Vardag i Hornstull och annorstädes

Vad vet jag om dem? Det döps och det stöps. I slott och koja. Samt mittemellan. På nyhetsredaktioner och Twitter. Det förfasas och hausas. Namnet men kanske mest det här med att hon en dag som drottning måste vara medlem i statskyrkan som inte längre är statlig. Som om det skulle vara det stora problemet med en drottning. Bristen på valfrihet. Valfriheten. Den heligaste av heliga. Förhoppningsvis är väl allt avskaffat till dess och om inte går det ju alltid att abdikera. Eller låtsas. Kejsare har varit nakna förr. Kungligheter också.

I går kväll i köket. K och P som lekte frisör. P som satt så tåligt och stilla och K som kammade och tofsade. P sen framför spegeln. Fyra tofsar på skallen och skrattet. "Ja e Pippi Långstrump". Hon säger inte längre Långstrump som hon gjorde förut. På det där oefterhärmliga sättet jag önskar att jag hade inspelat. Det kallas utveckling och är oerhört svårt att avsäga sig. Det kallas anpassning och den har nästan alltid både hängslen och svångrem på. Ibland sneglar den oroligt över axeln.

Jag läser Lars Gustafssons Yllet utan att veta om det märks och köpte en skiva med REM på lunchen. Har aldrig hört Murmur men nu ligger en cd för 20 spänn här snett till vänster om mig på skrivbordsytan. En sax med blått handtag sticker fram under men det märkligaste är förstås bilderna på Michael Stipe med hår.

Det kom en man med köksluckor och ringde på dörren i morse. Nylackade, hemforslade. Vi återställer så gott det går ett kök. För det närmare ursprungsskick. Jag har ingen aning om vad det är ett utslag för. Ett tecken på. Om det är en trend eller tendens eller annat men det är så. Luckorna är lätt gråa och och vi måste skaffa handtag till dem. De vi har på luckorna som snart blir gamla, fast de är nyare, är för nya. 

REM gör en cover på Velvet Undergrounds There She Goes. Den var ursprungligen en b-sida till singeln Radio Free Europe men cd liksom datafiler upplöser allt det där. Formen blir en annan även om vissa av oss fortfarande tänker i dess banor och minns att Watermelon Men gjorde en cover på samma låt på plattan Past, Present and Future.

P i morse i hallen. Med de ärvda sandalerna hon fick i går kväll och knappt ville ta av sig vid läggdags. Den där glädjen och storögdheten inför tillvaron som vissa av oss skulle ge nästan vad som helst för att få ha samtidigt som vi gläds över att få dela någon annans. Allt det. Och någonstans i bakgrunden. Vetskapen om att allt det här kan ta slut.