All that jazz (skivkonsten #13)

För något som nog är femton förfärande år sedan gick jag en termin på folkhögskola. Skrivarlinje. Lunnevad. Mina ambitioner var sådär. Lämnade mest in gamla dikter men skrev lite prosa och använde för första gången en dator. Mac Classic II tror jag. Skärmarna var mycket mindre då. Vi var 10 kanske 15. Alla ville vi väl vara annorlunda och alla ville vi väl passa in. I rummet mitt emot mitt bodde en kille med trasiga strumpor och nya boots. Han hoppade gärna upp och ned med stängd dörr eller öppen. Gärna och gärna förresten . Det var nog helt enkelt något han gjorde. Han lyssnade på Elvis. Han blev inte rödvinsfull. Han passade inte in. En enda rad minns jag av vad de andra skrev och läste upp under ett halvår. Den är hans. Är du lilla du i dimensionen.

Alldeles snart

Ja kanske redan nu även om bilden är från förra året. Vår igen och nu spricker det i grönt överallt. Vinden var ljummare idag och jackan plötsligt för varm på lunchen. Handlade blöjor på ICA Maxi i Sumpan. Halva priset mot i stan. Kanske är det motiverat av lokalhyrorna. Kanske är vi bara många med skaplig ekonomi och dåligt med tid till kostnadsmedvetande härinne. K sover, L tar ansvar på möte, jag i soffan med Rankin, nya Kristofer Åström i stereon, fönstret på glänt och människor på filtar i gräset. Maj, juni och juli kvar nu. Sedan föräldraledig.

Choo Choo Train (låttipsen #6)

Internet åt upp posten! Men jag gör ett nytt försök. Låt inte det faktum att låttipsen inte kommer i ordning störa er. Lite oordning är bra ibland. Om ni klickar på länken Office Naps ute till höger och går till posten som heter Girls! (i skrivande stund den näst senaste) kan ni spisa låten Choo Choo Train med gruppen The Heart Throbs. För vänner av 60-talets girlgroupsound är det väl investerad tid. Som en bonus kan ni också kolla Shangri-Las här ovan.

Slottsbygge

De är smarta på bokförlagen ibland. De är även smarta hos internetbokhandlarna ibland. Just nu trillar det in e-mail om att det går att förhandsbeställa den tredje delen i Stieg Larssons Milleniumserie i inboxen. Det går också att förhandsläsa första kapitlet i den på nätet. Jag är ju en snålrackare och dessutom tycker jag fortfarande att arvstvisten efter Larsson känns lite sådär så mina pengar får de inte. Jag väntar på biblioteket. Men smart är det. Första kapitlet i Luftslottet som sprängdes? Sådär. Men helt ok som aptitretare.

Uppsamlingsheat III

Ett enkelt litet sms för att deklarera. Inga högar med kontrolluppgifter. Inga uträkningar. Inga samtal till mamma. Ingen sistaminutenvända till Skatteverket för att lämna in. Bara ett par nummer att knappa in. Det tog inte ens en minut. Tiderna förändras.

Om ni inte redan gjort det kolla in Vinlusens reseskildring till och från Kina. Min bästa följetong just nu. Conan peppar på Spider-Man 3. Jag med.

Jag åt en kebab på Huvudstagrillen idag. Köttet och tillbehören serverades i en förväxt frukostfralla. Den var verkligen sådär. Jag hoppas att det var ett olycksfall i arbetet.

Lejonkungen har plingat. Noterade ni att hans ögonbryn nästan inte alls var välvda när han gav sig in i rikspolitiken? Vid sidan av det var väl det mest iögonfallande i Rapports minnessvep att jag tyckte mig se Koop-Orre bland åhörarna vid ett valtal. Att Erik U och Pingis-Jocke fladdrade förbi var ju mer väntat.



En andra seger för Sirius. Det är långt kvar men kul att vara med i toppen.

O'Sullivan hade förstås inga problem med Ding medan Doherty ser ut att få kämpa för att vända underläge med 6-3 mot debutanten Allen i snooker-VM. Så mycket för mina funderingar.

Jag hade glömt bort att bankomaterna heter Otto i Finland. Det är ett litet glädjeämne i vardagen.

I Can't Make It (Mod Monday #3)

Låt inte de engelska lustigkurrarna i början störa er. Direkt efter dem kommer Small Faces och som de kommer. Steve Marriot och Ronnie "Plonk" Lane gör verkligen sitt bästa för att se ut som de coola killar de är. Kolla bara Steves attack mot mikrofonen och Ronnies polisonger. Small Faces var verkligen osannolikt bra. Den som har lite tid över kan hitta många bra filmsnuttar på youtube.



När vi ändå är inne på 60-tal kan det vara på sin plats att guida er till en annan blogg också. De som läst Herr Alarik ett tag har knappast undgått att ett par skånska Magnus nämns ibland. Den större och yngre av de två har numer bloggen Spengo. Ni hittar till den via länkarna ute till höger.

Pausbild

I väntan på att det ska bli avbrott i regnavbrottet. Scilla.

Down on the street (skivkonsten #12)

Iggy Pop fyller 60 år idag. Det känns konstigt. Jag minns hur många gånger jag höll den dyra tyskimporten av Funhouse i handen en halvtrappa upp på gamla Musikörat. Sysslomansgatan och sen hem. Down on the street, Loose och T.V. Eye. Fortfarande den hårdaste öppning jag hört på en skiva. Förband till Bowie i Göteborg 87. Jag lämnade varvet innan David var klar men Iggy var bra. Grönan någon vecka senare. En enda gång har jag lyft bägge fötterna från marken på en konsert. Det var lika vanvettigt trångt som bra. Jag har kvar en mycket urtvättad t-shirt. Nya plattan med Stooges har jag inte ens hört. Något försvann med Instinct turnén i Annexet. Något som inte helt kunde repareras med Brick by Brick eller Avenue B. Nu Tiny Girls från The Idiot på stereon. Grattis!

En förlorad värld

Jag var på Åland i jobbet i veckan. Det var efter värmeböljan. Snålblåsten bet genom vindtygsjackan. Men det fanns värme också. Ett lugn som gjorde gott inombords. Vi flög dit i ett rangligt plan. På backen tog en traktor hand om taxningen. Skolskjutsen dubblerade som taxi. Kvittot var handskrivet. Jag gillade det verkligen. Känslan av att hit går det att ta sig. Här går det att kliva av. Jag behöver nog en lång ledighet. Eller åtminstone en kort.

VM! Nu är det Snooker-VM!

Kanske är det ett ålderstecken. Kanske mognad. Kanske en yrkesskada. Snooker-VM börjar hursomhelst i helgen och jag är rejält peppad. The Crucible Theatre i Sheffield är spelplatsen för trettionde året. Lottningen ser klart intressant ut. Suveräne artisten O'Sullivan kan få det svårt direkt med Ding i första omgången. Min personlige favorit Ken Doherty, Dubbelräven, Republikens hopp, ser ut att kunna gå långt om han kan hålla nerverna i styr och låta bli att darra för mycket med underläppen. Kanske får han Stephen Hendry i semifinal om den sjufaldige mästaren lyckas hålla ihop spelet och hålla motivationen uppe. För er som är mer inne på pop än bollar och studsade när ni läste vem regerande mästaren Greame Dott möter i första omgången kan meddelas att det inte är den Ian McColluch. Däremot är det förstås den Kim Hartman som kommenterar på Eurosport. Kanske den mest kongeniale kommentatorn av alla. För er som inte fattat vad grejen är titta här. För att nå maxpoängen 147 i ett break krävs att varannan sänkt boll är röd och varannan svart (som plockas upp igen till alla röda är borta) och därefter de färgade i ordning. Ingen har gjort det snabbare än O'Sullivan.


En snookerhall. På Krukmakargatan. Någon dag...

Veckans Rebus

Jag har egentligen en hel del att skriva om men jag har även lite svårt att slita mig från något annat. Senaste Ian Rankin har äntligen kommit i pocket och jag vill veta hur det går för John Rebus. Men jag tog mig åtminstone tid att fota boken och skriva några rader. Nu blir det badkaret och läsning.

The In Crowd (Mod Monday #2)

Någon har lagt in skitful grafik i början men sen. Dobie Gray. Koregraferad bakgrundssångardans. The In Crowd. Det är lätt att gilla YouTube. Det är däremot svårt att skriva "Det är lätt att gilla YouTube". Fingrarna vill automatiskt knacka ned "Det är svårt att inte gilla YouTube". Varför är det så? När språkpoliserna fått ordning på det här med särskrivningar får de gärna börja titta lite på rak ordföljd kontra dubbelnegationer eller vad det kan heta. I väntan på det tittar jag en gång till på Dobie.

Söndagskväll

Solen sken. Fyrisån. Folkfest på Flustret. Serveringspersonal i siriuströjor. En känsla av overklighet. Massor av merchandise. Köpte en haklapp till K. Promenad genom stadsparken. Kö till insläppet. Många gamla vänner. Darrig start. Tjongbollar av Sirius försvar. Fantastisk frispark i ribban. Förlösande 1-o på en chans som knappt var en halv. En loj Kullinger drog på sig ett kort. Vad gjorde det när han satte två. 3-o. Hela Studan och alla klappade. Drygt 3 000 på läktaren. Kanske borde det blivit en straff också. Istället 3-1 och kort oro. Men det var redan klart. Tre poäng i premiären. Lätta steg till tåget. Visst det är bara tre matcher spelade i första omgången men ändå. Serieledning.

Herr Alarik fotograferar långsammare än sin egen skugga.

Söndagsmorgon

Morgonsolen har kastat sig in genom fönstren i minst en timme nu. K leker med sina fötter på golvet. L får sova ut. Tidningsbuden är klara med sina rundor. Lekparken väntar fortfarande på trehjulingar och bollar. En ensam hundrastare i parken. Om tre timmar är det fika på Lasse i Parken med de andra barnvagnarna och i eftermiddag premiärmatch i Superettan. Livet är väldigt bra ibland.

Helvetet i norr

I morgon körs ett av världens mest klassiska och stenhårda cykellopp. Endagsloppet Paris-Roubaix, Helvetet i norr kallat, är något alldeles fantastiskt som alla cyklister vill vinna. Inte minst de många avsnitten som körs på gatsten, pavé, gör att det är få förunnat. Vi får väl se hur mycket vädret ställer till det för cyklisterna i år. Förhoppningsvis slipper vi scener som de från i veckan. Vi och vi förresten. Helvetet i norr är mer än ett cykellopp, det är ett val också. Valet mellan Sirius premiär i Superettan och en spännande sändning på Eurosport. För mig blir det förstås tåget till Uppsala men jag kommer at vara lite avis på er som kan följa loppet direkt med Roberto Vacchi som vägledare.

Sokobans förbannelse

Jag skrev i en tidigare post om ett spel där man ska skjuta små pengasäckar framför sig i gångar. Jag hade bara spelat det på min gamla Mac men det visade sig efter lite forskande vara en spelklassiker och det finns långt fler än de 50 banor jag klarade i slutet av 90-talet. Självklart finns det även för pc. Jag är lite rädd för hur mycket tid jag skulle kunna lägga på Sokoban så jag började med en sida där det bara fanns 20 nivåer. De är lösta nu och jag vill ha mer.

Motståndets estetik II

En vanlig man på väg till jobbet. Färglös jacka. Mörka byxor. Diskreta skor. Dataväska. En vanlig man på väg till jobbet. Med jobbpärmarna i en brandgul tygpåse.

Motståndets estetik

Kanske är det för många år i Stockholm. Kanske för många glassiga tidningar. Kanske för många som vetat vad som är rätt. Kanske en trötthet inför mycket runt omkring. I morse kändes det här som en liten motståndshandling på fyrans buss. En krypbrand som väntade på att blossa upp till något större. Vita tubsockor. I lågskor. Burna av en ung man som såg alldeles vanlig ut.

Kriminell krock

Sista delen av I mördarens spår med Tennison eller comebackfilmen Cracker med Fitz? Det är tungviktsmöte i kväll men Tennison lär vinna. Dels för att första delen i går var så bra och dels för att den inte har några reklamavbrott.

Backlash

Vi önskade regn och skördade det här...

Uppsamlingsheat II

Jag skulle skriva något om påskekrim men det blev inget bra. Sen skulle jag skriva något om Jan Johansson men det blev inte heller bra.

Bra var däremot de två första avsnitten av This Life. Det visste jag ju sen förut men det var kul att se att serien åldrats så väl. Vi har lånat den på dvd av några kompisar. Som en bonus fick vi med filmen som utspelar sig 10 år efteråt också. Den har vi inte sett. Det ser vi fram emot men först ska vi njuta av hela serien.

På tal om Jan Johansson hoppas jag verkligen att Heptagon ska släppa hans platta med barnvisor i en fin återutgåva snart. Så länge gläds jag åt att äntligen ha Younger Than Springtime på vinyl. Den är så bra och snygg.



Vi dricker ett vin som heter Morgon just nu. Det är ett lite roligt namn. Samtidigt väntar vi på att två kycklingar ska bli klara i vår Römertopf. Det är en lergryta. Orginalet förstås. Det är alla lergrytor. Lergryta känns väldigt barndom även om jag inte minns att vi använde det särskilt ofta. Vinlusen kan säkert mer om Morgon. Ibland blir jag lite avundsjuk när jag råkar försurfa mig in i mat- och vinbloggarnas värld. Det verkar så trevligt där.



Jag läser Maria Svelands Bitterfittan och Slas Sov du så diskar jag. Den första hemma och den andra i kollektivtrafiken. De är bägge läs- och tänkvärda. Sov du så diskar jag. Det är en väldigt fin titel. Bitterfittan är kanske inte lika fin men låt inte det avskräcka.



Om en vecka har Sirius spelat sin första match i Superettan. Det känns fantastiskt bra att bara två lag kan åka ur och att hela tre går upp.

Nästa vecka ska våren slå till igen. 20 grader plus. Vi hoppas att ett hårt regn soch stans renållningsarbetare ska tömma gatorna på vintersand och damm innan dess. 20 grader. Kanske kan Nyfiken Gul öppna då. Grillad lammytterfilé, färskpotatis och en liten tomatsallad.



Ibland när jag ser äldre barn och tänker på att K också ska börja skolan en gång och gråta sig till sömns över killar eller tjejer är det som att ett hål öppnar sig inombords eller som i en mardröm där balkongen under mina fötter rasar medan jag i slow motion försöker vända mig om och få tag i tröskeln in till rummet. Det är tur att åldrandet sker stegvis så det kan gå att anpassa sig till nya faser.



Billy tipsade om en väldigt roligt episod med en amerikansk politiker, vådan av att vara oförsiktig med upphovsrätten och att hacka en hemsida utan att hacka för ett tag sedan. Kritan skrev bra om svenskt och Istanbul.

Häromdagen var det någon som flyttade ut ur huset. Det innebar en fullt fungerande cd-spelare från grovsoprummet till oss. Slit och slängsamhället har sina fördelar. Min barndom av Maxim Gorkij plockade jag upp också. Hoppas att allt annat som borde gått till Myrorna, Stadsmissionen eller någon annan hamnar där på något sätt.



Det stod om återutgåvor av böcker i DN idag eller kanske igår. Massor av förlag satsar på återutgåvor. Hur kan det samtigt vara möjligt att varken Tysk höst eller Onda sagor går att få tag på. Jag har lånat ut bägge till personer som varit smarta nog att behålla dem efter att lånedatumet gick ut.

På tal om böcker är det intressant att se hur stor uppmärksamhet översättningen av Ben Watts Patient fått. Det är förstås kul om det går bra för boken och Bodil Malmsten som ger ut den men det känns ändå lite underligt. Boken kom ju på engelska för tio år sedan.

Jag hade tänkt gå och se Little Red Snapper på Mosebacke men en kväll med K gick före. Nästa gång.

Påskpynt. Vi har en del att jobba på där.

2020

Nej rubriken handlar inte om något nytt storslaget rymdäventyr på film. Inte heller är det någon felskrivning av namnet på popbandet 20/20. Det handlar om dagar. 2020 dagar. Det kanske inte låter så jättemycket men det är fem och ett halvt år. Tvåtusentjugo dagar. Tjugohundratjugo dagar. Så länge har den svenske journalisten Dawit Isaak suttit fängslad utan rättegång i Eritrea. 2020 dagar i väntan på att kanske få en rättegång. 2020 dagar utan att kunna gå dit man vill. 2020 morgnar när man inte vet om man ska bli torterad under dagen. 2020 dagar utan släkt och vänner. 2020 kvällar när man ska försöka somna utan att veta om man någonsin blir fri. 2020 dagar utan att träffa sina barn.

You never can tell

Det känns verkligen i musiken att Ronnie Lane helst ville ha ett enklare liv när han hoppade av popstjärnekarriärens andra framgångsrika band Faces (det första var förstås det med Small före) för att leva farmarliv i Wales, spela in plattor, som nog måste beskrivas som folkrock även om det känns lite futtigt, med tillbakalutat självsväng och turnera med husvagnar, clowner, eldslukare och can-can dansare när andan föll på. Eller bara gå ned på den lokala puben och spela lite med polare som hälsade på på gården som Clapton eller någon annan ur sextiotalets popadel. Tyvärr är det inte alltid så lätt. Problem med gården, turnéer som inte bar sig ekonomiskt och den fruktansvärda sjukdomen MS satte effektiva käppar i hjulet för den långsiktiga lyckan men inte för en fantastisk (om än inte kommersiellt lika framgångsrik) tredje karriär.

Plattorna med gruppnamnet Slim Chance är väldigt värda att äga men frågan är om inte dubbel-cd:n You Never Can Tell - The BBC Sessions är den bästa introduktionen till Ronnie Lanes sena karriär (låt vara i knivskarp konkurrens med Anymore for Anymore och singelsamlingen Kuschty Rye med a- och b-sidor). Det är avlappnad spelglädje, låtar från de första soloplattorna uppblandat med klassiker från hans tidigare karriär med Small Faces All or nothing och Faces Oh la la och covers som Rolling Stones Sweet Virginia och låten som gett den här samlingen dess namn. Jag vet inte riktigt vad som är bäst här just nu men låt 5 och 6 på den första cd:n känns som en mycket bra sammanfattning av den Ronnie Lane jag uppskattar allt mer ”Don’t try and change my mind” och ”One for the road”.

Premiärnerver

Det slog mig precis att det är mindre än två veckor kvar till Sirius hemmapremiär i Superettan mot Ljungskile. Det känns väldigt kul men jag blev också plötsligt lite nervös.

Something's Missing (Mod Monday #1)

YouTube lockar ju förstås, när det funkar som det ska, till temapostningar och här har ni den första i min Mod Monday-serie. The Chords var ett av de allra bästa modrevivalbanden i skarven mellan 70 och 80-tal och här gör de ett helt fantastiskt framträdande i något slags brittiskt barnprogram.

The Första April EP (låttipsen # 9)

Egentligen finns det just nu inte anledning att lyssna på något annat än Heptagons återutgåva av Jan Johanssons Musik genom fyra sekler men om ni får tid över för något annat kan ni ju alltid titta in hos svenskvännerna på Parasol. Sedan en tid tillbaka ger de inte bara bort veckans mp3 gratis det ger bort smakprov från en massa andra skivor också direkt när man kommer in på hemsidan. För er som inte vill ladda ned allt skulle jag starkt rekommendera att ni gör en egen liten EP av de fyra spåren nedan. De är verkligen värda att höra.



Sneakers: Love's like a Cuban crisis
Från debut EP:n med Chris Stameys tidiga band. Det är en fantastisk popdänga väl i klasss med det han senare gjorde med dB's eller på solosingeln The Summer Sun. Att den nu finns på cd är ju helt fantastiskt. Jag ska lägga in en beställning i veckan.

Mighty Baby: A Jug of Love
Återutgåvan med Mighty Baby ska med i samma paket. Jag har länge undrat hur det en del av medlemmarna i The Action gjorde efter splittringen lät. Den här låten tyder på att det lät lite drömskare, folkrockigare och mer tillbakalutat. Samt bra.

Action: Shadows and Reflections
Jag har redan dubbelsamlingen med The Actions BBC inspelningar och även om det väl egentligen är rejäl överkurs är det kul att höra. Dessutom mycket fascinerande att inspelningarna i vissa fall kunnat ges ut för att tidiga fanet Phil Collins bandade av dem från radion och till skillnad från BBC sparade sina rullband.

Matthew Sweet & Susanna Hoffs: The Village Green Preservation Society
Artisterna behöver väl knappast någon närmare presentation för vänner av amerikansk pop men jag gissar att fler än jag missat deras gemensamma coversamling. Här gör de bra ifrån sig i Kinks klassiker.

Spoilervarning

Ni som inte vill att årets aprilskämt ska avslöjas redan nu bör inte klicka här. Jag föreslår att ni istället läser någon gammal text.