MVAB

Om några timmar serveras det tysk filmklassiker på SVT. Det är bra eftersom starten på kvällsvisningen av M för någon vecka sedan på klassiskt tablåkrocksvis tilläts att överlappa en kvart med slutet på något annat vi såg. Bägge var förstås på SVT. Ibland undrar jag verkligen hur tablåläggningen går till där.



Jag vaknade i natt av ljudet av krossat glas och springande fötter. Vaga upprörda röster. Jag var lätt svettig och efter några minuter kom ljudet av mer krossat glas, fler springande fötter och vaga upprörda röster. Jag hörde accelerererande bilmoter och däckstjut också. K rörde sig oroligt i sin säng. Jag har ingen aning om vad det var som hände men det konstigaste var egentligen en känsla av deja vu. Jag tror att precis samma sak hände för några månader sedan.



K har fyllt åtta månader. Det innebär att jag kan vabba idag. Innan hon var åtta månader innebar en sjukdag för L tillfällig föräldrapenning för mig. Det kanske inte låter som så stor skillnad men det är det. Tidigare tappade vi en inkomst för att det är karens första sjukdagen samtidigt som en föräldrapenningsdag gick åt, en föräldrapenningsdag som gav lägre ersättning än den det var karens för. Det finns säkert ett ganska lätt och snillrikt sätt för att fuska i de där situationerna men vi är inte så mycket för det. Idag tappar vi hur som helst bara L:s inkomst för föräldrapenningen. Föräldrapenningsdagen finns kvar och jag får ersättning enligt VAB. Klart bättre fast jag undrar lite över varför gränsen går just vid barnets 240:e levnadsdag?



Rubriken till postningen har alltså med Fritz Langs film och vårt välfärdssystem att göra för er vars hjärnor började tänka på gamla hits med Hanson eller oväsen med My Bloody Valentine.