på att nicka, dribbla boll mellan koner, passa sina kompisar och leka match. Att jag skulle stå där med mitt kaffe i plastmugg och tycka att det var så kul att se dem ha kul och sen promenaden tillbaka till grillen i Draken. Några föräldrar med barnvagnar och framför oss de där underbara ungarna som försvinner allt längre bort på sina kickboards.
Till nästa PAL
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar