Stenhårdkokt kvartett

Det blir film av David Peaces smått fantastiska Red Riding Quartet, de fyra böcker jag brukar kalla årtalsböckerna. En inte alltför vågad gissning är att det blir hårdkokt som bara den och många gråbleka miljöer när Leeds på 70- och tidigt 80-tal ska återskapas. Jag är skapligt peppad. Men lite oroad för svanvingarna.



Nedan något jag skrev om de två första böckerna på maillistan Hi-Five för fem, sex år sedan. Trean och fyran är lika läsvärda.

David Peace: 1974
Första delen i hyllad deckarserie och inledningsvis tyckte jag att han kämpade väl mycket med att markera sin egen stil gentemot de stora hårdkokta men jag vande mig rätt snabbt och nu är det väldigt svårt att lägga ifrån sig den här och jag är ganska förbannad på mig själv för att jag inte slog till på del två och tre när de fanns så billigt i London.

David Peace: 1977
Den starkaste deckare jag har läst i år. Leeds är så otroligt skitigt, taffligt och tragiskt. Alla är onda. Inte minst de goda. Här finns scener som är så förnedrande för samtliga inblandade att jag emellanåt var tvungen att lägga ifrån mig boken och hämta andan. Dessutom är det coolt att de olika delarna i boken heter saker som Police & Thieves, Bodies och andra coola låttitlar från året men att författaren ändå mest låter listskit strömma ur bilhögtalarna. 1980 ska snart beställas.