(O)verklighetens folk(parti)

Dom sa på radion i morse att det regnat i en vecka. Nej det var ju Docenterna. De pratade föräldramånader i P1 morgon eller möjligen Ekot. Furir Skogsdunges parti hade haft frågan uppe och han var förstås emot att dela i tre. En tredjedel av tiden till mamman, en till pappan och en att göra vad de vill av. Nja det är väl allt att inskränka familjens valfrihet för mycket tyckte Björklund. Familjeangelägenheterna ska inte politikerna lägga sig i. Och jag undrar. Jag undrar verkligen varför det här ska gälla just föräldraledigheten? De gick ju till slut fint att avskaffa sambeskattning, införa kvinnlig rösträtt och rätt till barnomsorg och göra det fult att spöa kärringen så hur kan det komma sig att en massa borgerliga politiker, som säger sig sätta individen främst, i just den här frågan är så oerhört kollektivistiska? Att de i den här frågan så stenhårt kramar kollektivet kärnfamiljen? Att de inte ens törs ta ett steg till mot individualiserad föräldraförsäkring? Jag vet inte. Frågan är om de själva gör det.

Birgitta var med också. Olsson. Hon och en handfull andra inom partiet hade reserverat sig. Hon förklarade att det stod många kvinnliga storstadsröster på spel här innan reportern hjälpte henne på traven med att lämna det inompartipolitiska argumentet och vi fick en radda om att Folkpartiet varit föregångare när det gäller pappamånadens införande och jag vet inte men är åtminstone glad för reservationen.

Jag tänker på K och P. På året med K. Året som väntar med P. Några av mitt livs allra bästa beslut. Kanske de allra bästa.

Björklund vill motivera med pengar istället. Sånt ska politiker lägga sig i. Mer pengar till de som delar. Och vi vet ju vilka vi är. Vi som redan har råd och redan delar. Vi som kan vänta på att få de där pengarna tills dagarna är uttagna. Vi som jävlar i mig egentligen inte behöver dem, som kan snåla in på något annat, för att prioritera våra barn. Den där hett omhuldade familjen.

Kanske är de konsekvenserna de är rädda för. En massa gubbar som lämnar styrelserum, katedrar och verkstadsgolv för att gå hem och ägna sig åt så kallat mjuka värden. Inte ett par månader på sommaren, lagom till fotbolls-VM hö-hö, utan ett knappt eller helt år. Vad ska inte det kunna leda till i förlängningen? Varma öl och kalla element. Hu vad hemskt.

På söndag är det fars dag igen. Jag vet fortfarande vad jag önskar mig.