Have soul will travel

Det var ju förstås bara en tidsfråga innan Hip-O-Select skulle slå till och packetera de inspelningar som Motown-artister gjorde på italienska, tyska, franska och spanska, i ett fint litet utviksfodral med klistermärken och det enda pass som borde behövas. Om ni bor i Stockholm finns den här överkursen för 170 spänn på Marquee Records vid Vasaparken.

Onsdag i Hornstull

En på snart fyra år som sover 12 timmar på raken trots att mamman sover borta och man är kung. En på snart fyra som ligger på madrassen på golvet och skriker och gråter en halvtimme över en prinsesstidning som inte köptes och man är allt annat. En på snart fyra som knäcker ägg, blandar vetemjöl, skorpmjöl, salt och peppar och panerar fisk innan hon sköter elvispen i potatismoset och matar den som snart är ett och man är kung igen. Den här berg-och-dalbanan som det är att vara förälder.

Plommonen möglar på grenarna och ruttnar på marken här i Hornstull medan ungarna i parken äter bananer som om det inte fanns någon morgondag. Vi är inte utan skuld.



Jag gick en sväng i går. Från banken där räntan pressats till Vasastan och skivbörsarna, vidare till Fridhemsplan och solen värmde och vindarna kylde och Stockholm var just så där vackert som de säger. Säkert!, Motown Around The World (en booklet som ser ut som ett pass!), Persons Pack och Philis i påsen.

Kallentofts senaste är utläst och jag hoppas att han tar god tid på sig vid skrivandet av nästa för vi är verkligen på väg att tappa bort varandra och jag tycket ju att det fanns något där. Tidigare.



Vi grillade korv i parken i går. Jag bjöd en av Sveriges främsta trumpetare på ketschup. Eller snarare sonen. I dag på biblioteket läste jag om honom, trumpetaren inte sonen, i senaste Sonic. Annars är det allt mer slående att jag inte längre är målgruppen. Orkar jag läsa en recension till hälften är det bra.

Sirius kanske spelade bort chansen till direktplatsen hemma på Studan i söndags men jag hoppas stå på Skytteholm på söndag och be om mirakel.

Fotografiet ljuger stilla

Det är fotot till trots just nu 50% på allt på Bokmagasinet på Hornsgatan. Jag och P kom hem med mer Ulf Lundell-relaterat än vad ett normalhushåll behöver under en livstid och en diktsamling av Birgitta Stenberg. Hennes andra. Och mer därtill. Om ni skyndar er hittar ni Pär Rådströms Mordet - En sörmländsk herrgårdsroman för 20 kronor i hyllan för begagnade pocketar. Ro utan åror också. Hade vi inte redan haft dubletter på dem hade de inte funnits kvar. Då hade de varit lika borta som de där tiokronorsexemplaren av Svante Foersters Avkall som ni eventuellt missade att köpa förra veckan. Jag beklagar i så fall det. Nu håller vi tummarna för att affären i ny regi ska vara åtminstone lite i närheten av vad den varit. Fast helst mycket.

Liars A to E

Dansbandskampen?

Lika som bär. Jag vet helt klart vilka jag helst svänger loss till.


The Pogues – If I Should Fall From Grace With God

En skivköpares marginalanteckningar

Jag köpte ett tiotal skivor i dag. Det var inte första gången och inte sista. Jag betalade hundra kronor. Ingen av de där plattorna har förstås med vare sig nuet eller trender att göra men där fanns bra låtar. Bara en sådan sak som att hitta något slags countryboogierockplatta (Southwinds Ready To Ride) med en ung Moon Martin i sättningen. För den som kan tänka sig vinylplattor som har smärre skavanker eller bara är allmänt svårsäljbara är det sannerligen skördetid. Lyssna bara på Lalla Hanssons smått fantastiska översättningar av polpulära låtar som The Boxer och Me and Bobby McGee på Upp Till Ragvaldsträsk.



För den som köper samma gamla skivor igen och igen i mer och mer påkostade cd-utgåvor är tiderna också goda. Inom kort släpps Dexys Midnight Runners Searching for the Young Soul Rebels och The Jams Sound Affects (med en democover på Kinks Waterloo Sunset) i de luxe-versioner och sedan väntar de båda klassikerna Hollywood Town Hall och Tomorrow the Green Grass med Jayhawks. På tal om Jayhawks har jag fortfarande inte köpt Mark Olsons soloplatta från i somras, inte heller nya Säkert!, Lloyd Cole eller Paul Heaton. Om någon vet hur man fixar en gillestuga till en lägenhet tas tips tacksamt emot. Det samma gäller om någon sitter på mp3 länkar till Paul Heatons framförande av Costellos Alison eller Paul Wellers framförande av Zombies Time of the season som bägge har kunnat höras på engelsk radio nyligen.

Himmel över Hornstull

Måndag i Hornstull

Dimman låg tät över nejden i morse. Vi såg inte SÖS, inte Tantoberget, inte Liljeholmskajen, inte Nybohovshöjden, knappt Högalidskyrkan och fast vi försökte fanns det inte mycket glädje kvar att hämta ur Sirius storseger igår eftermiddag. Vi gick en halvtimme, trekvart före lämningen av K. Tittade på alla privata förskolor och de allmänna allmänningarna. Sen jag och P vidare. Gungning i Högalidsparken. Vi och en till pappa med barn. Annars förskolebarn utan egen gård. Privata på den allmänna. Sen Dellon. En kaffe och en fralla utan något på. Jag läste lite ur Roslund och Hellströms Tre Sekunder. P vinkade till förbipasserande. Några andra gäster illustrerade nationens mentala status. Bara vi kommer ihop oss och förfasar oss över rasisterna är allt annat ok. Allt annat är ok bara det blir mer till mig. Vi flyttade ett bord längre bort men hörde ändå.

Dimman hade lättat och vi gick till biblioteket. Ännu en svensk deckare att fylla tomrummet med. Kallentofts Vårlik, att slösa minuterna på. Vem har sagt att det ska vara lätt. P har en handflata som bara är dubbelt så stor som min halva tumme och på stereon sjunger Ulf Gerhard Lundell: Hör du hur det smäller av tusen fascister som marscherar ner för Stockholms esplanader/Ah hur känns det då att va svensk när du sitter där vid grillen på altanen, och svaret är att det känns förjävligt och mer förlamande än vad jag hade hoppats och trott.

Herr Alarik i valet och kvalet

Herr Alarik håller en tumme och knyter en näve. Klockan 15.00 spelar Sirius borta mot Boden och det behövs nog en vinst om det ska finnas en fortsatt rimlig chans att lämna kvalplatsen uppåt och nå direktplatsen till Superettan. Klockan 20.00 stänger vallokalen nere på Lignagatan 6 och vilka chanser som finns kvar efter det orkar jag inte tänka på just nu. Något av det vettigaste jag hört i hela valrörelsen var hur som helst att avdrag också är bidrag. Staten ger och staten ger från vår gemensamma kassa fast under olika benämningar. Tänk på det en stund och på att det är vi som är staten. Inte du, inte jag, inte de. Vi. Och tänk på dem som ska ärva jorden vi ärvde.

Lördag i Hornstull

Kylan har gått in i kroppen. Fallfrukten ligger på marken medan folk skyndar hemåt med annan för 29.90 kilot från affärerna. Vi hade vänner här på middag i går kväll. Snart far de till Brasilien. I dag, just i dag, känns det som ett bra val. Jag spelar Dexys Midnight Runners Don't Stand Me Down för att inget annat riktigt räcker till. Here is a protest, here is a protest. Jag tänker inte ens kommentera dagens morgontidning. Jag låg en lång stund på den svarta madrassen på golvet och omväxlande stirrade i taket, omväxlande slöt ögonen. Sent i september är väl egentligen en låt med Ratata men det är också en låtlista, en förhoppning, en önskan, en protest om ni vill. Ett slag i luften förmodligen men om det är allt man förmår är det kanske ändå bättre än det andra.

Fredag i Hornstull

Fisken är ingniden med salt, räkorna tinar och rotsakerna (när började jag egentligen tänka rotsaker istället för barndomens rotfrukter?) ska snart tärnas. Solen är här igen men vem vet för hur länge. Lite musik på det och en stilla önskan om att ni inte röstar in dem. It's up to you.

Shine a light on me

Det står här (Låttips #104)

Regnet fortsätter att falla över Draken och träden färgas rödgröna i Tanto. Vi har det bra härinne i värmen. Rotfruktssoppa väntar i kylen, gott bröd på bänken och från fönstret ses en galonklädd K hoppa i pölar på förskolans gård.

Jag läste tidningen i morse igen. Jag borde inte. Jag gick in på Facebook i morse igen. Jag borde inte. Ledarsidan i tidningen och någon GJ har släppts loss i en tredjedels spalt. De rödgrönas önskan om ett svar från högern kring vad som händer om SD kommer in i riksdagen lär uppenbarligen leda till att de kommer in eftersom det lett till ökad medierapportering kring SD. Några ord om att statsministern gång på gång uppmanat svenska folket att inte rösta på SD vilket lett till stort mediautrymme och garanterat retat gallfeber på SD-väljarna och tippat över en och annan som inte tycker att politiker ska bestämma över deras demokratiska utövande? Naturligtvis inte.

Jag läste en annan tidning på lunchen i går. Var hemma hos en kompis och tidningen ETC låg på bordet bredvid SvD. Jag måste ta en stödprenumeration. Upplevelsen av att slå upp en svensk tidning som tänker lite annorlunda var oavsett om man håller med om tänkandet eller inte minst lika uppfriskande, och tyvärr också lika sorgligt, som regnet som faller så gammeltestamentligt utanför fönstren. Det var för övrigt varmt och skönt i det där köket också och maten var god. Utanförskapet, nytt som gammalt, var långt, långt borta.



Om soundtracket till årets valrörelse var en 25 år gammal platta med TSC är den till årets breda valbevakning en ett år äldre låt. Billy Braggs It Says Here.

Med allt att förlora (Låttips #103)

Det känns lite konstigt att en platta från 1985 är det bästa soundtracket och musikaliska kommentaren till den svenska valrörelsen 2010 men så är det. Ingen annan skiva jag kan komma på träffar så rätt som The Style Councils Our Favourite Shop. Den bästa läsningen med en knapp vecka kvar är bloggen Storstad. Soundtracket till den är dock svenskt. Docenternas Sverige Varken Ser Eller Hör. Läs till exempel om de verkliga effekterna av det självutnämnt enda arbetarpartiets arbetslinje eller om deras förfördelningspolitik.

Framtiden börjar innan du tror

Regnet faller över föräldraledigheten, Hornstull och valaffischerna och jag vet ju att jag inte borde irritera mig men ändå. Framtiden börjar i klassrummet och så Furir Skogsdunge som flinar upp sig på det. Hey, boy, I've got news for you. Framtiden börjar bra mycket tidigare, till och med innan förskolan. Den börjar, eller står snarare just nu och stampar på stället, redan någonstans där mammorna och papporna inte ens delar någorlunda lika på föräldraledigheten. Försök att komma ihåg det nu för det blir både läxförhör och betygssättning senare och vem vet rätt vad det är kanske skolagan är återinförd också...



På tal om aga. Borde inte familjen själv bäst kunna bestämma om det där med barnaga också? Precis som med föräldraledigheten menar jag? Ska politiker verkligen lägga sig i sådana saker? Familjeangelägenheter och vetandet om vad som är bäst för det egna barnet brukar väl ändå familjerna ta hand om bäst? Välja ledighet, välja förskola, välja skola och så vidare... Funkar det inte riktigt bra med den valfriheten för familjen kan vi ju kanske bara ge lite extra barnbidrag till dem som inte slår sina barn? Pengar som morot brukar ju vanligt folk gilla (även om det just nu kanske inte råkar räcka för att papporna i någon större utsträckning ska vara hemma med barnen) och det är väl just sånt som politiker ska syssla och pyssla med? Lite lagom valhänt framsträckta morötter.

På tal om pengar ska ni helt gratis få ett valaffischtips nu i slutspurten. Framtiden börjar i den egna plånboken. Det låter väl klatschigt och bra? Det är ju trots allt många fler som är intresserade av den egna plånboken än av skolan. Framtiden kan ni nog också skippa förresten, den verkar inte intressera så mycket. Nuet börjar i den egna plånboken. Perfekt, där har vi valrörelsen 2010 i en smidig liten slogan, då kan jag gå och ta hand om den där lilla tjejen som ligger och sover middag här hemma.

Så påverkar valet din hjärna

En vecka kvar till valet. Jag läser morgontidningen. Förstasidan. Så påverkar valet din plånbok. Tröttheten som kommer över mig trots en god natts sömn kan knappt formuleras. Inuti tidningen viks fem sidor åt denna den privataste av ekonomier medan en notis om ett lagförslag som ska förhindra att offentlig egendom säljs ut till icke marknadsmässiga priser får en femtedels enspaltare. Det är där vi står just i dag, en vecka före valet.

Jag kollade affischer i närområdet. Skattebetalarnas Förening har den roligaste. Om man är ironiskt lagd. En polis (man förstås) och en sjuksköterska (kvinna förstås) oroar sig för vad som händer med jobbeskatteavdraget efter valet. De har ju kunnat göra kul saker med barnen (tre förstås) för de där extra slantarna. Att deras löner betalas med skattepengar, att mer skattepengar skulle kunna innebära fler kollegor mindre arbetsbörda och bättre utfört arbete är naturligtvis inget att tänka på. Att detta kanske också skulle kunna leda till mer kul med barnen ingen bana att fundera i. Den egna plånboken är ju vår ledande politiska ideologi.



Jag kollade fler affischer. Anade ugglor i Kungsträdgården. De rödgröna har dag där i dag. De toppar affischerna med min mammas körledare och sen följer artister jag hört talas om och andra innan partiledarnas namn smygs in längst, längst ned. Vem vinner val med ett sådant till utplåning gränsande självförtroende?



Jag flyttade innehållet i källarförrådet i veckan. Ett rör under betonggolvet ska bytas ut. Det var mycket, det var tungt det var otympligt och det var trångt. Hyllmeter med böcker och skivor som om vi inte hade nog här uppe i lägenheten. Bland alla böckerna fanns en som jag tog med mig upp. Olof Palmes Politik är att vilja. Det känns som att det är tid att slutligen läsa den nu.

Jag orkar inte mer val, särskilt inte efter att ha tillbringat lite väl mycket tid i den de politiska idéernas kökkenmödding som är Facebook, men tänkte tipsa den som vill läsa lite mer om bröstpumpar, partitillhörighet och allmänna valfunderingar om att klicka på länkarna ni just läst förbi. Själv funderar jag på att säga upp tidningsprenumerationen och skicka pengarna rakt ut i bloggosfären.

Musiken. För den som tänker lika mycket med växelpengarna som med plånboken har det varit en god vecka. Inte nog med att Weeping Willows Fear & Love kunde plockas upp ur den källarförrådsrensrelaterade containern (det blev även att par pinnstolar som blir fina efter ommålning), på Mickes har bland annat Peps Blodsbands Hög Standard, Arthur Prysock och Count Basies Verve-platta från 1965, Art Garfunkels Watermark som skrevs och producerades av Jimmy Webb och Nynningens Äntligen en ny dag fyndats för en tia styck. Jag köpte för övrigt ett extra exemplar av gamla proggbandet Hoola Bandoola Bands Garanterat individuell också. Som av en händelse spelar de vid Mariatorget i dag. Samma Mariatorg som Kunskapskanalen visade en intressant film från 1979 om i veckan. Kanske finns den på nätet om ni leter. Mycket var annorlunda då, mer känns igen.



Jag läser som vanligt splittrat men Jolos Från en knalle i Gröndal ur textsamlingen Stockholmsluft kommer att resultera i en promenad i veckan och avslutningen av texten efter som heter Till exempel linje 3 fick mig i all sin enkla spårvagnsnostalgi att rysa. De är borta med allt sitt skrammel och allt sitt ljusblå; i all evighet får vi aldrig se dem igen, annat än om vi drömmer om dem någon orolig natt.

Fredag kväll i Hornstull

Konsum i Hornstull ska läggas ned. Det är bara V som har valstuga här och den verkar måttligt välbesökt. När jag drog barnvagnen längs Hornsbruksgatan hördes en av alkisarna uppe i trappan mot Högalidskyrkan tvåfaldigt säga: Du, jag älskade Tage Erlander. Jag har ingen aning om vad det eventuellt betyder.

Dimmig morgon i Draken

Herr Alarik bara undrar igen

Vad är en frihetsivrare som bara tillåter sin egen definition på frihet värd?

Måndag förmiddag i Hornstull

Ni undrar måhända vad vi gör när vi inte förfasar oss över egoismen och läget i nationen? Vi sitter i soffan. Jag och P, L jobbar och K förskolar. Jag dricker te ur Billy Bragg-muggen och ser snooker på Eurosport 2 medan P leker med grodspelet samt lär sig att flytta på en möbel för att nå en sak som ligger ovanpå. Det lilla soffbordet med fjärrkontrollen på har inte en lugn stund. Mobilen dog i lördags och det är lite märkligt. Inga snabbsessioner med tetrisvarianten, ingen klocka i fickan, inga sms som kommer in och ett visst lugn uppblandat med en oro som sitter i kroppen. Jag har läst ut Blodläge och börjat med Yarden. Lyssnar vi gör vi det på den senaste tidens tiokronorsfynd. Carole Kings Fantasy, Astrud Gilbertos I haven't got anything better to do samt Martin Stephenson and the Daintees Gladsome, Humour & Blue. Vi lagade höstens första fisksoppa i går kväll och P åt med en aptit som visar att burkmatens tid snart är all. I kväll kan Sirius ta över serieledningen i Norrettan. Allt som behövs är en seger mott HTFF på Söderstadion. Det kan å andra sidan gå åt andra hållet också och då ökar klyftan till topplagen. Någonstans kanske det rymmer sig en liknelse där. Frukterna mognar för övrigt i massor runt om i Draken och Tanto.

Herr Alarik bara undrar

Exakt när var det som den dumdryga egoismen och den oreflekterade självtillräckligheten blev den ledande politiska ideologin respektive sunt förnuft i det här lilla landet i norr? Jag ser det, hör det och läser det överallt. Från vänner på Facebook, via samtal på stan till tidningarnas allt mer tröttsamma spaltmetrar och etermediernas partiledarutfrågningar. Jag, jag, jag. Mitt, mitt, mitt. Det finns mer. Än så länge. Tänk på det en stund. Snälla, gör det.

Var sak på sin plats

Kom ihåg att det är viktigare än någonsin att sopsortera. Det handlar ju trots allt om vår gemensamma framtid. Inte minst gäller det förstås den så kallade valinformationen som regnar in genom brevinkastet i tid och otid. Vilket Sverige väljer du? Undrar om vi ska oroa oss för vart den urklippte killen i glasögon tagit vägen? Äh det är nog lugnt, han är förmodligen på något lämpligt ställe i närheten.

Allt jag vill (Låttips #102)

Susanna Hoffs. All I Want. Skriven och producerad av Ian Broudie. Precis den där typen av radiopop med brett anslag man behöver ibland.