Såg just att Debatt i SVT handlar om OS i Kina i kväll. Frågan om att bojkotta invigningen eller inte fortsätter tydligen. Fyra av tio svenskar är visst
för en bojkott av invigningen. Alla får ju tycka vad de vill och jag vet inte riktigt men luktar det resonemanget inte ungefär lika konsekvent som till exempel:
jag är inte rasist...men? Ska man bojkotta ska man väl bojkotta? Jag har verkligen inget att invända mot om folk vandrar lite mindre bakom den svenska flaggan till
Du gamla du fria men känns det inte lite lamt som protest betraktat? Vi bojkottar lite lagom. Made in Sweden stylee. Dessutom är det ju så dags. OS avgörs i Kina och ville man inte det skulle väl de stora protesterna ha framförts när Peking nominerades som värdstad och definitivt innan OS-arenor och -by började byggas. Nu är det ju inte riktigt läge, nu är det ju lite sent för annat än halvbilliga slå-sig-för-bröstet-poäng. Nu är det ju bara att hoppas och tro att det är bra att OS avgörs i Kina. Samtidigt gör ju de som säger att så länge FN inte agerar finns det ingen anledning att bojkotta det ganska lätt för sig. FN ger sig på en av fem permanenta medlemsstater i
Säkerhetsrådet lagom till deras OS på hemmaplan? Shouldn't think so. Sen har vi ju ekonomin. De länder som vill att Kina ska vedergällningsbojkotta dem, till exempel på telecomsidan, kan ju räcka upp en hand. Här hemma hos oss är vi uppenbart kassa på bojkott av Kina. Samtliga pekböcker med hårda, tjocka sidor K har är tryckta i Kina. Japp det är sant. Samtliga. Jag trodde knappt det var sant när jag började kolla. Trots all vår skogsbruks- och pappersmassetradition trycker svenska förlag barnböcker så det står härliga till i Kina. Om det är bra eller dåligt med boktryckandet i förhållande till demokratisträvandena eller inte vet jag inte men miljömedvetenhetsmässigt känns det definitivt som att affärsplanerna borde gå i papperstuggen och sen vidare till pappersinsamlingen. På tal om bra eller dåligt i förhållande till demokratisträvanden så var jag som yngre och naivare och med hjärtat till vänster väldigt chokad efter
massakern på
Himmelska Fridens Torg. Jag minns löpsedlarna på Uppsalas då enda 24/7 butik, Statoil vid Gamla Uppsalagatan intill
Kantorn, som igår. Rysningen som gick genom kroppen också. Jag hade verkligen inte trott att de skulle göra det. Köra pansarvagnar över demokratisträvare, oppositionella, dissidenter, kontrarevolutionärer, revolutionärer, terrorister eller vad ni nu vill kalla dem, jag vet det är inte enkelt med benämningar, som vill en annan ordning än den som råder. Jag trodde särskilt inte att de skulle göra det inför omvärldens kameror. Det var en klar felbedömning och en ögonöppnare. Finns det något som verkligen oroar mig när det gäller OS i Kina så inte är det att det blir en propagandaseger för styrelseskicket, de lagerkransarna vinns redan så bra varje gång ett västerländskt storföretag etablerar sig i landet, utan för att det kanske finns en massakerrisk om protesterna på plats i Peking blir för stora och svåra att hantera. Vad händer om tusentals, tiotusentals eller hundratusentals demonstranter är beredda att offra sina liv utanför idrottsarenorna för att skynda på det vi kallar demokratiutveckling? Hur mycket är de styrande beredda att tolerera? Hur måna är de om vad omvärlden tycker om hela maktbasen börjar darra och muren är på väg att rämna? Det och att vi här borta hos oss, om inget inträffar, bara minns medaljerna och rekorden efter avskedscermonin är vad som oroar mig. Det tillsammans med att Kina då återigen bara blir något vi ser och hör om i ekonominyheterna när en ny fantastisk tillväxtmarknad öppnar sig igen och igen och igen. Jag vet ju som sagt var inte men jag tror inte att det hjälper demokratiutvecklingen i Kina särskilt mycket om vi låter bli att läsa förstasidan i K:s tjocksidesböcker eller ens om vi låter bli att köpa dem. Jag sitter bara här i soffan och hoppas att det är bättre att OS arrangeras i Kina än att det inte gör det. Att det är bättre att omvärlden är på plats än att den inte är det.