Omslagsnostalgi i skumtimmen

Skumtimmen är utläst och det med lite av känslan från ungdomens Fem-böcker av Enid Blyton även om man får anstränga sig lite för att fyra käcka och beskäftiga killar och tjejer ska bli en halvalkad, långtidssjukskriven sjuksköterska på kryckor och hennes reumatiskt skröplige pensionär till far. Men äventyret, viljan eller dumheten att lösa fallet själv och det avskalade kustlandskapet förde mina tankar till Julian, George, Dick, Anne, hunden Tim och Kirrin ön. Gud vad jag älskade de där böckerna. På Wikipedia läser jag att de tydligen inte alltid var så uppbyggliga men jag tror att George/Georgina gjort mer för min förståelse för att skillnaden mellan könen inte behöver vara större än vi tillåter den att vara än alla senare artiklar jag läst i tidningar som Bang och Femkul. Därmed inte sagt att det inte är bra att läsa de tidningarna för det är det. En annan sak som talar för Fem-böckerna är att det var här jag lärde mig ordet kökkenmödding. Via Wikipedia hittade jag fram till den här sidan som bjuder på omslagsnostalgi som går utanpå det mesta för någon som växte upp dels med ärvda böcker med tecknade omslag och dels de i POP-serien med fotograferade omslag, som i mitt fall oftast inköptes på Wessels i Uppsala. Min favorit var nog den första jag, eller rättare sagt farmor, läste. Fem på nya äventyr med lönngången mellan husen.