Onsdag i Hornstull

Andra har redan skrivit och länkat så bra så jag nöjer mig med att konstatera att himlakören i den mån den finns har förstärkt rejält nu. General Johnson, Reg King, Gregory Isaacs. Jag vill inte veta vem som står närmast på tur. Tack och lov lever deras musik vidare så länge vi vill.

P har börjat sova ett långt pass mitt på dagen. Oftast närmare tre timmar. Kanske innebär det att jag kommer att kunna se en hel film igen någon dag. P har för övrigt en frilla som Paul Weller skulle döda för. En perfekt Steve Marriott på utväxt med något kortad lugg.

Jag spelar senaste Lloyd Cole, Greg Perrys One for the road och Reg Kings soloplatta, nej jag har inte originalet men väl cd-återutgåvan, från 1971 om och om igen. Tänk att jag hade så svårt att hitta in i den sistnämnda när jag just köpt den och att jag ratat den föregående nämnda så många gånger i olika lågprisbackar och tänk vilken tur att jag slantade upp extra för dubbelutgåvan av den förstnämnda. Dexys Midnight Runners – Searching for the Young Soul Rebels har för övrigt hittat till Spotify i De Luxe-utförande.

Bandypremiär idag på Studan, Sirius mot SAIK, och filmklubben Topper på Bio Rio här i Hornstull men jag styr stegen till förskolan och föräldramötet. De kallar det en fas i livet, jag kallar det livet.

Höstlöven ligger överallt. Blöta och ledsna, torra och sparkvänliga. Gå ut och sparka eller klafsa lite i dem. Chansen finns att det känns bättre sen.